Titel: Il grande duello / The Grand Duel / Den stora duellen
Genre: Västern
Land: Italien/Västtyskland/Frankrike
År: 1972
Regi: Giancarlo Santi
I rollerna: Lee Van Cleef, Alberto Dentice, Horst Frank, Klaus Grünberg
Handling: En mystisk sheriff hjälper en oskyldigt dömd man från tre bröder som vill hämnas sin döde far.
Omdöme: Ta en assistent till Sergio Leone i Giancarlo Santi, ta en birollsskådis (om än duktig sådan) i Lee Van Cleef och ta en kompositör i Luis Bacalov som i sina bästa stunder kommer upp i Ennio Morricone-klass. Då får man en andra klassens spaghettivästern som verkligen blandar och ger.
Lee Van Cleef spelar Clayton, den mystiske sheriffen klädd i svart. Han blir något av en skyddande ängel för revolvermannen Philip Vermeer (Alberto Dentice) som är eftersökt för mord. De tre bröderna Saxon vill se honom hängd för mordet på deras far. Men då måste de ta sig igenom både Clayton och Vermeer. Samtidigt som dessa herrar gör upp klarnar bilden av vad som egentligen hänt.
Det första man lägger märke till är den riktigt fina och mäktiga huvudmelodin av Luis Bacalov. Inte alls konstigt att Quentin Tarantino lånade den till sin Kill Bill: Vol. 1 (2003). En melodi som förtjänar mer uppmärksamhet och det har den fått. Precis som musiken har filmen en del lyckade scener och Lee Van Cleef är nästan lika cool som i Leones filmer. Dock är filmen som helhet alldeles för ojämn och med ett inte alltid tillfredsställande genomförande. Även musiken blir ojämn och lite pajasaktig på sina håll.
3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.5
Tack för tipset. Alltid kul med western och vem vet, jag kanske ger denna chansen någon gång...
SvaraRaderaÄr ganska säker på att jag en gång i tiden hyrde denna på en sliten VHS-kopia. Inte någon av de bättre spaghettinos man sett, men duglig. Och givetvis en fördel när det är bättre kvalité på bild och ljud också.
RaderaSom sedan i somras mer aktiv spagettiwestern-fan när jag har sett ett drygt 20-tal för mig nya filmer 2-4 ggr vardera, utöver de sedan länge mer välkända första 4 av Leone vilka jag rankar högst i genren, så har faktiskt
SvaraRaderaThe Grand Duel f n hamnat i min egen första rankinggrupp därunder tillsammans med The Big Gundown, Django Kill If You Live Shoot, Cemetery Without Crosses och My Name Is Nobody, och detta kanske mest för Lee Van Cleef och ett för honom upplevt passande slut. Jag håller f ö med om t ex att musiken är lite splittrad i kvalitet.
I min nästa rankinggrupp finns annars bl a två ytterligare rätt bra Lee Van Cleef-filmer som många rankar högre än The Grand Duel (vilken Tarantino ändå gillar som nr 15 enligt Spaghettiwestern-sajten dock med de två andra först uppräknade nedan högre rankade).
Death Rides A Horse, Day Of Anger, Sabata, Django, The Forgotten Pistolero.
The Forgotten Pistolero, liksom tidigare nämnda Django Kill If You Live Shoot och Cemetery Without Crosses i gruppen över är troligen mer okända filmer men som jag gillar och tydligen många andra aficionados också, och jag har för urvalet utgått från spaghettiwestern-sajtens många recensioner och rankinglistor för att undvika att köpa skräp. Musiken är mycket bra i dessa filmer trots ej Morricone-kompositioner.
I nästa grupp har jag flera filmer, varav de tre första nedan, med Giuliano Gemma i huvudrollerna.
The Return Of Ringo, Long Days Of Vengeance, , A Pistol For Ringo, Face To Face, Anda Muchacho Spara, The Unholy Four.
De fyra "mittersta" har väldigt fina teman som kan hittas på YouTube. Jag brukar innan jag beställer en film även lyssna på YouTube för att inte bli onödigt besviken m a p den viktiga biten.
Eftersom det lär finnas många hundra spagettiwestern hoppas jag ovan nämnda tack vare urvalsmetoden tillhör de bättre eller bästa i någon lagom objektiv mening :-)
Kul med en lite introduktion till denna subgenre. Tack. Kan du länka till sajten du nämner?
RaderaTack teve vid för genomgången. Har själv sett en del spaghettivästerns och några av de du nämner. De brukar kunna vara mer underhållande än amerikansk västern, men håller inte alltid högsta kvalitet. Å andra sidan är som du nämner musiken oftast bra och man vet aldrig när man hittar en pärla.
RaderaSå här på rak arm är icke-Leone filmerna jag gillar mest The Big Gundown (1966), Il grande silenzio (1968) och My Name Is Nobody (1973). Glömmer säkert någon. Men det var länge sen de flesta av filmerna i genren sågs, så det kan vara dags för omtittar och en genomgång av de övriga filmerna av intresse i genren.
Länken till spaghettisajten :
SvaraRaderahttps://www.spaghetti-western.net/index.php/Main_Page
The Great Silence är en film jag hittills inte valt ut trots hög ranking externt, men jag ska beställa den senare. Morricone har ju t o m hållt konsert där ett fint tema ingår.
Själv är jag definitivt inte lika rutinerad och kunnig i filmbedömning som Movies-Noir är så jag går mycket på känsla och upplevelse av stämningar i många av filmerna.
Har för mig att jag varit inne och kikat där tidgare, men vi (jag och Henke) tackar för länken.
RaderaOk, så klart svårt att veta om den skulle falla dig i smaken, men The Great Silence är ett hett tips om du inte sett den. Mycket fin Morricone-musik, utspelar sig i snötäckta vinterlandskap och har ett par minnesvärda karaktärer, inte minst huvudrollen av Jean-Louis Trintignant och skurken Klaus Kinski.
Alltid bäst att gå efter vad man själv känner och upplever. Alla tycker ju olika, så det är alltid kul att få tips och sedan bilda sig en egen uppfattning :)