Instant Family

Titel: Instant Family
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 2018
Regi: Sean Anders
I rollerna: Mark Wahlberg, Rose Byrne, Isabela Moner, Octavia Spencer

Handling: När Pete och Ellie bestämmer sig för att skaffa familj vill de göra det genom adoption. De får träffa en syskontrio bestående av bland annat en rebellisk 15-åring och över en natt går de från noll barn till tre. Nu måste Pete och Ellie, under hysteriska former, snabbt lära sig att vara föräldrar med förhoppningen om att snart bli en familj.

Omdöme: En sån här komedi kan lätt falla pladask och bara bli för mycket. När filmen inleds med text om att det är inspirerat av verkliga händelser känner man sig lite tveksam. Men historien visar sig vara inspirerad av regissören Sean Anders liv. Det gör stor skillnad då det hela blir mer personligt och uppvisar förvånansvärt mycket hjärta.



Sean Anders hade tidigare regisserat Mark Wahlberg i Daddy's Home (2015) och uppföljaren. Wahlberg tillsammans med Rose Byrne är Pete och Ellie. De har ett stabilt äktenskap, men något saknas. Deras liv kretsar mest kring att renovera hus och nu när de blivit lite äldre är de tveksamma till att skaffa barn. Men så börjar de prata om adoption, om att adoptera lite äldre barn och snart är de fast - med de tre syskonen Lizzy (Isabela Moner) som är 15 och hennes två yngre syskon Juan (Gustavo Quiroz) och Lita (Julianna Gamiz).



Lizzy är något rebellisk och hoppas att syskonen snart kan återförenas med sin biologiska mamma som sitter inspärrad. Hon är också den som till stor del tagit hand om de två yngre syskonen, så hon blir till stor hjälp för Pete och Ellie som inte är vana föräldrar. Juan är osäker, timid och något olycksförföljd. Lita är yngst, men uppväxt med TV-tittande har hon lärt sig en massa fula ord och vägrar äta något annat än potatischips.



Vad filmen lyckas bra med är att få en att skratta en hel del, och det är så klart viktigt med en komedi. Men den har även värme och uppvisar hjärta i stil med en del 80-tals komedier, i synnerhet av John Hughes. Musiken är också en bidragande orsak till varför man får denna känsla, så det är inte alls omöjligt att Sean Anders tagit inspiration därifrån. När en komedi lyckas vara rolig och kombinera det med värme och hjärta är det svårt att värja sig. Visst är den inte perfekt, men magkänslan ska man inte underskatta. Stark trea till svag fyra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.5