Glass

Titel: Glass
Genre: Drama/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 2019
Regi: M. Night Shyamalan
I rollerna: James McAvoy, Bruce Willis, Samuel L. Jackson, Sarah Paulson

Handling: Glass tar vid där Split slutade och David Dunn jagar nu Kevin Wendell Crumbs övernaturliga alter ego The Beast i en allt intensivare jakt. I skuggorna väntar Elijah Price, som sitter inne med avgörande hemligheter rörande de bägge männen.

Omdöme: När M. Night Shyamalan gjorde Unbreakable (2000) var det inget som tydde på att det skulle bli en fortsättning eller trilogi av det hela. Så dök Split (2016) upp och kopplade överraskande ihop de båda så att man kunde få denna tredje del i trilogin.



David Dunn (Bruce Willis) och Elijah Price (Samuel L. Jackson) från Unbreakable (2000) möter här Kevin Wendell Crumb (James McAvoy) från Split (2016), mannen med ett tjugotal personlighetsklyvningar. Dunn försöker, tillsammans med sin son Joseph (Spencer Treat Clark) stoppa Kevins onda alter ego The Beast innan han gör mer skada. Men Dr. Ellie Staple (Sarah Paulson) med sitt team är redo att gå till botten med vilka de faktiskt är. Elijah Price då? Jo, han kommer också in i bilden som en joker.



Det måste erkännas att det är lite kul att åter bekanta sig med denna trio och se dem mötas öga mot öga. Personligen gillar jag att man får en superhjältefilm med serietidningskaraktärer som låter det vara jordnära. Det hålls på en sådan nivå att det känns mer vuxet än att se en massa superhjältar drabba samman på de mest overkliga och barnsliga sätten. Det gör att man bryr sig mer och det är ytterst viktigt och välkommet.



Har alltid gillat Bruce Willis och Samuel L. Jackson så filmen ligger per automatik på pluskontot. De övergläns dock av James McAvoy som tar fram hela 20 personligheter under filmens gång, imponerande. Men filmen har mer än att visa upp alla dessa personligheter. Den låter oss komma under ytan på karaktärerna innan vi närmar oss upplösningen och den stundande konfrontationen mellan Dunn, Glass och The Beast.



Gillar en liten detalj som att man tar med Spencer Treat Clark som ju även spelade David Dunns son i Unbreakable (2000). Nästan 20 år senare har han (givetvis) växt upp och det är kul att se honom tillbaka vid Bruce Willis sida. En annan sak som man får med på sina håll är några musikslingor från den filmen. Dock är musiken inte lika bra eller framstående som den var i den. Orsaken är att James Newton Howard inte är tillbaka som kompositör här, synd.



Filmen inleder för övrigt bra när Dunn är ute och letar efter Kevin/The Beast. Är lite extra förtjust i Unbreakable (2000) och när Dunn har sina visioner om de onda gärningarna vissa människor gjort. Det får man åter här i inledningen. Efter runt en halvtimme stannar dock filmen upp lite grann när Sarah Paulson och hennes Dr. Staple dyker upp. Stora delar av handlingen utspelar sig nämligen sedan inne på kliniken. Hade gärna sett mer av filmen utspela sig utomhus, så det var lite synd. Men överlag funkar denna film bra och håller hela vägen.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8