Orphan

Titel: Orphan
Genre: Mysterium/Thriller/Skräck
Land: USA/Kanada/Tyskland
År: 2009
Regi: Jaume Collet-Serra
I rollerna: Vera Farmiga, Peter Sarsgaard, Isabelle Fuhrman, CCH Pounder

Handling: Efter att Kate och John Coleman förlorat sitt lilla barn bestämmer de sig för att adoptera en 9-årig flicka som inte är i närheten av att vara så oskyldig som hon först verkar.

Omdöme: Spanske regissören Jaume Collet-Serra förknippar man lätt med Liam Neeson efter att de samarbetat på Unknown (2011), Non-Stop (2014), Run All Night (2015) och The Commuter (2018). Men innan dess gjorde Collet-Serra bl.a. denna film som jag alltid blandat ihop med The Orphanage (2007) och tänkt/trott var en liknande film. Denna visar sig i mitt tycke vara den bättre av de två.



Kate (Vera Farmiga) och John (Peter Sarsgaard) är lyckligt gifta, bor flott och har två barn i döva flickan Max (Aryana Engineer) och den något äldre pojken Daniel (Jimmy Bennett). Trots detta vill de adoptera ett barn efter att ha förlorat sin ofödda dotter Jessica. Till slut besöker de ett barnhem för flickor där de snabbt blir förtjusta i Esther (Isabelle Fuhrman) som är en mycket talangfull 9-årig flicka som inte är som andra. Medan Max blir överlycklig över att ha en storasyster, är Daniel allt annat än glad.



Nej, Esther visar sig inte vara som alla andra barn. Hon är så där lillgammal där hon i ena stunden kan vara manipulativt älskvärd för att i nästa vara riktigt ond, beroende på vem hon är runt och vad hennes agenda är. Att hon ska ha rysk bakgrund känns till en början inte helt klockrent, men ju mer man får veta om hennes förflutna och vem hon faktiskt är, ju mer passar det.



Något man känner relativt tidigt och som man var lite rädd för var de övernaturliga inslagen. Vad skulle Esther egentligen visa sig vara? Var det ett Damien-barn från The Omen (1976) eller snarare det onda barnet från The Bad Seed (1956)? Det visar sig bli en "trevlig" resa på vägen dit eftersom filmen lyckas med flera aspekter. Inte bara mysteriet med Esther, utan kanske främst familjedynamiken där mamma Kate och pappa John står i centrum. Esthers inträde i familjen Coleman stör minst sagt familjefriden.



Vad som blir skönt är att det hela inte bara är en upprepning av vad man sett många gånger förr. En sån här film ballar ofta ur och ska förklara saker med övernaturligheter och annat som man är lite trött på. Det var också det man hade farhågor om inledningsvis. Det är en rolig twist som funkar och som förklarar hur Esther kan göra som hon gör. Sen kan vissa saker ha tagits ännu längre, även om Esther i flera fall visas upp från sin allra värsta sida. Allt som allt får man säga att man bjuds på två tillfredsställande och underhållande timmar i genren.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0