The Truk

Titel: L'Enkas / The Truk
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Frankrike/Ukraina
År: 2018
Regi: Sarah Marx
I rollerna: Sandor Funtek, Sandrine Bonnaire, Alexis Manenti, Virginie Acariès

Handling: Nyligen utsläppt ur fängelset har Ulysse främst en sak i åtanke: Att tjäna pengar. Konfronterad av sin mor och med svårigheter att lyckas betala räkningarna behöver han komma bort. Hans plan är att tillsammans med David åka till en fest och sälja droger.

Omdöme: Det är inte första gången Ulysse (Sandor Funtek) sitter i fängelse. Men efter att ha avtjänat 2/3 av sitt straff bestäms det att han ska bli frisläppt. Han måste dock kunna visa att han har ett jobb inom kort. Det fixar han snabbt då en vän på utsidan, David (Alexis Manenti) skriver kontrakt med honom. De ska fixa en "foodtruck" sälja snabbmat, öl och droger på en fest.



Det är snabba (och bra) pengar för Ulysse som vet att han inte kan tjäna de pengarna med vanligt arbete. Men även när han försöker få ett hederligt jobb är det ingen som anställer en tidigare kåkfarare. Eftersom hans mamma (Sandrine Bonnaire) lider av depression och behöver vård, har Ulysses ex-flickvän (Virginie Acariès) tagit hand om henne under tiden han suttit inne. Och hon ska få betalt.



Man har ett klassiskt scenario där en kåkfarare har svårt att göra annat än det han är bra på. Eller rättare sagt, det han kan och har möjlighet att göra. Då filmen bygger på en dokumentär av Sarah Marx som här gjort sin långfilmsdebut, är det inte bara något påhittat. Det är så här verkligheten ser ut för många med kriminell bakgrund. Och det är inte så konstigt. Det är naturligt att det är svårt att få hederligt arbete. Och det är naturligt att kontakterna personen har per automatik gör att han dras tillbaka. Det är ingen komplicerad matematik.



Även om filmen kunde ha gjorts tätare och synat den kriminella biten mer, har man valt att berätta det hela mer som ett rakt drama. Stor vikt läggs även på moderns depression. För samtidigt som sonen inte må få det stöd han behöver från samhället och myndigheterna, kan det samma sägas om modern. Visst får hon behandling, men att få hjälp i hemmet är något sonen måste fixa pengar till. Det blir moment 22 över det hela. Känns inte som ett problem enbart i Frankrike utan i de flesta länderna. När man förstår att regissören har en bakgrund inom dokumentärfilmen och historien kommer därifrån, förstår man bättre stilen som valts.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.9

---

Om visningen: Står relativt tidigt vid insläppet på Stures övervåning. Det är inte en slutsåld visning, men vill ändå knipa en av få platser jag vill ha på salong 2. Ser att en man kliver ut från toaletterna och in på salong 2 innan volontärerna kommit för att starta insläppet. När så volontären kommer och kollar salongen ser han att någon sitter där och pratar lite (och scannar förmodligen så allt är ok).

När jag kommer in sitter mycket riktigt mannen som slank in och en till bredvid varandra, just där jag ville sitta. Nåja, jag sätter mig på raden bakom och säger lite skämtsamt "jaså, det är så man gör" varpå de svarar att de var på visningen innan. Vi pratar sen lite grann när killen framför mig frågar om jag har en öppnare och håller i en ölflaska. Nej, det har jag inte. Då får jag öppna den på annat sätt, säger han och öppnar flaskan mot en kant (golvet som sticker ut från min rad). Killen har gott om tatueringar på händer, armar och nacke. Verkar ganska harmlös och de är trevliga, så jag bryr mig inte nämnvärt.

Det blir till slut runt 20 personer på visningen (salongen tar lite över 50) och det ska vara Face2Face efteråt (sista visningen för dagen på Sture).

Under filmens gång känner jag öllukten från mannen framför som dricker sin öl. Efter runt halva filmen, ja då är det dags för nästa öl. Han gör samma sak som tidigare. Han öppnar sin flaska mitt under filmen och det hörs givetvis i hela salongen. Öllukten blir nu starkare och jag får i princip andas genom munnen resten av filmen. Han sitter trots allt precis framför och snett nedanför mig, så jag tar värsta smällen.

Efter filmen är det så dags för F2F. Det är nu runt ett dussintal personer kvar i salongen när regissören Sarah Marx och duktige huvudrollsinnehavaren Sandor Funtek kommer fram tillsammans med moderatorn. En duktig moderator som även var moderator på en tidigare film jag var på med F2F (The Good Girls). Dessutom kan han franska, vilket är bra då regissören föredrar att svara på franska, medan skådespelaren kör engelska.

Detta blev ett riktigt trevligt F2F, ett av de trevligaste jag varit på. Kanske för att det var en sen visning, ingen direkt stress innan en ny visning plus att det alltså var få personer kvar. Samtidigt tycker jag det är synd att man bjuder in en regissör OCH skådespelare och så är det inte för en större publik, konstigt. Men det är festivalens val och arrangemang.

Vi fick bl.a. reda på att filmen baserades på regissörens dokumentär. Hon nämnde även att läkaren i filmen som behandlar mamman var den riktiga läkaren som var den första med behandlingen som det pratas om i filmen.

Sandor Funtek nämnde att han var med tidigt under produktionen då han kände de två producenterna som var kända rappare i Frankrike sedan tjugo år tillbaka. Han sa även att han kände starkt för karaktären, även om han kom från helt andra förhållanden. Att det var ett medvetet val att låta honom porträttera rollen och inte ta in en f.d. kåkfarare eller liknande i semi-dokumentär stil som hade varit ett alternativ.

På frågan om hon inspirerats av någon regissör eller filmer sa hon att hon inspireras av människor, av oss. Eftersom hon har en bakgrund som dokumentärfilmare lät det vettigt. Hon sa dock vidare att Sergio Leone är en regissör hon verkligen gillar, men att hon inte försöker efterlikna hans stil eller filmer då hon gör något helt annat.

Efter lite frågor från publiken blev det bra och trevlig diskussion om flera saker. Här kom även ölmannen in och började med att han inte gillar dokumentärer och frågade om poängen med filmen var att visa att f.d. kåkfarare i Frankrike inte har en chans osv. Detta skapade ännu mer diskussion och argumenterande. De båda gästerna sa att filmen inte väljer sida eller reflekterar deras syn, utan visar verkligheten i det här fallet.

Ja, det blev en hel del intressant prat fram och tillbaka. Till slut kom Sture-personal och "slängde" ut oss då klockan började bli mycket. Runt en halvtimme höll F2F:et på och det är exakt så här det ska vara. Mycket trevligt att en skådespelare också kommer, vilket inte händer så ofta.

När F2F:et var över var ölmannen en av de första som lämnade, och lämnade sin plastkasse med tomma ölflaskor efter sig...