Titel: Two Mules for Sister Sara / Sierra Torrida
Genre: Västern
Land: USA
År: 1970
Regi: Don Siegel
I rollerna: Clint Eastwood, Shirley MacLaine, Manolo Fábregas, Alberto Morin
Handling: Nunnan Sara räddas från tre cowboys av Hogan, som är ute på rekognosceringstur inför ett kommande uppdrag - att inta ett franskt fort. Fransmännen jagar Sara, men inte av den anledning som Sara anger. Hogan bestämmer sig för att hjälpa henne i utbyte mot information om fortet.
Omdöme: Detta kom att bli det andra samarbetet av sammanlagt fem mellan Don Siegel och Clint Eastwood. De övriga fyra filmerna var Coogan's Bluff (1968), The Beguiled (1971), Dirty Harry (1971) samt Escape from Alcatraz (1979). Samarbetet med Siegel hjälpte för övrigt även Eastwood som regissör, vilket man inte ska glömma bort.
På många sätt ser man att filmen tagit inspiration från den italienska spaghettivästern som inte minst blev populär i och med dollar-trilogin. Man har även låtit Ennio Morricone stå för musiken, vilket självklart gör väldigt mycket. Spaghettivästern-melodierna han stod för är tidlösa och så även här. Speciellt huvudmelodin är både passande, bra och komisk. Han har nämligen på ett smart sätt fått med åsneliknande ljud i melodin vilket får mig att kort och gott kalla den för åsnemelodin.
Clint Eastwood spelar en skräddarsydd roll för honom som man sett flera gånger och som man aldrig tröttnar på. Här paras han ihop med Shirley MacLaine i rollen som nunnan Sara. Men hon visar sig inte vara en helt ordinär nunna vilket Hogan (Eastwood) inte kan missa. Filmens titel är förresten lite rolig då den syftar på åsnan Sara rider på och "åsnan" (Hogan) hon rider med. Hon finner honom nämligen envis som en åsna och kallar honom även för en.
På sätt och vis kan man kalla det hela för en buddy-västern då Hogan och Sara slår följe och det i princip endast handlar om dessa två filmen igenom. Visst stöter de på diverse mexikaner och en del franska soldater under resans gång, men filmen lever mycket på deras samspel (och Morricones musik). Det blir faktiskt småroligt och trevligt där man får sig en del skratt. Själva upplösningen hade kanske kunnat göras med lite mer finess då det nu blir lite väl mycket pang-pang. Men vägen dit med Eastwood och MacLaine är tillräckligt rolig och underhållande för att man ska känna sig nöjd.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0
Clintan-filmer gillar vi!
SvaraRaderaJag håller med det du skriver, bra personkemi dem emellan, bra musik, bättre när Clintan och Shirley är ensamma på duken än när det ska bli action mot slutet...
3/5 från mig,
https://fripp21.blogspot.com/2017/10/two-mules-for-sister-sara-1970.html
Plockade fram två Clintan-filmer jag inte hade sett tidigare. Och ja, det är alltid trevligt med Clintan :)
RaderaHade helt klart en trevlig stund med denna film. Clintan och Shirley kompletterar varandra bra och materialet de har att jobba med funkar fint.
Den här filmen, High Plains Drifter och Pale Rider tycker jag är de bästa icke Leone-regisserade westerns med Clint Eastwood. Morricones musik höjer (som alltid) kvalitetsupplevelsen märkbart, allt annat lika, men även High Plains Drifter har ett fint huvudtema av annan kompositör.
SvaraRaderaSvårt att inte hålla med. Dock skulle mina topp tre nog vara High Plains Drifter, The Outlaw Josey Wales och Unforgiven. Denna och Pale Rider håller jag nog snäppet under, men fortfarande bra.
Radera