U Turn

Titel: U Turn
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Frankrike
År: 1997
Regi: Oliver Stone
I rollerna: Sean Penn, Jennifer Lopez, Nick Nolte, Powers Boothe, Billy Bob Thornton, Joaquin Phoenix, Claire Danes, Jon Voight

Handling: Mitt i öknen får Bobby problem med bilen och medan han får den reparerad möter han den sköna Grace. Han följer henne hem men överraskas av hennes man som senare erbjuder Bobby pengar för att mörda Grace.

Omdöme: När Oliver Stone fick frågan varför han valde att göra filmen på sättet han gjorde den på, lär han ha svarat att han gjorde en film som han hade velat se som tonåring. Det kan ligga något i det. Eller så var han bara inspirerad av Quentin Tarantino och/eller så var droger inblandade. För stilen känns så, ryckig, udda och något bisarr.



I grunden har man en trevlig neo-noir historia som påminner en del om The Hot Spot (1990) där en främling kommer till en liten håla där han hamnar i trubbel och faller för en femme fatale. Likaså skulle man kunna nämna Blood Simple (1984) och Red Rock West (1993). Vad som dock gör att denna skiljer sig åt från dessa är alltså stilen. En stil man blir frustrerad över. Varför inte göra det till en "normal" neo-noir? Då hade det kunnat bli riktigt bra.



Den inledande halvtimmen av filmen är också dess svagaste. Bobby Cooper (Sean Penn) är skyldig ett par ryska gangsters $13.000 som han är i färd med att leverera till dem när han får strul med bilen mitt ute i Arizona-öknen. Under tiden som han får bilen fixad av bilmekanikern och kufen Darrell (Billy Bob Thornton), tänker han spendera lite tid i den lilla staden. Där får han problem med femme fatalen Grace (Jennifer Lopez), hennes mordiske make Jake (Nick Nolte), småstadssheriffen Potter (Powers Boothe), den blinde indianen (Jon Voight) samt det barnsliga paret Toby (Joaquin Phoenix) och Jenny (Claire Danes).



Det är en minst sagt ojämn film. Det inleds alltså relativt svagt innan det tar sig. En del inslag, som varje gång bilmekanikern Darrell respektive paret Toby och Jenny är med, funkar inte särskilt väl. Men egentligen kan man alltså säga det om filmens stil rent generellt. Musiken av Ennio Morricone "passar" också in i denna stil då det många gånger är pajasvarning på musiken, för att i några få scener vara stämningsfull och fin. Alldeles för sällan tyvärr. Det skyller jag främst på Oliver Stone som tydligt hade en "vision" som han körde på.



Trots en hel del negativt så har filmen också tillräckligt mycket för att man faktiskt ska bli någorlunda nöjd när eftertexterna rullar. Man har trots allt ett bra manus att jobba med och de flesta prestationerna är bra. Hade Oliver Stone bara förlitat sig på manuset och skådespelarna, hade det kunnat bli en riktig pärla till film. Nu har den tyvärr för många störningsmoment och svart humor som inte funkar. Kanske kände han att historien annars hade blivit för mörk? Svart humor är oftast välkommen, men inte med den här överdrivna stilen. Hade man endast hållit det till Bobby Coopers ständiga otur hade det funkat mycket bättre, för de scenerna är bra. Trea till stark trea.

4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.8