Stockholm Filmfestival 2018

Beautiful Boy (4/5) - USA
Let Me Fall (4/5) - Island
El ángel (-4/5) - Argentina
Prospect (-4/5) - Kanada
In den Gängen / In the Aisles (-4/5) - Tyskland
Shoplifters (-4/5) - Japan
The Favourite (-4/5) - Storbritannien
Jonathan (-4/5) - USA
Todos lo saben / Everybody Knows (+3/5) - Spanien
Piercing (+3/5) - USA
The Old Man & the Gun (+3/5) - USA
The Truk (+3/5) - Frankrike
Lemonade (+3/5) - Rumänien
Happy New Year, Colin Burstead (3/5) - Storbritannien
Der Unschuldige / The Innocent (3/5) - Schweiz
Alles ist gut / All Good (3/5) - Tyskland
Styx (3/5) - Tyskland
The Fall of the American Empire (3/5) - Kanada
Hard Paint (3/5) - Brasilien
The Front Runner (3/5) - USA
Pause (-3/5) - Cypern
Climax (+2/5) - Frankrike
The Good Girls (+2/5) - Mexiko
The Load (+2/5) - Serbien
Museo (+2/5) - Mexiko
Blaze (+2/5) - USA
Wildlife (+2/5) - USA
Manta Ray (2/5) - Thailand


Filmer sedda innan/utanför festivalen:
Thunder Road (-4/5) - USA
American Animals (+3/5) - USA
The Kindergarten Teacher (+3/5) - USA
Blindspotting (3/5) - USA
Black '47 (-3/5) - Irland
Burning (+2/5) - Sydkorea

Sammanfattning av 2018 års filmfestival hittas här.


2018

Onsdag 7:e november:

Lemonade (+3/5) - Rumänien

Om visningen: Anländer till Skandia lite senare än önskat och ingen står vid insläppet förutom en volontär. Håller upp mitt medlemskort, men informeras om teknikstrul så det är bara att kliva in. Kommer in precis som reklamen drar igång. Den där reklamen man kommer att få genomlida ett par gånger under festivaldagarna. Som väntat blir det gott om tomma platser i den stora salongen.

När jag sätter mig hör jag hur det äldre paret snett framför hostar lite grann och liksom är snuviga. Bäst att flytta sig tänker jag och gör så, några platser längre in. Istället hamnar jag närmare en man som sitter ensam. Under filmens gång hör jag hur han får sms eller meddelande av något slag då hans mobil låter som ett gökur två-tre gånger...

Lite synd att filmen inte är textad rakt igenom (endast engelsk text vid rumänsk dialog). Detta då man inte alltid hör/förstår allt när vissa av skådespelarna talar engelska med brytning. Men så länge man koncentrerar sig så hänger man med utan större problem.

---

Hard Paint (3/5) - Brasilien

Om visningen: Runt en kvart innan filmen ska börja på Sture säger en volontär att det strulat med en tidigare visning och därför kommer de inte släppa in förrän runt halv (då filmen egentligen skulle börja). Mycket riktigt kommer folk ut från visningen innan runt halv och insläppet kan påbörjas någon minut senare.

Av någon oförklarlig anledning väljer de att köra reklam trots förseningen vilket gör att filmen drar igång en kvart för sent. Det enda positiva med det hela är att jag väljer att lämna min jacka och snabbt gå på toa då filmen är på två timmar...

Visningen blir så där lagom halvtom. På raden bakom mig sitter tre personer och pratat högt om det ena och det andra under reklamen. Det är "fett" hit och "fett" dit säger den ena. Det kryper nästan i skinnet på mig och funderar på att flytta. När filmen börjar är det tack och lov knäpptyst från dem. Ja, förutom det ständiga popcornätandet som låter som en hamster som gnager...

---

Climax (+2/5) - Frankrike

Om visningen: Då det ska vara ett Face2Face med regissören och det trots allt är Gaspar Noé, kommer jag till Skandia-biografen i god tid. På plats vid insläppet står Carl från "Har du inte sett den?" och vi börjar prata, vilket alltid är trevligt och får dessutom väntetiden att gå fortare.

Det har varit röda mattan-visning innan (av den svenska filmen X&Y) så vår visning blir givetvis försenad. Vi släpps in runt kl. 21 då filmen egentligen skulle ha börjat. Efter reklamen tagit slut är det ungefär halvfullt i salongen, något som överraskar då jag hade väntat mig en i princip fullsatt visning. Men filmen drar inte igång. Nej, reklamen drar igång - IGEN! Den där reklamen som man måste genomlida under tio minuter innan varje festivalfilm. När den spelat klart för andra gången, ja då är salongen fullsatt...

Personligen föredrar jag alltid halvfulla (eller i princip tomma) visningar och inte helt fullsatta. Det kan förvisso ha sin charm, men det blir alltid så trångt och risken är att man har täckt synfält. Trots att visningen verkar vara fullsatt är det glädjande att den enda lediga stolen (vad jag kan se) är precis framför mig vilket gör att synfältet är i princip ostört, tack. Detta är långt ifrån en självklarhet på Skandia vid fullsatta visningar, snarare tvärtom. Under visningens gång lämnar förvisso några salongen här och där (lite för magstarkt alternativt ett för grovt språk för vissa, eller bara inte tillräckligt bra).

Efter filmen är det så dags för F2F med regissören. Eftersom jag inte var så förtjust i filmen (men ändå hade saker jag uppskattade) blev F2F med Gaspar Noé höjdpunkten, utan tvekan. Det var mycket trevligt att lyssna på honom och man fick reda på en hel del intressanta saker. Helt klart värt entrépengen, speciellt som ett F2F inte var planerat (eller åtminstone schemalagt) när man köpte biljetterna till årets festival.

Han nämnde bl.a. att endast 2 av de 23 medverkande i filmen var skådespelare, resten var enbart dansare och alltså amatörer. Han sa även att de alla fick välja sina karaktärers namn. Vissa valde påhittade namn, andra sina egna. En hel del var improviserat och de inblandade fick många gånger själva komma till regissören och be om saker som skulle hända karaktären osv, vilket han försökte få med. Som sagt, mycket improvisation, något jag personligen tycker var synd då man hade kunnat få till något mer med ett bättre manus.

