onsdag 14 augusti 2019

Midsommar



Titel: Midsommar
Genre: Drama/Rysare/Mysterium
Land: USA
År: 2019
Regi: Ari Aster
I rollerna: Florence Pugh, Jack Reynor, Vilhelm Blomgren, William Jackson Harper, Will Poulter

Handling: En amerikansk tjej följer motvilligt med sin pojkvän och hans tre vänner till en avlägsen liten by i Sverige för ett traditionellt midsommarfirande, men det blir något helt annat än de någonsin kunnat vänta sig.

Omdöme: Detta är en intressant film. Intressant behöver inte alltid betyda bra, men det är en bra grund att jobba med. Ari Aster gjorde sin regidebut med Hereditary (2018), en film som till viss del har en liknande stil som denna, i synnerhet under inledningen.



Inledningen som tar plats i USA under vintriga förhållanden sätter omedelbart tonen för filmen. Det är mörkt och stämningsfullt när Dani (Florence Pugh) går igenom en familjetragedi. Detta samtidigt som hon känner sig osäker inför sitt förhållande med pojkvännen Christian (Jack Reynor). Hon vill inte förlora honom, men vet inte om hon lägger över för mycket av sina problem på honom och om han kommer vara där för att stötta henne fullt ut.



Christian har tillsammans med vännerna Josh (William Jackson Harper) och Mark (Will Poulter) blivit inbjudna att följa med till Sverige för att fira midsommar av sin vän och medstudent Pelle (Vilhelm Blomgren). Eftersom Josh valt att skriva sitt examensarbete om midsommartraditionen runt om Europa, är det en självklarhet att följa med. Under omständigheterna bjuds Dani med, något som Pelle verkar vara mest förtjust över.



När handlingen förflyttar sig till det somriga Sverige och närmare bestämt Hälsingland (dock inspelat i Ungern), kommer Pelle hem till sin stora familj som är i full färd med att förbereda midsommarfirandet. Gästerna får lite droger efter resan och roligheterna kan börja. Mardrömmen är snart ett faktum då Pelles familj är en sekt som inte är så gästvänlig som den först verkar...



Det är svårt, nej omöjligt att inte tänka på kultfilmen The Wicker Man (1973) när man ser denna. Även Lars von Trier gör sig påmind då stilen är något provokativ. Har lite svårt för sekter och ritualer av det här slaget, men det kan även skapa en otäck och olustig stämning vilket man lyckas bra med. Våra amerikanska vänner och ett ungt brittiskt par som också bjudits med, fascineras till en början för att sedan inte kunna ta sig därifrån fort nog - om de kan, vill säga.



En lite rolig notering vad gäller Florence Pugh i huvudrollen som Dani är att hon pratar precis som Scarlett Johansson. Annars har de inte mycket gemensamt. Hon och de övriga sköter sig helt ok utan att någon direkt sticker ut. Will Poulter som Mark är den som får vara gruppens pajas, den som skämtar en del och klantar till det. Han har också en fobi för insekter, inte minst fästingar.



Under den nästan 2.30 långa speltiden dyker det upp gott om ritualer och konstigheter. Vissa sätter sig och sticker ut mer än andra. Vissa hade man kunnat varit utan och andra hade kunnat tonas ner. När man läser lite mer så visar det sig att upp emot en halvtimme klipptes bort för att få ner åldersgränsen, intressant. Tycker personligen det blir för mycket av ritualerna som det är nu och filmen hade vunnit på att ta bort mer av dessa, speciellt under sista halvtimmen då det blir för mycket.



Det är en film som lämnar en med blandade känslor. Utan tvekan en film att diskutera och ha olika åsikter om. Trodde ändå den skulle vara bättre och lite annorlunda än den visar sig vara. Trots det är det svårt att inte uppskatta en film som denna som bjuder på något annorlunda, är stämningsfull och väcker känslor. Önskar väl mest att den inte var så urflippad på sina håll och istället visat mindre. På så vis hade man skapat mer spänning och osäkerhet innan man slår till med full kraft. Trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.6

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar