Let Me Fall

Titel: Lof mér að falla / Let Me Fall
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Island/Finland/Tyskland
År: 2018
Regi: Baldvin Zophoníasson
I rollerna: Elín Sif Halldórsdóttir, Eyrún Björk Jakobsdóttir, Lára Jóhanna Jónsdóttir, Kristín Þóra Haraldsdóttir

Handling: I ett porträtt av missbruk följer vi Stella och Magnea genom de vanskliga tonåren till ett utsatt liv som vuxna. I mitten, bland alla drogproblem, står ett destruktivt förhållande mellan de två.

Omdöme: Isländsk film har tidigare visat upp drogproblem bland unga på Island med t.ex. Black's Game (2012) och The Oath (2016). Men här tar man det hela ett eller två steg längre. Detta blir något av en isländsk motsvarighet till Christiane F. (1981), fast som sträcker sig över en längre tid.



Magnea (Elín Sif Halldórsdóttir) är bara 14 år och hänger ofta med sin något äldre kompis Stella (Eyrún Björk Jakobsdóttir) och hennes pojkvän. Hon hjälper dem komma över pengar till droger och testar själv när de festar och har sig. Magnea har lätt för skolan, men då hon börjar missköta att dyka upp kontaktas föräldrarna som är skilda. De inser inte riktigt hur allvarligt det är och tänker mest att de själva varit tonåringar en gång och druckit och haft sig.



En bit in i historien får man plötsligt scener ur deras liv som vuxna. Är det endast hur de tror att det kommer se ut om de fortsätter som de gör? Eller är det faktiskt deras liv som vuxna vi hoppar till med jämna mellanrum? Det är något man till en början inte är helt klar över och det är något man smart bakar in i historien.



Att Stella är ett problem för Magnea förstår inte minst Magneas pappa som försöker kommunicera öppet med henne och se till att de håller kontakten. Men Magnea dras om och om igen till Stella. Hon dras till den mörka och mystiska sidan, men där finns även en attraktion som är besvarad av Stella.



Man verkligen känner hur tungt detta verklighetsbaserade drama är. Och bra är det. Här finns inte mycket att invända på där allt från manuset, skådespeleriet, fotot, musiken, de gripande scenerna och till viss del även en del vackra scener får en att dras med. Samtidigt som man känner att detta är en bra och stark film, är det nog inget man känner för att se om. Vissa filmer är så. Man uppskattar dem för vad de är, men man går inte och ser om dem för det. Ett rejält knytnävsslag i magen.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.7

---

Om visningen: Till insläppet på Sture anländer man lagom för att det ska börja släppas in inom någon minut. Men, precis som dagen innan informeras vi snart om att det strulat tidigare under dagen och att de är ungefär 15 minuter försenade.

När det så är dags att släppas in är vi några som undrar om de kommer skippa reklamen eftersom de annars blir runt 20 minuter sena. Men nej, det kan de absolut inte göra p.g.a. sponsorerna. Påpekar då att de skippat reklamen tidigare år när de varit försenade, men det tycker volontären låter konstigt och upprepar att de inte får göra så. Om man p.g.a förseningen missar en annan visning kan man få en voucher till en annan visning, informerar hon. Hjälper inte direkt om man redan har ett schema utan luckor...

Hör sedan innan vi släpps in att visningen innan är en juryfilm med tre personer i publiken. En av dessa jurymedlemmar har lämnat salongen och kommer tillbaka efter ungefär en kvart och vill in igen lagom till eftertexterna. Man undrar vad de håller på med egentligen. Varför ha juryvisning som dessutom är försenad för tre personer och så verkar juryn inte ens vara intresserad av att se hela filmen...

Visst är det reklam när man kommer in så filmen börjar över 20 minuter efter utsatt tid. Själv ska jag se filmen som ska visas efter på samma salong, så jag stannar kvar i salongen (vilket var ok för volontärerna). Lite fult att de stänger av filmen innan eftertexterna hunnit rulla klart och musiken fortfarande spelar.