Vidare sa han t.ex. att en film som inspirerade honom var den tyska drogklassikern Christiane F. (1981), inte minst vad gällde kläderna, modet, svetten osv. Och på tal om tysk film sa han att från början var tanken att filmen skulle ha två långa tagningar på 45 minuter vardera. Men denna idé skrotades under inspelningen då han dels ville ge karaktärerna mer djup och interaktion med varandra, dels visa upp deras dans. Men främst för att den tyska filmen Victoria (2015) redan hade bemästrat en tagnings-tekniken och man inte kunde bräcka det. Så sant så...

Han sa en hel del intressant, men det roligaste var kanske att han tyckte att barn och ungdomar i runt 10-13 års åldern borde se filmen. Så tidigt som möjligt, så att de vet vad som väntar, sa han. Det kändes också som att han menade det...

---

Torsdag 8:e november:

Let Me Fall (4/5) - Island

Om visningen: Till insläppet på Sture anländer man lagom för att det ska börja släppas in inom någon minut. Men, precis som dagen innan informeras vi snart om att det strulat tidigare under dagen och att de är ungefär 15 minuter försenade.

När det så är dags att släppas in är vi några som undrar om de kommer skippa reklamen eftersom de annars blir runt 20 minuter sena. Men nej, det kan de absolut inte göra p.g.a. sponsorerna. Påpekar då att de skippat reklamen tidigare år när de varit försenade, men det tycker volontären låter konstigt och upprepar att de inte får göra så. Om man p.g.a förseningen missar en annan visning kan man få en voucher till en annan visning, informerar hon. Hjälper inte direkt om man redan har ett schema utan luckor...

Hör sedan innan vi släpps in att visningen innan är en juryfilm med tre personer i publiken. En av dessa jurymedlemmar har lämnat salongen och kommer tillbaka efter ungefär en kvart och vill in igen lagom till eftertexterna. Man undrar vad de håller på med egentligen. Varför ha juryvisning som dessutom är försenad för tre personer och så verkar juryn inte ens vara intresserad av att se hela filmen...

Visst är det reklam när man kommer in så filmen börjar över 20 minuter efter utsatt tid. Själv ska jag se filmen som ska visas efter på samma salong, så jag stannar kvar i salongen (vilket var ok för volontärerna). Lite fult att de stänger av filmen innan eftertexterna hunnit rulla klart och musiken fortfarande spelar.

---

Piercing (+3/5) - USA

Om visningen: Då filmen gick på samma salong där jag precis hade sett en film, valde jag att sitta kvar (vilket var ok för volontärerna). Tog mig en bensträckare och gick även på toa under reklamen som man ändå vill missa.

När så filmen drar igång är det så där lagom halvtomt som man vill ha det. Men, så fort filmen börjar hör jag hur någon snarkar lite lätt. Upptäcker ganska snart att det är gubben två platser bredvid mig - den enda som sitter på min rad. Jag sitter i mitten och vill inte flytta på mig. Tänker att han vaknar till när det blir något högt ljud eller musik i filmen. Det gör han också, då och då. Men han är uppenbarligen väldigt trött och snarkar bort stora delar av första halvan av filmen, vilket även stör andra i salongen.

Efter runt halva filmen hör jag plötsligt hur någon tuggar tuggummi och snarkandet är borta. Det är gubben som under andra halvan av filmen håller sig vaken. Man kan lugnt konstatera att tuggummituggandet stör långt mycket mindre än snarkandet.

---

Jonathan (-4/5) - USA

Om visningen: På väg till den sena visningen på Sture, träffar jag åter igen på Carl som precis varit på film och är på väg hem (?). Jag ska till en av de mindre salongerna en trappa upp på Sture. Men när jag anländer till biografen är det knappt så man kommer in till foajén. Det är nämligen fullt med folk som står i kö till den stora salongen där nere. Som tur är drar de precis igång insläppet vilket gör att jag kan slinka igenom och ta mig till trappan som leder till övervåningen.

Väl uppe på övervåningen där de två mindre salongerna är väntar redan en hel del folk. Tänker att det är två visningar som börjar samtidigt på Sture 2 och 3. Men när det är dags för insläpp så är det endast till salong 3 där "min" film ska visas. Får en bra plats och det blir till slut fullsatt på den lilla salongen som har knappt 50 platser.

Märker per omgående att benutrymmet är obefintligt. Inte alls bra. Filmen är dock endast på 90 minuter (plus 10 för reklamen). Dessutom är det smått outhärdligt varmt, usch. Påminner om Zita, vilket gjort att jag undviker att gå där. Tyvärr kommer detta inte vara den enda filmen som ska ses på denna salong, aj aj...

Sett till komforten blir visningen lite av ett helvete. Skönt nog är filmen klart tillfredsställande och intressant vilket gör att det ändå var värt det.

---

Fredag 9:e november:

In den Gängen / In the Aisles (-4/5) - Tyskland

Om visningen: När jag kommer fram till Skandia är insläppet redan öppet och ingen kö. Men nej, jag kommer inte in. Vid scanningen av mitt medlemskort visar det rött. Jag informerar volontären att jag noterat det på tidigare visningar också (som jag haft biljetter till), men ingen har sagt något och jag har blivit insläppt. Nu får jag ställa mig i kön vid kassan för att få hjälp. Reklamen har redan börjat där inne och det tar tid innan det blir min tur. Till slut kollar de mitt kort och upptäcker att de gjort fel vid registreringen av mitt kort när jag hämtade ut det. De har registrerat två kort. Ett online och ett fysiskt. Det fysiska kortet har inga biljetter på det, toppen. Eftersom filmen är på väg att starta beslutar vi oss för att jag återvänder efter visningen.

Kommer in och tar min plats precis som reklamen är över och filmen börjar. Eftersom det är en dagvisning finns det gott om bra platser och man slipper reklamen, så inga problem. Noterar att filmen börjar två minuter för tidigt, vilket är noterbart då visningarna oftast är sena.

Efter visningen, som fortlöper utan några som helst problem, går jag tillbaka till kassan för att prata med volontären som hjälpte mig tidigare. Då visar det sig att en annan besökare verkar ha exakt samma problem och håller på att få hjälp av en annan volontär. Volontären är inte glad och säger att detta inte är bra och inte förstår vad de gjort. Det verkar som runt hälften av alla som skulle släppas in idag haft problem med detta.

