The Girl in the Spider's Web

Titel: The Girl in the Spider's Web
Genre: Action/Kriminalare/Drama/Thriller
Land: Storbritannien/USA/Tyskland/Sverige/Kanada
År: 2018
Regi: Fede Alvarez
I rollerna: Claire Foy, Sverrir Gudnason, Lakeith Stanfield, Sylvia Hoeks

Handling: Tidskriften Millennium har fått nya ägare och Mikael Blomkvist funderar på att sluta. Lisbeth Salander är rastlös och till synes utan mål. Hon medverkar i en hackerattack bara för att och hon tar onödiga risker vilket inte är likt henne. En sen natt ringer professor Frans Balder, en ledande auktoritet inom AI-forskning, till Blomkvist. Balder säger sig sitta på världsavgörande information om amerikanska underrättelsetjänsten. Han har dessutom haft kontakt med en ung kvinnlig superhacker, som bär vissa likheter med en person Blomkvist känner väl.

Omdöme: Lisbeth Salander (Claire Foy) växte upp med en översittarfar i Alexander (Mikael Persbrandt) vilket gjorde att hon tvingades fly vid ung ålder och hela hennes uppväxt formade henne. Nu som vuxen är hon en duktig hacker, men hennes sociala förmågor lämnar en del att önska. Efter att hon blivit ombedd av professor Frans Balder (Stephen Merchant) att hacka sig in hos amerikanska NSA för att komma över programmet han själv skapat, får Salander NSA-agenten Ed Needham (Lakeith Stanfield) efter sig i Stockholm.



Samtidigt som Salander försöker hålla sig undan NSA-agenten och svenska underrättelsetjänsten SÄPO, tampas hon med sitt förflutna. Hennes syster Camilla (Sylvia Hoeks) stannade kvar hos pappan och har tagit över pappans verksamhet, men även hans psykopatiska ådra. Salander ser ingen annan utväg än att vända sig till journalisten Mikael Blomkvist (Sverrir Gudnason) för hjälp.



I ett kylslaget Stockholm följer vi Salander och de övriga i denna historia som filmatiseras för första gången och följer Millennium-trilogin. För regin står Fede Alvarez som tidigare hade gjort remaken Evil Dead (2013) och den desto trevligare Don't Breathe (2016).



Det var med viss förhoppning och tillförsikt man såg fram emot att se denna. För även om det känns något fel med en amerikansk film om svenska karaktärer, så funkade det någorlunda väl i den amerikanska remaken The Girl with the Dragon Tattoo (2011). Där hade man dock en bra handling att jobba med och erkänt duktige David Fincher vid rodret. Sammanfattningen av denna film är en besvikelse och huvudordet som gång på gång dyker upp i ens huvud är "oinspirerat". Faktiskt lite som Bond-filmen Spectre (2015) som på ett liknande sätt inte gjorde vad den skulle.



Det första problemet är att vissa av karaktärerna/skådespelarna ska prata med brytning, det problemet hade man även i nämnda The Girl with the Dragon Tattoo (2011). Det är störande redan från början, inte minst med huvudpersonen Salander. Skippa dessa tillgjorda brytningar då de bara stör. Dessutom låter Claire Foys brytning här tysk om något, vilket inte funkar mer än att man stör sig på det. Annars har man både islänningar och holländare i andra roller som får prata med sina brytningar. Och någon engelsman och amerikan som inte har någon brytning utan talar sin vanliga engelska. Blir faktiskt inte klok på vad man försöker åstadkomma med dessa brytningar/icke-brytningar.



Det största problemet med filmen är dock att allt känns oinspirerat som tidigare nämnts. Man känner att handlingen skulle kunna funka om man tagit tillvara på allt runt omkring. Nu blir det istället många gånger långsökt och inte särskilt engagerande. Stockholm hade kunnat användas mer och bli en viktig del istället för att som nu bara bli en bakgrund. Musiken är väldigt medelmåttig vilket också är ett tecken på en produktion som inte får till det på något plan. Om man har låga förväntningar kan filmen dock funka som tidsfördriv, men borde så klart ha blivit mer än så.

3 - Skådespelare
3 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.1