Widows

Titel: Widows
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 2018
Regi: Steve McQueen
I rollerna: Viola Davis, Michelle Rodriguez, Elizabeth Debicki, Liam Neeson, Colin Farrell, Robert Duvall, Daniel Kaluuya, Brian Tyree Henry, Cynthia Erivo, Lukas Haas, Jacki Weaver

Handling: Fyra kvinnor i nutidens Chicago har bara en sak gemensamt - de har alla ärvt sina döda kriminella mäns skulder. De bestämmer sig för att skapa en mer lovande framtid för sig själva.

Omdöme: Baserat på den brittiska TV-serien med samma namn från 1983 och med manus av Gillian Flynn som skrev Gone Girl (2014). För regin står britten Steve McQueen vars tidigare tre filmer var Hunger (2008), Shame (2011) och 12 Years a Slave (2013).



När fyra rånare dör under en kupp, lämnas deras kvinnor med en rad problem. Veronica (Viola Davis), frun till ledaren Harry (Liam Neeson) bestämmer sig för att ta saken i egna händer. Detta efter att hon blir pressad av en politiker på $2m som hennes make Harry stal från honom. Då Harry lämnade planerna till sin nästa kupp i Veronicas händer, har hon en chans att komma över $5m. Men hon kan inte göra det ensam och vänder sig till änkorna till Harrys kumpaner. Hon får med sig tvåbarnsmamman Linda (Michelle Rodriguez) och Alice (Elizabeth Debicki) som inte har någon inkomst utan sin numera döda man.



Samtidigt som änkorna förbereder och planerar kuppen, går två rivaliserande politiker upp mot varandra i ett lokalt val i Chicago. Jack Mulligan (Colin Farrell) försöker gå i sin far Toms (Robert Duvall) fotspår och bli nästa Mulligan att styra. Hans motståndare är Jamal Manning (Brian Tyree Henry) som har hjälp av sin bror Jatemme (Daniel Kaluuya) som är en slags indrivare åt Jamal. Änkornas och politikernas vägar kommer korsas på mer än ett sätt.



Vad som förväntades var något av en typisk heistfilm, fast med ett par kvinnor och amatörer på det. Men att Steve McQueen skulle göra en simpel heistfilm utan tyngd hade man inte förväntat sig. Mycket riktigt visar det sig att inslaget med politikerna ger historien och änkorna mer att bita i. Det blir en hel del karaktärer som är inblandade och filmen är större än väntat. Man blir inte förvånad när man läser att den ursprungliga speltiden var upp emot tre timmar. Till slut klipptes den ner till 2.10, men man märker att en del klippts bort då det bitvis är lite hoppigt utan att för den delen bli direkt rörigt.



De flesta passar bra och sköter sig också bra i sina roller, men måste erkänna att jag har lite svårt för Daniel Kaluuya i rollen som Jatemme. Vet inte om det är hans ögon, men han känns bara ond och lurig (vilket förvisso passar rollen bra då hans karaktär är just ond). Fick lite samma vibbar av honom i Get Out (2017).



Överlag lyckas filmen helt ok med både planeringen, heisten och det politiska rävspelet. I vissa stunder blir det lite övertydligt med några av karaktärernas politiskt korrekta/inkorrekta åsikter som man gärna hade varit utan. Men det hade kunnat bli klart mycket värre som man sett i andra filmer på senare tid. Vad som också blir tydligt och är lite synd är att Gillian Flynn, precis som med Gone Girl (2014) inte bryr sig nämnvärt om att göra det helt realistiskt. Det finns för mycket luckor vad gäller polisens inblandning för att man ska känna att historien är trovärdig. Inte minst då polisen i det här fallet lyser med sin frånvaro.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1