Dogman

Titel: Dogman
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Italien/Frankrike
År: 2018
Regi: Matteo Garrone
I rollerna: Marcello Fonte, Edoardo Pesce, Alida Baldari Calabria, Adamo Dionisi

Handling: I utkanten av Rom driver Marcello en hundsalong. Lönsamheten är låg och för att dryga ut kassan langar han kokain. Samtidigt som han vill ägna all sin tid och kärlek till hundarna och sin dotter, tvingas han in i grövre kriminalitet av den storvuxna boxningsveteranen Simone, Marcellos främsta kokainkund. Nu är det upp till Marcello att ta sig ur Simones grepp, kosta vad det kosta vill.

Omdöme: Marcello, eller Marcé (Marcello Fonte) som han kallas, är en timid liten man. Det är åtminstone vad han verkar vara. Han driver hundsalongen "Dogman" i utkanten av Rom och han är omtyckt av alla, inklusive hundarna och dottern Alida (Alida Baldari Calabria) som är hela hans liv.



Marcé har även en liten sidoverksamhet där han langar mindre mängder kokain. En av Marcés kokainkunder är den oberäknelige och storväxte Simone (Edoardo Pesce). Tvärtemot Marcé är Simone illa omtyckt i området då han är en känd bråkmakare som bara skapar bekymmer. Snäll och hjälpsam som Marcé är har han svårt att säga nej till Simone när Simone börjar dra in honom i diverse kriminella verksamheter. Det blir starten på en nedåtgående spiral för Marcé och frågan är hur han ska ta sig ur Simones järngrepp.



Redan i första scenen är man fast. Marcé tar hand om en aggressiv hund som ska tvättas. Marcé kallar alla hundar för älskling och hans kärlek till djuren blir uppenbar filmen igenom. Här finns även någon riktigt minnesvärd sekvens utanför hans hundsalong när Simone dragit med Marcé på ett inbrott. Man etablerar också redan tidigt att Marcello Fonte i huvudrollen är klockren som Marcé, lite som Steve Buscemi skulle man kunna säga. Även Edoardo Pesce är övertygande som den hårdföre Simone som du inte vill vara ovän med. Dottern spelas också bra och naturligt av Alida Baldari Calabria.



Vid sidan av skådespelarna är hundarna ett trevligt inslag, och alltså Marcés kärlek till dem. Även hans kärlek till dottern är fin och scenerna mellan dem funkar bra. De blir en stark kontrast till en del våldsamheter som trappas upp alltmer genom filmen. Dock så tappar filmen en aning under runt sista tredjedelen då filmen och Marcé förlorar lite av humorn och charmen. Detta då det blir allt mörkare. Man gillar helt enkelt Marcé och filmens ton mer under inledningen, men överlag är detta en minnesvärd film av regissören till Gomorra (2008). Gillar för övrigt denna mer där Marcé och hundarna engagerar. En historia inspirerad av verkliga händelser.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.4

---

Sågs under Stockholm filmdagar. Biopremiär 15:e februari.