The Good Girls

Titel: Las niñas bien / The Good Girls
Genre: Drama
Land: Mexiko
År: 2018
Regi: Alejandra Márquez Abella
I rollerna: Ilse Salas, Flavio Medina, Cassandra Ciangherotti, Paulina Gaitan

Handling: Mexikos ekonomiska kris under 80-talet var förödande för en stor del av befolkningen, som redan innan hade svårt att få pengarna att räcka till. Historien följer Sofia, en societetskvinna som ser sig själv som ett stort offer för vad som håller på att hända.

Omdöme: Det är Mexiko och tidigt 1980-tal. Vi följer Sofia (Ilse Salas) som precis är i färd med att anordna sin födelsedagsfest. Klänningen har hon köpt i New York, tjänstefolket har tillagat bläckfisk och festen blir en succé. Väninnorna träffas senare på tennisklubben och pratar skvaller och rykten som vanligt. Allt är som det ska för societeten.



När den mexikanska ekonomin får sig en ordentlig törn, drabbar det även de rika. Festerna, luncherna och middagarna blir inte lika frekventa och skvallret handlar allt mer om vem som blivit pank. Sofia och flera av väninnorna lever som i en bubbla och inser inte allvaret. De jobbar inte utan det är deras män som står för levebrödet. Därför lever dessa kvinnor inte i verkligheten och bortskämda är de också. När en av väninnorna föreslår att de bjuder in Ana Paula (Paulina Gaitan) till deras klubb, skrattar Sofia åt förslaget. Ana Paula ses inte som fin nog. Men som man brukar säga - skrattar bäst som skrattar sist...



Det är ett flott Mexiko som visas upp med eleganta villor, fester, restauranger, kläder och smycken. Det är även en isolerad värld de lever i och den världen vill de behålla till varje pris. Och det kan man förstå. När tiderna blir tuffa har de dock inte alltid något skyddsnät och det är fallet med Sofia och hennes make Fernando (Flavio Medina). De har tre barn som skickas på sommarläger, så de får inte ta del av vad som händer på nära håll. Men förr eller senare kommer verkligheten att hinna ikapp hela familjen och deras vänner likaså.



Det känns utan tvekan som det fanns mer att hämta här. För om man ska vara ärlig går filmen ungefär i samma tempo hela tiden och kommer inte med så mycket när allt är sagt och gjort. Här saknas något. Något mer dramatiskt och gripande som man borde kunna få ut av en sån här historia. Visst kan man säga att det är gjort ur Sofias synvinkel, men då borde man ändå känna av hennes känslor genom vad hon går igenom. Likaså ska man inte känna någon direkt sympati för karaktärerna, och det gör man inte heller. Men det kunde man ha gjort. Alternativt kunde man ha gett det hela mer humor. Eller något annat. Vad det än hade varit skulle det ha uppskattats.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.2

---

Om visningen: Då jag upptäcker att man planerat in att två filmer ska börja samtidigt upp på Sture salong 2 och 3, och att dessutom båda är slutsålda (båda med Face2Face efteråt), så är det bäst att vara på plats i god tid. Mycket riktigt är jag framme i god tid och kan sitta och vänta i lugn och ro. När de första ställer sig i kö ställer jag mig bakom dem.

När det så börjar närma sig insläpp är hela övervåningen och trappan full med folk som väntar. Runt 100 personer ska in på de två salongerna. Inte helt klockrent att låta två visningar börja samtidigt här kan jag tycka.

Volontären säger sedan att de nu ska börja släppa in och att de börjar med The Good Girls på salong 3. Tack för det. Kliver in och tar min plats. Reklamen har redan börjat och hållit på några minuter. Runt fem minuter senare är det dags för filmen att börja och de sista tar sina platser i den lilla salongen som har runt 45 platser. Hade varit på salongen på en visning tidigare och då var det extremt varmt. Skönt nog var det klart mer normal temperatur denna gång.

Det enda man kan notera under visningen är att mannen (som talar amerikansk engelska) som sitter bredvid mig i sällskap med en kvinna, fortsätter att prata när filmen drar igång. Han noterar och påpekar saker under förtexterna, som produktionsbolag och även skådespelarnamn som han ska uttala med spansk accent. Skönt nog slutar han efter ett par namn. Men filmen igenom är det han som skrattar, ger ifrån sig ljud och påpekar saker genom hela visningen. Nu blir det inte så störande som det verkade kunna bli till en början, men ändå.

Efter visningen är det F2F med filmens regissör Alejandra Márquez Abella. Det var en av anledningarna till varför jag faktiskt valde denna film och visning. Var osäker på filmen, men då det var ett F2F tänkte jag att det kunde vara värt en chansning.

Hon sa bl.a. att hon blev ombedd/rekryterad att regissera filmen som byggde på en populär och känd bok med samma namn som skrevs 1985. Personligen kan jag tycka att det kan vara lite vanskligt med en regissör som inte själv väljer att göra en film för att de brinner för ämnet. Här kändes det lite så. Filmen var välgjord och allt, men saknade lite passion.

På frågan hur filmen hade tagits emot hemma i Mexiko svarade hon att den inte haft premiär där än, utan det skulle ske i mars. Däremot hade den visats på filmfestivaler, inklusive några i Mexiko. Vidare sa hon att filmen nog inte hade gjorts för tio år sedan, men att folk nu var mer emottagliga för ämnet.

Det hela var ett ganska kort men kompakt F2F som hade en bra moderator som kom med följdfrågor och funderingar som kändes vettiga. Det är långt ifrån vanligt att moderatorerna är bra på filmfestivalen, men denna kände jag igen sedan tidigare.

Efteråt var det dags att ta sig ut från salongen. Självklart kom man ut till den väntande massan av folk som skulle på kommande visningarna på salongerna där uppe som återigen skulle börja samtidigt. Packat med folk ända nerför trappan. Men det är ju så det är på filmfestivaler. Vissa är bättre organiserade än andra. Bara att gilla (eller avsky) läget.