Once Upon a Time in Hollywood

Titel: Once Upon a Time in Hollywood
Genre: Drama/Komedi
Land: USA/Storbritannien/Kina
År: 2019
Regi: Quentin Tarantino
I rollerna: Leonardo DiCaprio, Brad Pitt, Margot Robbie, Al Pacino, Emile Hirsch, Kurt Russell, Bruce Dern, Michael Madsen

Handling: Los Angeles år 1969. En smått avdankad TV-stjärna och hans stuntman försöker klänga sig fast i ett Hollywood de inte längre känner igen.

Omdöme: Innebär en ny Tarantino per automatik en modern klassiker? Vad han gjort är att blanda riktiga personer och händelser med fiktiva personer och fiktion. Till en början är det inte så lätt att se det, men när Roman Polanski och Sharon Tate dyker upp en bit in, flyter verklighet och fiktion ihop till något annorlunda.



Det är inte den gamla typiska Tarantino-filmen utan man känner att det är en Tarantino som kanske tagit ett steg tillbaka. På så vis får vi en mer "normal" film utan de dialogdrivna scenerna han är så känd för. Inte heller coolheten finns där på samma sätt. Avsaknaden av sköna karaktärer är också påtaglig.



Något som däremot finns där är känslan för detaljer vad gäller att ta fram en era, i det här fallet slutet av 60-talet då historien utspelar sig under 1969. Många gånger en fröjd för ögat när denna tid tagits tillbaka mitt framför ögonen på en. Fast det är inte gjort med den klassiska Tarantino-touchen om man får kalla det. Det är nedtonat för att vara hans verk.



Leonardo DiCaprio är Rick Dalton, en skådespelare som mest gjort sig känd på TV i en cowboyserie. Han får främst spela skurkroller och hans stuntman Cliff Booth (Brad Pitt) följer med vart han än är. Det har gått så långt att Cliff efter alla år tillsammans blivit Ricks bäste vän och lite av en allt-i-allo.



Rick bor fint i Hollywood och hans granne är ingen mindre än Roman Polanski och hans vackra fru Sharon Tate (Margot Robbie). Polanski är förmodligen Hollywoods, kanske världens hetaste regissör för tillfället efter succén Rosemary's Baby (1968). Nu kommer Rick, Cliff och Sharon bli mer än bara grannar när händelser längre fram kommer föra dem samman.



Här finns några roliga och intressanta saker, som vanligt när det handlar om Tarantino. Gillar t.ex. hur man fått in DiCaprio i gamla filmer och filmaffischer på ett snyggt sätt. Hade gärna fått vara mer av detta. Som tidigare nämnts fångas eran fint med bilarna och annat. Även kul att få med ett par stjärnor från den tiden som Steve McQueen och Bruce Lee, även om de visas upp med lite blandat resultat.



Det känns som det saknas något. Det här är inte vad man förväntar sig. Det är inget speciellt eller direkt minnesvärt. I ärlighetens namn skulle det i stort sett kunna vara vilken regissör som helst som gjort filmen. Handlingen är inte så genomtänkt som man är van vid när vi talar Tarantino. Skådespelarvalen känns inte helt inspirerade, men där Brad Pitt och Margot Robbie nog funkar bäst.



De 160 minuterna hade kunnat utnyttjas bättre då vissa scener inte hade behövts och där det under långa stunder inte leder någonvart. Till slut exploderar filmen under en sekvens som blir filmens enda riktiga wow-ögonblick. Det är långt ifrån tillräckligt för att man ska längta efter att se om filmen som med många andra av regissörens filmer. Helt enkelt alldeles för mediokert för att bli minnesvärt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 8.4

---

Om visningen: Ingen märkvärdig IMAX-visning, vilket hade att göra med att det inte var någon märkvärdig Tarantino-film. Dock alltid värt att ses i IMAX och slukas upp av vad som sker på den stora duken.

Ett mindre störningsmoment var paret som satt på samma rad som genom hela filmen småpratade och kommenterade saker under filmens gång. Det var även de som skrattade högst när sådana scener dök upp. Hade filmen engagerat mer hade det blivit en tillsägelse, men som det var nu störde det inte tillräckligt.