Till slut testar "min" volontär att byta mitt medlemskort och lägga över biljetterna på det så att allt är synkat. Efter lite tester lyser det plötsligt grönt när hon scannar kortet. Trevligt, nu kanske man kommer in på andra visningar utan att känna sig som en kriminell...

---

El ángel (-4/5) - Argentina

Om visningen: Kommer lite senare än beräknat till Sture och ser att insläppet redan påbörjats, men skönt nog inga jätteköer. De har även tänkt till och har insläppet från två sidor som gör att kön inte sträcker sig runt hela foajén.

Under filmens gång känner jag ett par gånger hur någon släpper gas. Förmodligen är det någon av pensionärerna runt mig. Men vem det än är så har man ingenstans att ta vägen och allt annat än trevligt är det.

Efter visningen släpper de ut alla ut i foajén. Tidigare dagar har man släppt ut via nödutgången mot gatan, vilket funkat smidigt och gjort att det inte blivit någon trängsel. Det har man alltså inte tänkt på nu och i foajén är det redan mycket folk och lång kö till nästa visning. I snigelfart går man vid sidan av kön och i vissa fall mot strömmen. Det kryper i kroppen på en och irritationsmomentet är ett faktum. Fem minuter senare är man äntligen ute i den friska luften. Tänk att en så liten detalj kan förstöra så mycket...

---

Lördag 10:e november:

Blaze (+2/5) - USA

Om visningen: Är tidigt på plats på Skandia och ställer mig längst fram vid insläppet. Efter en stund dyker Carl, Jojje och Henke upp som också ska gå på filmen. Vi pratar en stund innan det är dags för insläpp.

När det är min tur att få mitt kort scannat så lyser det rött - igen. Detta fel som jag fått fixat dagen innan efter att det strulat. Volontären säger att jag måste gå till kassan, men jag tror inte det är sant att jag upplever detta igen. Inte en chans att jag tänker gå igenom hela kön bakom och ställa mig i den långa kön till kassan.

Eftersom detta var en visning jag fixade biljett till efter mitt ordinarie köp, hade det uppenbarligen inte lagts på mitt kort utan endast på webben eller liknande. Jag visste att jag hade biljett till visningen och eftersom jag redan hållit på med detta strul tidigare valde jag att gå in.

Visningen går sedan utan problem. Efteråt är det dags att gå och äta middag innan några av oss ska vidare till en till film på Sture.

---

Happy New Year, Colin Burstead (3/5) - Storbritannien

Om visningen: Kommer till Sture runt en halvtimme innan visningen ska börja. En liten kö återfinns vid insläppet när jag och Carl kommer dit. Jag springer snabbt på toa och Carl ställer sig i kön. När jag sedan kommer tillbaka går jag till volontärerna vid kassan för att kontrollera mitt kort. Detta eftersom det visade rött på den förra visningen på dagen. Volontären kollar mitt kort och säger att allt ser ut som det ska och alla biljetter syns på kortet. Detta har de sagt tidigare, men då har det alltså inte alltid funkat.

Ställer mig sedan i kön tillsammans med de övriga som ska se filmen. Insläppet är i tid, mitt kort visar tack och lov grönt och vi kan slinka in och ta bra platser där vi vill. En av de sista som sätter sig snett framför mig på raden framför är givetvis "Lejonkungen". Håret och huvudet täcker delar av duken, plus att han givetvis sitter raklång. Som tur är stör det inte alltför mycket av sikten som befarat. Men man kan inte heller sjunka ner i biofåtöljen och man får snarare luta sig lite åt höger.

Efter filmen är det ett Face2Face med filmens regissör Ben Wheatley som säger att visningen lär ha varit den internationella premiären av filmen (vilket känns tveksamt, men ok). Moderatorn som ska hålla i samtalet och ställa frågorna visar sig med en gång inte vara påläst när hon säger att hans tidigare filmer varit actionfilmer och detta är ett drama. Han tillrättavisar henne med en gång och säger att alla hans filmer är olika och att han endast gjort en actionfilm tidigare.

Han är väldigt rak och man märker att han är sig själv, inte minst då han ett par tre gånger använder "fuck" när han pratar, vilket är ganska skönt att höra i det här sammanhanget. Han säger bl.a. att det tog runt två veckor att filma och ytterligare två-tre veckor att klippa filmen (vilket han själv stod för).

På frågan/påpekandet att han är lika produktiv som Ridley Scott svarade han att skillnaden är att han inte har samma budget att jobba med. Och att han vill ha det så. Åtminstone att han insett att om han vill vara produktiv och göra film så måste han försöka göra det med mindre budget. Annars skulle han få göra som andra regissörer - sitta och vänta i sju år i Los Angeles och under tiden banka huvudet mot en vägg.

Efter F2F går vi kvarvarande ut och pratar lite utanför Sture om filmen och F2F innan det bär av hemåt.

---

Söndag 11:e november:

The Good Girls (+2/5) - Mexiko

Om visningen: Då jag upptäcker att man planerat in att två filmer ska börja samtidigt upp på Sture salong 2 och 3, och att dessutom båda är slutsålda (båda med Face2Face efteråt), så är det bäst att vara på plats i god tid. Mycket riktigt är jag framme i god tid och kan sitta och vänta i lugn och ro. När de första ställer sig i kö ställer jag mig bakom dem.

När det så börjar närma sig insläpp är hela övervåningen och trappan full med folk som väntar. Runt 100 personer ska in på de två salongerna. Inte helt klockrent att låta två visningar börja samtidigt här kan jag tycka.

Volontären säger sedan att de nu ska börja släppa in och att de börjar med The Good Girls på salong 3. Tack för det. Kliver in och tar min plats. Reklamen har redan börjat och hållit på några minuter. Runt fem minuter senare är det dags för filmen att börja och de sista tar sina platser i den lilla salongen som har runt 45 platser. Hade varit på salongen på en visning tidigare och då var det extremt varmt. Skönt nog var det klart mer normal temperatur denna gång.

