Ad Astra

Titel: Ad Astra
Genre: Äventyr/Sci-Fi/Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA/Kina/Brasilien
År: 2019
Regi: James Gray
I rollerna: Brad Pitt, Tommy Lee Jones, Donald Sutherland, Ruth Negga

Handling: En astronaut bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen hände med hans far, som 20 år tidigare gav sig ut på en expedition till Neptunus för att hitta intelligent liv.

Omdöme: Efter att tidigare ha sett The Yards (2000), We Own the Night (2007), Two Lovers (2008) och The Lost City of Z (2016) av James Gray, visste man lite vad som väntade även om detta är en helt annan genre än vad han tidigare bjudit på. Det har varit närgångna och karaktärsdrivna filmer. Så blir även fallet här.



Den nyligen frånskilde astronauten major Roy McBride är känd för att alltid behålla lugnet, vad han än ställs inför. Nu har han kallats in efter att en olycka skett. Men det är inte för att prata om olyckan utan för att diskutera de elektriska kraftattackerna som skett runt om på jorden. Man misstänker att hans far, den legendariske astronauten Clifford McBride (Tommy Lee Jones) som försvann under ett uppdrag för flera år sedan, fortfarande lever - på Neptunus.



Roys resa tar honom från jorden via månen, Mars och med slutdestination Neptunus. Med på resan ska veteranastronauten överste Pruitt (Donald Sutherland) följa med som ett slags stöd. Men redan på månen stöter de på problem när en grupp "pirater" försöker sabotera deras uppdrag. Roy tänker göra allt för att ta sig till Neptunus på egen hand om så behövs och konfrontera sin far en gång för alla för att säga adjö och ta reda på om det är han som kan ligga bakom de elektriska kraftattackerna som drabbat jorden.



Inte alls någon tokig film som under sisådär två tredjedelar bjuder på ett par spännande och häftiga ögonblick. Inte minst är jakten på månen snyggt genomförd. Musik och foto håller hög klass samtidigt som mysteriet tätnar. Men någonstans på Mars börjar filmen tappa lite fart. Och när Roy ska ta sig från Mars och hinna med rymdfärjan mot Neptunus börjar det bli något overkligt och överdrivet på sina håll.



Till slut börjar man lite smått tänka på de överdrivna scenerna från Gravity (2013) snarare än Interstellar (2014) som är på en annan nivå, även om man skulle kunna säga att den har lite av båda. Kanske blir det även lite för mycket av en enmannashow med Brad Pitt istället för att få med fler. Donald Sutherland hade t.ex. gärna fått vara med mer än vad han är nu.



Slutsummeringen blir att det är en välgjord rymdfilm och det behövs fler av dessa. Alltid en upplevelse att få följa med ut och uforska rymden. Filmen når inte fram hela vägen, men är även en upplevelse att ta med sig under långa stunder.



3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2

---

Om visningen: Filmen sågs på IMAX på Mall of Scandinavia i Solna och detta var andra gången en films sågs där. Första var Star Wars: The Force Awakens (2015). Då man gått på IMAX ett flertal gånger utomlands slogs man av hur liten duken och salongen är här. Blev mycket fundersam över om de inte har gjort salongen och duken mindre än vad den var senast man besökte IMAX här. Definitivt inte en riktig IMAX-upplevelse (trots att man satt i mitten på de bästa platserna med plusstolar och allt), men överpris tar man så klart.

Känns som detta var sista gången man gick på IMAX i Solna. Helt enkelt inte värt det när man inte får en äkta stor IMAX-duk. När man läser på lite kallas detta för LieMax.