Museo

Titel: Museo / Museum
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Mexiko
År: 2018
Regi: Alonso Ruizpalacios
I rollerna: Gael García Bernal, Leonardo Ortizgris, Ilse Salas, Simon Russell Beale

Handling: År 1985 genomför två män en avancerad kupp för att stjäla 140 Maya-föremål från sina utställningar på det antropologiska museet i Mexico City.

Omdöme: Läkarsonen Juan Nuñez (Gael García Bernal) och Benjamin Wilson (Leonardo Ortizgris) känner varandra från veterinärskolan och är bästa vänner. Juan har jobbat som assistent under fotograferingen av samtliga Maya-föremål inne på det antropologiska museet i Mexico City. Själv bor han hos sina föräldrar och syskon en bit bort. När han får reda på att museet ska vara stängt mellan jul och nyår för byte av ventilationssystemet, är det dags för honom och Wilson att sätta sin plan i verket.



Denna verklighetsbaserade film berättar historien om Mexikos största kupp. Och det hela inleds också klart lovande. Under förtexterna känner man att musiken är pampig och sådan som inte längre görs till filmer. Det här kan bli något, tänker man. Sen sker själva kuppen relativt tidigt och luften går liksom ur filmen. Givetvis händer det mer än så, både innan och efter kuppen. Dock känns det som regissören inte riktigt vetat hur han vill berätta historien efter kuppen.



Det blir som om man tappar bort sig på vägen. Vad som kändes som det kunde bli något har till slut ingen direkt poäng. Man blir faktiskt smått frustrerad och besviken. Det är en sak om man inte har något att berätta eller en historia som inte ger så mycket. Här känns det snarare som man inleder relativt starkt, men sen dribblar bort sig. Det blir nästan som man velat visa upp lite kameraåkningar, någon lång tagning och ibland plötslig klippning. Det funkar inte och det är synd när något mer absolut fanns där.



Inte heller karaktärerna är sådana att man fattar tycke för dem eller känner någon sympati. Av vilken anledning får en son i en välbärgad familj för sig att han ska utföra en kupp och på det stjäla landets nationalskatter? Han är inte heller direkt ung, vilket gör honom till en idiot. Wilson, ja han verkar vara lite bakom flötet och han hänger mest med Juan för att det är hans enda vän som det verkar. Hade filmen varit en komedi hade det kanske funkat bättre, men nu förstår man inte riktigt vad de (och filmen) ville åstadkomma.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.3

---

Om visningen: Tidigt framme på Skandia då jag har gott om tid på mig efter förra filmen jag var på. Sitter och läser Clint Eastwood-boken när jag till slut noterar hur två äldre damer som står vid insläppet blir upprörda när en tjej går förbi alla som köar och fram till insläppet. De säger något i stil med "Jaså, det är så man gör" varpå tjejen svarar "har de inte börjat släppa in än?". De är lite halvgriniga och säger åt henne att det minsann är kö och tjejen går iväg. De fortsätter med att klaga på organisationen och den ena säger att det alltid varit så medan den andra säger att det är hennes första festival, men att det kommer bli fler gånger då hon finner det trevligt.

Visningen blir lite mer än halvfull. Skönt nog har jag varken någon framför mig eller vid sidan om mig. Däremot sätter sig två killar snett bakom mig på dubbelsätena som finns längre bak på Skandia. Precis innan och sedan under själva kuppscenerna sitter den ena och prasslar med sin godispåse, oavbrutet i flera minuter. Till slut vänder jag mig om och tittar på honom, varpå han verkar slänga sin numera tomma godispåse åt sidan/bakåt där ingen sitter. Underligt beteende. Ok att prassla lite, men att inte kunna hålla sig när det är som mest spännande eller fatta att man stör är obegripligt. Men det är varken första eller sista gången. Intelligensnivån och inte minst respektlösheten i dagens samhälle är som den är...