Det enda man kan notera under visningen är att mannen (som talar amerikansk engelska) som sitter bredvid mig i sällskap med en kvinna, fortsätter att prata när filmen drar igång. Han noterar och påpekar saker under förtexterna, som produktionsbolag och även skådespelarnamn som han ska uttala med spansk accent. Skönt nog slutar han efter ett par namn. Men filmen igenom är det han som skrattar, ger ifrån sig ljud och påpekar saker genom hela visningen. Nu blir det inte så störande som det verkade kunna bli till en början, men ändå.

Efter visningen är det F2F med filmens regissör Alejandra Márquez Abella. Det var en av anledningarna till varför jag faktiskt valde denna film och visning. Var osäker på filmen, men då det var ett F2F tänkte jag att det kunde vara värt en chansning.

Hon sa bl.a. att hon blev ombedd/rekryterad att regissera filmen som byggde på en populär och känd bok med samma namn som skrevs 1985. Personligen kan jag tycka att det kan vara lite vanskligt med en regissör som inte själv väljer att göra en film för att de brinner för ämnet. Här kändes det lite så. Filmen var välgjord och allt, men saknade lite passion.

På frågan hur filmen hade tagits emot hemma i Mexiko svarade hon att den inte haft premiär där än, utan det skulle ske i mars. Däremot hade den visats på filmfestivaler, inklusive några i Mexiko. Vidare sa hon att filmen nog inte hade gjorts för tio år sedan, men att folk nu var mer emottagliga för ämnet.

Det hela var ett ganska kort men kompakt F2F som hade en bra moderator som kom med följdfrågor och funderingar som kändes vettiga. Det är långt ifrån vanligt att moderatorerna är bra på filmfestivalen, men denna kände jag igen sedan tidigare.

Efteråt var det dags att ta sig ut från salongen. Självklart kom man ut till den väntande massan av folk som skulle på kommande visningarna på salongerna där uppe som återigen skulle börja samtidigt. Packat med folk ända nerför trappan. Men det är ju så det är på filmfestivaler. Vissa är bättre organiserade än andra. Bara att gilla (eller avsky) läget.

---

Todos lo saben / Everybody Knows (+3/5) - Spanien

Om visningen: När jag anländer till Skandia en bit över en halvtimme innan filmen ska börja, har det redan bildats en skaplig kö på runt ett dussintal personer. Bara att falla in i ledet, ta fram Clint Eastwood-boken och invänta insläppet. Efter ett par minuter har kön bakom blivit allt längre och en volontär kommer fram till de som står bakom mig i kön och ber dem gå till andra sidan då de kommer släppa in från två håll.

Insläppet går sedan smärtfritt och jag plockar en plats där jag vill sitta. Märker att det kommit en del iranier till visningen då det är flera som verkar känna varandra på flera rader och platser framför mig.

Efter en stund kommer det en man och en kvinna och sätter sig bredvid mig. Under reklamen hör jag att de är ex-jugoslaver av något slag. Tänker inte så mycket mer på det, men de kommer att göra sig påminda senare. Det visar sig nämligen att de två kommer småprata under hela filmen. Det är en sak om någon vill påpeka något eller fråga lite diskret här och där. Men här blir det konstant småpratande från både mannen och kvinnan. Nära att man säger till, men känns inte tillräckligt för att skapa dålig stämning.

Istället får man fantisera lite lätt på samma sätt som Arnolds karaktär gör i True Lies (1994) när han tar en biltur med Bill Paxtons karaktär...

---

Måndag 12:e november:

Der Unschuldige / The Innocent (3/5) - Schweiz

Om visningen: Insläppet på Skandia sker i god tid, åtminstone 15-20 minuter innan filmen ska börja. Trots detta sätts inte reklamen igång. Tiden går och när klockan visar hel och filmen ska börja, då startar de reklamen. Blir lite irriterad och går ut till volontärerna och frågar eftersom vi inte fått någon information. Den ansvariga säger att de ber om ursäkt och att de precis fått reda på att de fått fel kopia av filmen (vilket låter väldigt konstigt, men ok). Nu ska det vara fixat och de blir runt tio minuter sena. Även om så var fallet (eller om någon akut behövde gå på toa och glömde sätta igång reklamen i tid eller liknande), så borde de ha informerat oss om dröjsmålet.

När så filmen sätter igång och filmens originaltitel "Der Unschuldige" dyker upp på duken, finns ingen engelsk titel. Det känns illavarslande. Kan det vara så att de satt igång en otextad version av denna schweiziska film (på tyska)? Oroligt väntar jag till första dialogen. Tack och lov dyker den engelska texten nu upp och man kan äntligen avnjuta lite film.

---

The Old Man & the Gun (+3/5) - USA

Om visningen: Det blir andra gången under årets festival som jag har en film på en av de mindre salongerna på övervåningen på Sture. Det ska vara visning samtidigt på salong 2 och 3, och då gör man bäst i att vara på plats i god tid.

Väl inne i salongen är jag bland de första, men där jag tänkt sitta har de före mig redan placerat sig. Dock har en av dem sin jacka och saker över tre stolar och jag frågar om alla är upptagna. Nej, säger han. Han har bara inte bestämt sig för var han ska sitta. Så jag glider in och sätter mig bredvid honom när han satt sig ner.

Under reklamen känner jag en illaluktande odör. Ser då att en åsna på raden framför glufsar i sig en jättemacka med någon slags röra/sallad som luktar pyton. Verkligen respektlöst av henne att äta något sådant inne i salongen. Varför inte göra det ute i foajén åtminstone? Det är en sak om det är naturell doft, men inte när det luktar (illa) som här.

Killen som sitter bredvid mig, som var först in i salongen, äter sina M&M och andas genom näsan så det låter högt. Men det är egentligen inget direkt störningsmoment. Runt 15-20 minuter in i filmen andas han dock klart högre och både jag och kvinnan på hans andra sida tittar på honom och ser att han somnat med huvudet bakåt på nackstödet så att munnen är vidöppen när han lapar efter luft. Småskrattar lite åt det hela.

Efter runt en timme händer sedan det klassiska ögonblicket. Killen som sitter bredvid mig, som sovit och vaknat till då och då, är uppenbarligen helt inne i sin sömn under ett tyst ögonblick i filmen. Då bjuder han på världens snarkning som får hela salongen att brista ut i skratt. Verkligen en klassiker. Och han sover dessutom vidare.

Med runt 10-15 minuter kvar av filmen piggnar han till och håller sig någorlunda vaken under slutet av filmen.

---

Museo (+2/5) - Mexiko

Om visningen: Tidigt framme på Skandia då jag har gott om tid på mig efter förra filmen jag var på. Sitter och läser Clint Eastwood-boken när jag till slut noterar hur två äldre damer som står vid insläppet blir upprörda när en tjej går förbi alla som köar och fram till insläppet. De säger något i stil med "Jaså, det är så man gör" varpå tjejen svarar "har de inte börjat släppa in än?". De är lite halvgriniga och säger åt henne att det minsann är kö och tjejen går iväg. De fortsätter med att klaga på organisationen och den ena säger att det alltid varit så medan den andra säger att det är hennes första festival, men att det kommer bli fler gånger då hon finner det trevligt.

Visningen blir lite mer än halvfull. Skönt nog har jag varken någon framför mig eller vid sidan om mig. Däremot sätter sig två killar snett bakom mig på dubbelsätena som finns längre bak på Skandia. Precis innan och sedan under själva kuppscenerna sitter den ena och prasslar med sin godispåse, oavbrutet i flera minuter. Till slut vänder jag mig om och tittar på honom, varpå han verkar slänga sin numera tomma godispåse åt sidan/bakåt där ingen sitter. Underligt beteende. Ok att prassla lite, men att inte kunna hålla sig när det är som mest spännande eller fatta att man stör är obegripligt. Men det är varken första eller sista gången. Intelligensnivån och inte minst respektlösheten i dagens samhälle är som den är...

---

Tisdag 13:e november:

Prospect (-4/5) - Kanada

Om visningen: Kommer fram till Klarabiografen runt en halvtimme innan filmstart. Redan några i kö, så det är bara att ställa sig och börja läsa Clint Eastwood-boken. Men bara några få minuter senare säger den ansvarige åt volontärerna att de kan börja släppa in. Uppenbarligen ingen visning innan så de släpper in oss 25 minuter innan filmen ska börja. Tar min plats och läser sedan vidare.

Då filmen ska bli fullsatt ber volontärerna oss tidigt att sätta oss bredvid varandra och inte lämna luckor. När de fått in alla är det runt fem platser lediga. Ytterligare fem personer släpps då in som väntat utanför på "stand by" ifall det skulle finnas plats.

Precis när reklamen är till ända dyker festivalloggan upp på duken och en volontär kommer in för att presentera filmen. Precis då buar en i publiken ett par gånger (han sitter dessutom på min rad). Hör hans kompis fråga vad han håller på med och han svarar att han trodde de skulle spela SF:s nya melodi. Men när han inser att han gjort ett misstag säger han att han gjorde fel eller liknande och ber lite lätt om ursäkt. Volontären har dock hunnit prata klart och lämnar salongen utan att höra detta. Volontären måste ha trott att det var en häcklare i publiken.

Filmen visas otextad vilket är lite synd då man inte alltid hör vad som sägs helt tydligt, i synnerhet då minst hälften av dialogen talas med rymddräkt/hjälm på. Man kanske inte missar viktig information, men man kan ju inte vara säker.

---

Pause (-3/5) - Cypern

Om visningen: Då filmen skulle visas på samma salong där jag precis hade sett en annan film, blev det ett snabbt toabesök innan man ställde sig i den korta kön till insläppet. Denna visning skulle ha ett Face2Face med filmens regissör efteråt. Mycket riktigt kom regissören fram till volontärerna och presenterade sig för dem när man stod i kö.

Regissören ville inte presentera filmen själv, men satt med under filmens inledning. Efter kanske tio minuter lämnade hon dock salongen. Kanske ville hon se hur vi skulle reagera på den första komiska scenen då flera skrattade högt.

F2F:et modererades sedan av en kvinna med väldigt manslik röst, tänkte jag först innan jag förstod att det var en transperson. Regissören Tonia Mishiali, som även skrev manuset, sa att 90% av filmen stämde och var sant i filmen. Vidare fick hon frågan angående budgeten och produktionen då filmen hade en relativt liten budget på €300.000.

Hon nämnde även att idén till fågeln och fågelkvittret/lätet (det var väl en liten papegoja) kom från att hon under skrivandet av manuset hörde ett irriterande ljud från grannen, vilket visade sig vara deras fåglar. Givetvis kände hon då att hon måste få med det i filmen. En rolig notis på en viktig detalj i filmen.

---

Onsdag 14:e november:

The Load (+2/5) - Serbien

Om visningen: Anländer något sent till Sture där filmen ska visas på salong 3 på övervåningen. Till min förskräckelse ser jag att insläppet påbörjats. Mycket riktigt är de bästa platserna tagna och man får göra det bästa av situationen.

Just det, stackaren framför mig i kön blir inte insläppt då det lyser rött när hans kort scannas. Han säger att han precis köpte biljetten nere i kassan. Volontären testar en gång till med samma resultat och ber honom gå tillbaka ner till kassan, vilket han gör. Skulle själv inte acceptera detta efter att ha varit med om exakt sånt här strul flera gånger...

Salongen som tar runt 50 platser blir ganska välfylld till slut. Efter reklamen och när volontären pratat klart är det dags för film. Men nej, av någon anledning tar det väldigt lång tid att få igång filmen, trots att filmen är redo att starta på utsatt tid. Vi sitter till slut i sju-åtta minuter innan de äntligen släcker och sätter igång filmen. Normalt sett hade det inte gjort så jättemycket, men när det är en salong med minimalt med benutrymme vill man gärna sitta så lite som möjligt. Varje minut blir viktig ;)

Det blir till slut ändå ok med platsen då ingen sitter direkt bredvid mig. Det är som sagt minimalt (obefintligt) med benutrymme, speciellt på den raden jag sitter på. Eftersom det är fritt på båda mina sidor, kan jag tack och lov vrida på mig en del under filmens gång och sträcka lite på benen.

