Titel: If Beale Street Could Talk
Genre: Drama/Romantik/Kriminalare
Land: USA
År: 2018
Regi: Barry Jenkins
I rollerna: KiKi Layne, Stephan James, Regina King, Colman Domingo
Handling: Tish är 19 år och Fonny är 22 år, de har varit vänner sedan barnsben och är nu förlovade och planerar en framtid tillsammans samtidigt som de väntar sitt första barn. Lyckan krossas när Fonny blir arresterad och får fängelse för ett brott han inte har begått. Deras föräldrar och Tish gör allt de kan för att få hem Fonny till Tish och bevisa hans oskuld.
Omdöme: Oscarsvinnande Moonlight (2016) var inte alls tokig. Barry Jenkins följer upp den med ännu ett starkt drama, denna gång i början av 70-talets New York. Det unga paret Tish (KiKi Layne) och Fonny (Stephan James) kämpar med det faktum att Fonny spärrats in i fängelset efter att ha blivit utpekad för våldtäkt. Samtidigt väntar paret sitt första barn vilket får Tish tillsammans med sina föräldrar, inte minst mamma Sharon (Regina King) att försöka rentvå Fonny och få hem honom.
Det är en film som bygger på en bok skriven på 70-talet och som tar upp ung kärlek, en tryckt familjesituation och givetvis rasism. I regissörens tidigare film Moonlight var man skönt nog befriad från rasismen, åtminstone var det inget man direkt tänkte på utan filmen hade en historia att berätta om annat som höll uppe ens intresse. Men här blir det tyvärr en central del som till stor del lämnar en med en mycket bitter eftersmak. De vita är djävulen, säger man i filmen. Och gång på gång är filmen starkt rasistisk mot vita. Hade det varit det omvända är det tveksamt om filmen fått gå upp på bio, den saken är solklar.
Förutom den nämnda rasismen är det största problemet att en hel del scener är oerhört utdragna. Överhuvudtaget har man inte en historia för två timmar, men man mjölkar ur så mycket man kan vilket blir något frustrerande att se. Man hoppar även tillbaka till en del saker man redan avverkat utan att det bidrar med något nytt till helheten.
Det är synd att filmen har dessa två egenskaper som drar ner den alldeles för mycket. För i grunden är det en fin kärlekshistoria som skulle kunna bli hur bra som helst. Det är också ganska stämningsfullt gjort med genomgående bra musik. Det är därför synd att filmen förstörs med de utdragna och repetitiva scenerna och budskapet som inte hör hemma i en film, eller någon annanstans för den delen. Det är trist att behöva nämna de svartas rasism mot vita, men det trycks verkligen ner i halsen på en på ett smaklöst sätt som varken kan eller bör accepteras.
3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.8
---
Sågs under Stockholm filmdagar. Biopremiär 8:e februari.
Läser din text och blir lite fundersam över en sak du skriver. "Och gång på gång är filmen starkt rasistisk mot vita. Hade det varit det omvända är det tveksamt om filmen fått gå upp på bio, den saken är solklar."
SvaraRaderaUtan att på något sätt vara jätteinsatt i denna typ av problematik på film, men visst finns det mängder av filmer som beskriver rasism på film, alltså rasism mot svarta?
Absolut är det så, det har man sett många gånger. Däremot upplever jag denna film som tydlig med att detta är acceptabelt och det budskapet finner jag skrämmande. Det är en sak att vissa karaktärer i en film är rasistiska och onda. Men när budskapet är så uppenbart som här där de "goda" får vara rasistiska och det är ok, då är det något som är fel. Det är stor skillnad på de två sakerna.
RaderaFilmen kom under 2018 och jag kan garantera att om budskapet varit det omvända hade den inte fått någon distribution. Man börjar helt enkelt bli trött på det politiskt korrekta när det övergår i att bli acceptabelt med omvänd rasism.
Jo, det är sannerligen en stor skillnad på en film som beskriver rasism jämfört med en film som *är* rasistisk...
SvaraRaderaSant, det är skillnad på de två och i det här fallet fick jag känslan av att det tyvärr är det senare...
Radera