Fast & Furious Presents: Hobbs & Shaw

Titel: Fast & Furious Presents: Hobbs & Shaw
Genre: Action/Äventyr/Fantasy
Land: USA
År: 2019
Regi: David Leitch
I rollerna: Dwayne Johnson, Jason Statham, Idris Elba, Vanessa Kirby, Eddie Marsan, Helen Mirren

Handling: Ända sen den hårdkokta polisen Hobbs, en lojal agent för USA:s diplomatiska säkerhetstjänst, och den kaxige, laglöse Shaw, en före detta brittisk underrättelseagent, först stötte på varandra, har duon konstant slagits, häcklat och försökt överglänsa varandra på alla tänkbara sätt. Men när en cybergenetiskt förstärkt anarkist, Brixton, får kontroll över ett förödande biovapen som kan förändra mänsklighetens framtid för alltid - och får övertaget över en briljant och orädd, avhoppad MI6-agent, som råkar vara Shaws syster - tvingas dessa två svurna fiender samarbeta för att stoppa den enda som kanske är ännu tuffare än vad de är.

Omdöme: När man tar sig an en film i Fast & Furious-"familjen" vet man så klart att det varken kommer vara ett särskilt bra manus, trovärdigt eller realistiskt. Men lite fart och fläkt behöver inte vara helt fel. När man dessutom parar ihop två actionskådisar som Dwayne "The Rock" Johnson och Jason Statham, kan det bli kul.



För regin står actionregissören och den f.d. stuntmannen David Leitch som gjorde trevliga Atomic Blonde (2017). Denna film hade vunnit på att vara lite mer i den stilen och kanske var det dumt att hoppas på det. Givetvis skulle det bli over-the-top action. Det är en sak när det är överdrivet, men någonstans måste man dra gränsen. Det blir nämligen alldeles för mycket med "superhjälten" Brixton (Idris Elba) som tar Fast & Furious till nästa nivå och går för långt.



Utan att gå in på detaljer tvingas samoa-amerikanen Hobbs (Dwayne Johnson) och britten Shaw (Jason Statham) samarbeta när det visar sig att Shaws lillasyster Hattie (Vanessa Kirby) kommit över ett biovapen och har Brixton efter sig. Det hela blir som en Mission: Impossible-film som slagits ihop med en superhjältefilm, och det är tyvärr trist. Nu är inte Fast & Furious-filmerna några toppfilmer, men varför ska man göra det helt overkligt? Varför inte göra en actionrökare med bra stunts och som ändå håller sig någorlunda inom realistiska ramar? Varför kunde detta inte vara en ny Tango & Cash (1989)?



Hobbs och Shaw driver med varandra och det blir småkul utan att verkligen bli roligt. The Rock och Statham har en viss charm för denna typ av roll. Actionbitarna är för det mesta välgjorda men när realismen är som bortblåst försvinner en stor del av spänningen. När handlingen förflyttar sig till Samoa sätter man i nästa växel och filmen tappar ännu mer. Hur en sån här film är över 130 minuter utan någon direkt story är en gåta.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.0

---

Om visningen: Skönt att slippa IMAX med 3D då det sällan ger något för filmupplevelsen. Något som noterades under visningen var att ljudet var lite för uppskruvat vilket gjorde att musiken och ljudeffekterna under actionscenerna kändes något skrikiga. Bra med högt ljud, men man måste hitta rätt nivå.

Det största störningsmomentet var dock en grupp barn (i runt 10-års åldern) som satt på samma rad. Detta visade sig vara ett gäng irländska tattare som inte kunde sitta still eller hålla tyst. Nu var det inte en film som krävde tystnad, annars hade man inte tolererat det hela som man gjorde. Givetvis grisade de ner rejält där de hade suttit med nachos och läsk överallt. På vägen ut tappade/slängde en av ungarna sin stora läsk på golvet bredvid kvinnan som satt två platser till höger om mig. Hon plockade upp läsken och sa ilsket åt den sista ungen att plocka med sig läsken som läckte från undersidan som hade spruckit av fallet.

Ingen optimal visning med andra ord, men det gjorde inte så mycket på en sån här film.