Without a Trace

Titel: Without a Trace / Inga spår efter Alex
Genre: Drama/Mysterium
Land: USA
År: 1983
Regi: Stanley R. Jaffe
I rollerna: Kate Nelligan, Judd Hirsch, David Dukes, Stockard Channing

Handling: 6-årige Alex Selky skiljs som vanligt från sin mor på morgonen för att gå till skolan. Men han kommer inte hem på eftermiddagen. Susan ringer till en klasskamrat och får då veta att Alex aldrig kom till skolan den dagen. Han har försvunnit spårlöst...

Omdöme: När Susan Selky (Kate Nelligan) precis som varje vardagsmorgon skickar iväg sin 6-årige son Alex (Danny Corkill) till skolan i New York, kan hon inte ana att det kan bli sista gången hon ser honom. Han har bara två kvarter att promenera till skolan, men senare på eftermiddagen när Alex inte kommit hem, visar det sig att han aldrig dök upp i skolan den morgonen. Polisen kopplas snabbt in då det handlar om en så ung person och polisutredaren Al Menetti (Judd Hirsch) blir ansvarig för utredningen.



Redan relativt tidigt efter försvinnandet och utredningen dragit igång, känner man att det hela känns både trovärdigt och autentiskt. Filmen bygger inte på verkliga händelser, däremot är den (och boken filmen bygger på) inspirerad av verkliga händelser som skedde 1979. En 6-årig pojke skulle gå två kvarter till skolbussen i New York, men dök aldrig upp och var spårlöst försvunnen. Detta blev startskottet för hur polisen skulle komma att gå tillväga med barnförsvinnanden av det här slaget, och där man för första gången gick ut med en mjölkpaketsefterlysning.



Filmen, som till stora delar blir ett klassiskt drama, visar bra upp hur föräldrarna till den försvunne pojken slängs mellan hopp och förtvivlan. Poliserna lägger mycket resurser på utredningen, men tiden går och intresset för fallet både från polisens och medias sida kommer inte hålla i sig hur länge som helst. Mamma Susan och pappa Graham (David Dukes), båda lärarprofessorer, är skilda men har ett vänskapligt förhållande med varandra - för det mesta. För i en sån här situation är det ofrånkomligt att nerverna och psyket får sig en rejäl törn.



På många sätt är detta ett klassiskt New York-drama från 70- och början av 80-talet. Man får gott om gedigna prestationer och även om man inte har de mest kända skådespelarna så sköter de sig alla bra. Kate Nelligan känns genomgående stabil och övertygande som den sörjande modern och i ett par gripande scener känner man verkligen hennes frustration och sorg.



Judd Hirsch passar också perfekt som polisutredaren Menetti och var en sån där karaktärsskådis som kunde dyka upp i större som mindre filmer och roller och alltid vara bra. Minns honom inte minst från Oscarsvinnaren Ordinary People (1980) där han spelar psykiatrikern. Just det, både Tobin Bell (främst känd från Saw (2004) och dess uppföljare) och William H. Macy dyker upp i tidiga små biroller man lätt missar.



Är det något man hade kunnat önska sig så är det kanske att filmen kunde varit mer spännande och mer av ett mysterium. Nu är det inte fel att det främst är ett drama, men det var trots allt upplagt för något mer. Sen kan man tycka att det på vissa håll finns en del brister i polisarbetet med saker de inte verkar kolla upp och liknande. Men till viss del kan man förstå det med tanke på att de alltså inte hade några rutiner att gå efter i sådana här fall och då blev det lite rörigt. Avslutningsvis är slutet något för melodramatiskt och även om det funkar så känns det lite ditplacerat (skiljer sig t.ex. mot det verkliga fallet). Trea till stark trea.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0