---

Alles ist gut / All Good (3/5) - Tyskland

Om visningen: Kommer tidigt till Sture då det är kvällsvisning, filmen är slutsåld och på lilla salong 2 på övervåningen. Det är en del folk som sitter och väntar, men ingen står vid insläppet så det är bara att ställa sig och vänta, trots att filmen inte börjar på ett bra tag. Genast ställer sig några bakom mig och snart har det bildats en kö.

Finner snart ett litet problem med att stå först vid insläppet på övervåningen av Sture. Jag har nämligen en stor lampa precis bakom huvudet, vilket gör att jag efter ett tag svettas som en schnitzel under tiden jag läser min Clint Eastwood-bok.

Visningen, som är fullsatt så när som på en eller två platser, fortskrider hyfsat smärtfritt (trots dåligt med benutrymme). Enda noterbara blir när en herre några platser längre bort på min rad plötsligt tar fram sin mobil med full ljusstyrka på skärmen och börjar sms:a eller liknande. Detta stör fler än mig och till slut blir han tillsagd av en kille med irriterad stämma att stänga av mobilen. Det gör han, men fortsätter snart igen en stund genom att luta sig framåt över mobilen. Nu klarar han sig (nätt och jämnt) från att någon säger till igen.

---

Torsdag 15:e november:

Styx (3/5) - Tyskland

Om visningen: Visning på salong 3 på Sture betyder övervåningen. Står en bra stund i kön då jag vet att det är en slutsåld visning. Men innan det blir insläpp för oss, släpper de in till den andra salongen - salong 2. Som vanligt är volontärerna dåliga på att informera så det blir en hel del förvirring bland folk som undrar vilken visning de släpper in för.

När man äntligen blir insläppt i salong 3 är det riktigt dålig luft där inne då det varit visning precis innan. Varmt är det också, inte alls bra. Och så är det alltså en slutsåld visning.

Efter filmen är det ett Face2Face med filmens regissör Wolfgang Fischer. Han och moderatorn står framme vid duken och moderatorn börjar fråga något. Men det hörs inget vidare så en man ropar att de ska tala högre. En annan säger att de borde fixa en stol åt regissören, varpå regissören svarar att han faktiskt föredrar att stå så att han kan röra på sig.

Moderatorn ger inget bra intryck. Hon pratar lågt och är nervös. Även regissören talar relativt lågt så det gäller att koncentrera sig för att höra vad som sägs. Men han sa t.ex. att 90% av filmen var inspelad ute till havs och att inga cgi-effekter eller liknande användes.

Vidare sa han att Susanne Wolff i huvudrollen främst var känd från teatern vilket var en fördel för rollen som krävde en hel del rörelse och lite dialog. Hon hade dessutom licens för liten segelbåt sedan tidigare, men fick lära sig mer i förberedelse för rollen. Dessutom fick hon följa med ambulanspersonal för att lära sig om den biten som hon även får användning för i filmen.

Filmen hade vunnit LUX-priset som tilldelas av Europeiska parlamentet. Filmen hade även visats för det Europeiska parlamentets medlemmar med efterföljande diskussioner med regissören.

Det blev ett relativt kort F2F då nästa film snart skulle börja. Regissören sa att han gärna fortsatte diskutera och svara på frågor i foajén.

---

The Truk (+3/5) - Frankrike

Om visningen: Står relativt tidigt vid insläppet på Stures övervåning. Det är inte en slutsåld visning, men vill ändå knipa en av få platser jag vill ha på salong 2. Ser att en man kliver ut från toaletterna och in på salong 2 innan volontärerna kommit för att starta insläppet. När så volontären kommer och kollar salongen ser han att någon sitter där och pratar lite (och scannar förmodligen så allt är ok).

När jag kommer in sitter mycket riktigt mannen som slank in och en till bredvid varandra, just där jag ville sitta. Nåja, jag sätter mig på raden bakom och säger lite skämtsamt "jaså, det är så man gör" varpå de svarar att de var på visningen innan. Vi pratar sen lite grann när killen framför mig frågar om jag har en öppnare och håller i en ölflaska. Nej, det har jag inte. Då får jag öppna den på annat sätt, säger han och öppnar flaskan mot en kant (golvet som sticker ut från min rad). Killen har gott om tatueringar på händer, armar och nacke. Verkar ganska harmlös och de är trevliga, så jag bryr mig inte nämnvärt.

Det blir till slut runt 20 personer på visningen (salongen tar lite över 50) och det ska vara Face2Face efteråt (sista visningen för dagen på Sture).

Under filmens gång känner jag öllukten från mannen framför som dricker sin öl. Efter runt halva filmen, ja då är det dags för nästa öl. Han gör samma sak som tidigare. Han öppnar sin flaska mitt under filmen och det hörs givetvis i hela salongen. Öllukten blir nu starkare och jag får i princip andas genom munnen resten av filmen. Han sitter trots allt precis framför och snett nedanför mig, så jag tar värsta smällen.

Efter filmen är det så dags för F2F. Det är nu runt ett dussintal personer kvar i salongen när regissören Sarah Marx och duktige huvudrollsinnehavaren Sandor Funtek kommer fram tillsammans med moderatorn. En duktig moderator som även var moderator på en tidigare film jag var på med F2F (The Good Girls). Dessutom kan han franska, vilket är bra då regissören föredrar att svara på franska, medan skådespelaren kör engelska.

Detta blev ett riktigt trevligt F2F, ett av de trevligaste jag varit på. Kanske för att det var en sen visning, ingen direkt stress innan en ny visning plus att det alltså var få personer kvar. Samtidigt tycker jag det är synd att man bjuder in en regissör OCH skådespelare och så är det inte för en större publik, konstigt. Men det är festivalens val och arrangemang.

Vi fick bl.a. reda på att filmen baserades på regissörens dokumentär. Hon nämnde även att läkaren i filmen som behandlar mamman var den riktiga läkaren som var den första med behandlingen som det pratas om i filmen.

Sandor Funtek nämnde att han var med tidigt under produktionen då han kände de två producenterna som var kända rappare i Frankrike sedan tjugo år tillbaka. Han sa även att han kände starkt för karaktären, även om han kom från helt andra förhållanden. Att det var ett medvetet val att låta honom porträttera rollen och inte ta in en f.d. kåkfarare eller liknande i semi-dokumentär stil som hade varit ett alternativ.

