The Front Runner

Titel: The Front Runner
Genre: Drama
Land: USA
År: 2018
Regi: Jason Reitman
I rollerna: Hugh Jackman, Vera Farmiga, J.K. Simmons, Alfred Molina

Handling: Den amerikanska senatorn Gary Harts presidentkampanj 1988 spårar ur, när han anklagas för att ha en kärleksaffär utanför äktenskapet.

Omdöme: Det har gjorts många amerikanska filmer om senatorer och presidenter. Vissa är mer engagerande än andra. Detta är den verklighetsbaserade historien om senator Gary Hart (Hugh Jackman) som 1988 var den ledande presidentkandidaten för demokraterna som såg ut att ställas mot republikanernas George Bush. Men först var Gary Hart tvungen att ställas på prov när han och hans familj fick kamerorna och reportrarna efter sig.



Att Gary Hart skulle framställas som en älskvärd person kan man inte direkt påstå. Måhända att han kanske var en duktig politiker, men som person, make och familjefar fanns en del brister. Brister som han inte verkade förstå kunde få väljarna att rösta på någon annan. Han hade trots allt blivit den ledande kandidaten och sågs som nästa amerikanska president i Vita huset.



Det finns egentligen ingen karaktär i filmen som känns direkt sympatisk eller som inger ett gott intryck. Harts fru Lee (Vera Farmiga) håller sig mest i bakgrunden och hon är medveten om vad hennes make har för sig. Även om det inte sägs rakt ut kan man läsa mellan raderna att han haft utomäktenskapliga förhållanden mer än en gång. Han är ju bara mänsklig, som de försöker säga. Ja, det är mänskligt att göra fel. Men betyder det att det är ok för det? Speciellt som man är mitt i en presidentkampanj? Är det så smart att äventyra allt för att vara otrogen? Han får faktiskt skylla sig själv, så enkelt är det.



Givetvis blir journalistiken en viktig del i rapporteringen av valkampanjen. Både stora som mindre tidningar rapporterar om presidentkandidaterna. Men var går gränsen för vad man ska rapportera? Är kandidaternas privatliv något man ska hålla utanför rapporteringen? Man försöker lite fint säga att tidigare kandidater och presidenter för den delen fick friare tyglar av media, som t.ex. John F. Kennedy. Men tiderna förändras och media blir alltmer som gamar som bara bryr sig om att sälja artiklar, inte vad som är etiskt och moraliskt rätt.



Filmen tar upp ett ämne som är lika aktuellt idag som det var då. Men om man synar filmen och historien så är den lite för medelmåttig rakt igenom. Här finns inget i storyn som sticker ut och gör att det direkt blir en stark historia. Det blir inte tillräckligt spännande eller dramatiskt, utan man visar helt enkelt upp en presidentkandidat som är småtråkig och omoralisk. Man får dock säga att filmen lyckas rulla på och aldrig bli direkt tråkig, vilket nog inte hade blivit fallet med en mindre erfaren regissör.



En sak man tar med sig är tanken hur mycket dessa valkampanjer kostar med alla som jobbar runt kandidaten och vad alla resor kostar osv. Pengar som i princip slängs i sjön, inte minst när man har en kandidat som Gary Hart som själv tabbar sig rejält. Alla pengar som lagts på kampanjen hade kunnat läggas på så mycket annat...

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8

---

Om visningen: Eftersom jag och min vän varit på visningen innan på samma salong (Sture 2), lämnar vi jackorna på våra platser och går ut för att bli scannade. Passar på att gå på toa och går sedan in och tar min plats bredvid min vän.

Visningen går relativt smärtfritt, även om det börjar kännas att man sitter igenom sin andra film på raken. Efter filmen blir man utsläppt via nödutgången mot gatan och vi går och äter middag innan vår sista film börjar om två timmar.