På frågan om hon inspirerats av någon regissör eller filmer sa hon att hon inspireras av människor, av oss. Eftersom hon har en bakgrund som dokumentärfilmare lät det vettigt. Hon sa dock vidare att Sergio Leone är en regissör hon verkligen gillar, men att hon inte försöker efterlikna hans stil eller filmer då hon gör något helt annat.

Efter lite frågor från publiken blev det bra och trevlig diskussion om flera saker. Här kom även ölmannen in och började med att han inte gillar dokumentärer och frågade om poängen med filmen var att visa att f.d. kåkfarare i Frankrike inte har en chans osv. Detta skapade ännu mer diskussion och argumenterande. De båda gästerna sa att filmen inte väljer sida eller reflekterar deras syn, utan visar verkligheten i det här fallet.

Ja, det blev en hel del intressant prat fram och tillbaka. Till slut kom Sture-personal och "slängde" ut oss då klockan började bli mycket. Runt en halvtimme höll F2F:et på och det är exakt så här det ska vara. Mycket trevligt att en skådespelare också kommer, vilket inte händer så ofta.

När F2F:et var över var ölmannen en av de första som lämnade, och lämnade sin plastkasse med tomma ölflaskor efter sig...

---

Fredag 16:e november:

The Fall of the American Empire (3/5) - Kanada

Om visningen: Inte så mycket att rapportera om denna visning. Ställer mig en stund i den korta kön på Skandia innan det släpps in några minuter senare. Allt flyter på som det ska och efter reklamen börjar visningen på utsatt tid. Inte heller några direkta störningsmoment under filmens gång. Nu var det inte heller så många på visningen, så man kunde sitta relativt ostört vilket alltid är en fördel med lite tidigare visningar på den stora Skandiabiografen.

---

Shoplifters (-4/5) - Japan

Om visningen: När jag kommer till Sture i god tid står redan några tappra vid insläppet. De är inte många, men ändå. Går själv på toa på övervåningen då det inte är någon stress. Men där är det upptaget. Väljer att traska ner igen och ser då Carl som ställt sig i närheten av insläppet, trevligt. Går och "terroriserar" honom en stund och vi pratar om vad vi sett och ska se. Får tiden att gå helt enkelt. Testar sen att gå på toa igen och den här gången är det ledigt.

När jag och Carl sedan står och väntar har det bildats en lång kö bakom oss. Nu har det gått minst tjugo minuter sen vi ställde oss vid insläppet. Då plötsligt ser vi hur det kommer ett gäng på rad som går bredvid kön. Ja, de kommer ända fram till oss och skapar helt enkelt ytterligare en kö (för de som inte ville stå längst bak). Tidigare år hade jag nog blivit rejält irriterad, men nu bryr jag mig inte nämnvärt, så länge de inte tränger sig före oss.

När det så är dags för insläpp, blir det givetvis trängsel precis framför då några äldre damer som stått och köat en lång stund inte vill att de som bildat den alternativa kön ska få gå före. De knuffas en del, tacklar varandra och stöter även till mig lite lätt. Den ena säger då "Oj, vad trångt det är". Själv småler jag mest åt det hela då det känns komiskt. Men jag kan förstå dem. Det är irriterande när man stått i 30-40 minuter och sedan kommer ett gäng med 5-10 minuter kvar och ska trängas.

Visningen är slutsåld, men det hela går relativt smärtfritt, trots (eller är det tack vare?) att volontärerna inte syns till. Filmen kan sen börja med fem minuters försening då insläppet var försenat.

---

Lördag 17:e november:

Wildlife (+2/5) - USA

Om visningen: Möter upp Jojje två timmar innan filmen ska börja för en fika och lite filmsnack, trevligt. Anländer sedan till Sture i god tid och vi ställer oss längst fram vid insläppet. Bara några minuter senare har det bildats en relativt lång kö bakom oss så vi känner att det var bra att vara på plats i tid.

Men, samtidigt som vi har en kö bakom oss har ett femtontal personer letat sig förbi oss. Det brukar nämligen vara en specifik plats där volontärerna brukar scanna korten och sedan släppa in en i salongen. Men denna "oskrivna" gräns bryr sig inte dessa människor om.

Väl inne i salongen sätter sig tre-fyra pensionärer på den raden där vi tänkt sätta oss, så vi sätter oss på raden framför dem. Det kommer visa sig vara ett misstag, åtminstone för egen del. För Jojjes del visar det sig inte heller bli helt klockrent då killen bredvid honom tar fram en hamburgare under reklamen och glufsar i sig. Lukten känner även jag så klart. Vi skrattar lite lätt och skakar på huvudet åt det hela. När filmen sedan ska börja tar killen fram en till hamburgare så att vi åter får känna på lukten, trevligt. Sen har jag för mig att killen under filmens gång tar av sig skorna, vilket får Jojje att rygga tillbaka...

För egen del blir hela visningen ett otrevligt genomlidande av det enkla skälet att någon (förmodligen pensionärerna bakom) har vissen andedräkt. En sådan som luktar riktigt illa vilket först gör att jag tror att någon släppt sig. Men då den illaluktande lukten kommer med jämna mellanrum under hela filmen förstår jag snart att det måste vara andedräkten från någon av pensionärerna bakom oss. Dessa som alltså "tog" våra platser och dessutom slank förbi i kön.

Efter filmen konstaterar vi båda att filmen inte tilltalade oss. Säger hej då till Jojje som beger sig hemåt medan jag ska stanna då jag ska se nästa film i samma salong.

---

Beautiful Boy (4/5) - USA

Om visningen: Eftersom jag hade varit på visning på samma salong på Sture 1 precis innan, väljer jag att stanna kvar. Tar den plats jag vill ha och lämnar min jacka innan jag går ut för att scanna mitt kort då volontärerna vill att man ska göra så. Men när jag kommer ut till insläppet står redan folk precis utanför dörren, så jag ställer mig där. Efter bara några sekunder öppnar de dörren och säger åt oss att gå in, men ingen scannar mitt kort. Går till min plats och jacka. Reklamen drar igång och jag passar på att gå på toa (och lämnar så klart jackan på min stol).

På väg tillbaka in i salongen är det fortfarande lång kö med folk som ska bli scannade. Ställer mig vid sidan om insläppet och inväntar rätt läge att slinka igenom. Då visar mannen vid insläppet upp fel kort (SL-kort eller kreditkort). När han börjar gräva efter sitt festivalkort slinker jag förbi och scannar mitt kort innan jag kan gå in. Smidigt. Hade ju inte scannat mitt kort tidigare för denna visning, så nu fick man det gjort.

Visningen är slutsåld och volontärerna ber oss att inte lämna några tomma platser mellan oss så att de får in alla. Sen sätter de igång filmen på utsatt tid, men det är fortfarande folk som kommer in i den nedsläckta salongen efter att filmen börjat.

Annars går allt smidigt utan några lukter eller andra störningsmoment. Ja, förutom precis i början av filmen då någon bakom mig äter något så det låter högt. Men det luktar gott (godis av något slag), så inget som direkt stör och efter ett tag kommer man in i filmen också.

---

Söndag 18:e november:

Manta Ray (2/5) - Thailand

Om visningen: Går på filmen med en vän och vi är framme ganska tidigt på Stures övervåning. Insläppet blir av någon anledning fem minuter försenat. Ingen information varför, men förmodligen för att volontärerna glömde bort att släppa in oss då filmen innan hade slutat i tid.

Under filmens gång ser jag att mannen som sitter snett framför (framför min vän) lutar sig framåt i princip under hela filmen. Han är lång och när han sitter framåtlutad täcker han synfältet fram till duken ännu mer. Nu störde det inte mig personligen så mycket, men min vän var inte särskilt glad över det hela.

Med runt fem minuter kvar lämnar två personer visningen då de fått nog. Detta är under den utdragna hummande-mannen-scenen som är väldigt enerverande. Men att lämna efter att ha suttit igenom i princip hela filmen känns lite konstigt. Å andra sidan var det en scen utan slut kändes det som och fick det att krypa i skinnet på en, så helt oförstående är man inte.

---

The Front Runner (3/5) - USA

Om visningen: Eftersom jag och min vän varit på visningen innan på samma salong (Sture 2), lämnar vi jackorna på våra platser och går ut för att bli scannade. Passar på att gå på toa och går sedan in och tar min plats bredvid min vän.

Visningen går relativt smärtfritt, även om det börjar kännas att man sitter igenom sin andra film på raken. Efter filmen blir man utsläppt via nödutgången mot gatan och vi går och äter middag innan vår sista film börjar om två timmar.

---

The Favourite (-4/5) - Storbritannien

Om visningen: Relativt tidigt framme på Skandia med min vän för denna sista visning på årets festival. Redan bildats en kö som sträcker sig till ytterdörrarna. Efter en stund går vi och ställer oss på andra sidan då det även står några på den sidan och det alltid släpps in på båda sidorna när det är så mycket folk. Mycket riktigt säger snart den ansvariga volontären till alla att de kommer släppa in på båda sidorna.

Givetvis blir köandet extra långt då insläppet är försenat. Det blir till slut en kvart försenat, vilket alltid känns drygt när man varit på plats i god tid. Men det är väl priset man får betala för att få bra platser.

När det så är dags för insläpp har jag förberett mig. Har nämligen köpt denna biljett i efterhand och misstänker att det kan komma att strula med mitt kort. Det har det nämligen gjort tidigare med biljetter köpta i efterhand och vill nu inte vara med om strul vid insläppet. När kortet scannas visar det givetvis rött. Som tur är har jag som backup tagit fram min köpbekräftelse på mobilen som jag visar upp istället och säger att jag misstänkte att det skulle strula. Hon tittar på mobilen, ler och säger perfekt och släpper in mig - skönt.

Vi får bra platser på raden vi vill ha på denna visning som är fullsatt och alltså femton minuter försenad. Vi informeras även om att de har "spanare" på balkongen som ska se till att ingen tar bilder, spelar in bild eller ljud från filmen då de uppenbarligen inte vill att material ska läcka. Så under hela filmen sitter det åtminstone två personer uppe på balkongen och spejar ner på oss.

Efter knappt en timme in i filmen byter plötsligt paret som sitter bredvid min vän plats med varandra. Själv tror jag att det är för att kvinnan som satt längre bort hade skymd sikt av någon lång framför henne och därför nu byter plats med sin man som är längre. Men efter ytterligare kanske en halvtimme utbryter plötsligt ett samtal mellan mannen och kvinnan som sitter bredvid honom (där hans fru tidigare satt och alltså inte ville sitta längre). Mitt under filmen pratar de högt med varandra där jag hör mannen säga till kvinnan att gå ut om hon ska fortsätta. Givetvis försöker man se vad det är som händer och folk runt omkring vänder sig om och tittar på de två som tjafsar. Själv missar jag lite av vad som händer i filmen p.g.a. detta, vilket givetvis är störande.

Efter filmen när kvinnan som tjafsade med paret bredvid oss ställer sig upp för att gå, börjar hon säga saker till dem och i synnerhet mannen som sa åt henne att gå ut under filmens gång. Hon säger saker på ett främmande språk och är uppenbart aggressiv. Hon vägrar lämna salongen och fortsätter stirra på de två som lugnt sitter kvar och tittar på eftertexterna. Den uppjagade kvinnan går sen efter sin man som varit lugn hela tiden. Hon verkar försöka få honom att hjälpa henne eller liknande. Han är dock inte intresserad av hennes gräl med paret då han inte hade med saken att göra. Till slut lämnar de salongen.

Min vän frågar sen paret vad det var som egentligen hände. Det visar sig att kvinnan tog fram sin mobil hela tiden och störde. Och trots att de sa åt henne så fortsatte hon. Därför bytte kvinnan och mannen bredvid oss plats efter halva filmen. När hon sen fortsatte blev mannen irriterad och sa åt henne att gå ut om hon ska fortsätta förstöra filmen. Kvinnan som störde med sin mobil förstod uppenbarligen inte (eller så brydde hon sig snarare inte). Väldigt synd när folk uppför sig utan respekt och hänsyn. Tyvärr händer sådana saker främst från ovana festivalbesökare på dessa lite större filmer som lockar "folk från gatan".