American Heart

Titel: American Heart
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 1992
Regi: Martin Bell
I rollerna: Jeff Bridges, Edward Furlong, Lucinda Jenney, Don Harvey

Handling: Kåkfararen Jack försöker få rätsida på sitt liv och skapa en framtid för sin son Nick. Det visar sig inte vara så lätt och skuggor från det förflutna dyker upp.

Omdöme: När man läser lite mer om filmen visar det sig att det hela är löst baserat på ett par karaktärer från dokumentären Streetwise (1984), inte minst en far och son samt ett par ungdomar som lever på gatan i Seattle. Detta lär även vara Jeff Bridges favoritfilm som han gjort.



Jack (Jeff Bridges) har precis kommit ut från fängelset i förtid. Han måste träffa sin övervakare, skaffa ett jobb och visa att han klarar sig ute utan att hamna i trubbel. Vad han inte räknat med är att få sin 14-årige son Nick (Edward Furlong) på halsen. Nick vill vara med sin far och Jack tvingas ta med sig honom till Seattle.



I Seattle söker Jack upp sin gamle tjuvvän Rainey (Don Harvey) som är skyldig honom pengarna från deras sista stöt när Jack åkte fast. Rainey vill att Jack hjälper honom på nya stötar, men Jack är inte intresserad. Han tänker jobba ärligt som fönsterputsare. Jack söker även upp Charlotte (Lucinda Jenney) som han endast haft kontakt med via brevkorrespondens under tiden han suttit i fängelset.



Filmen känns både realistisk och är ytterst välspelad av inte minst Jeff Bridges, men även Edward Furlong. Detta kommer lite överraskande då Furlong var något av ett störningsmoment i Terminator 2: Judgment Day (1991). Här spelar han desto mer återhållsamt och trovärdigt. Bridges är så bra som man sett honom, riktigt bra. En av hans absolut finaste prestationer.



Far/son-relationen mellan Jack och Nick är för det mesta turbulent då Jack inte vet hur han ska vara som far. Han vill inte ha Nick hängandes efter sig då han mest vill sköta sig själv och vara med sin kvinna. Men han inser också att de behöver varandra för att hålla kolla på varandra och se till att de inte hamnar i trubbel. Lättare sagt än gjort.



Till stor del är filmen ett ganska sorgligt och deppigt drama som hålls uppe av relationen och de fina och övertygande prestationerna. När filmen närmar sig sin slutfas går relationen in i ett avgörande läge. Nu blir det som bäst när man även får med en del kriminella element. Dessa i kombination med deras relation gör att man till slut med spänning hoppas på att Jack och Nick äntligen ska komma bort från allt. Ska de nå sin dröm eller kommer det förflutna att hinna ikapp dem? Inte alls någon tokig film när det väl kommer till kritan. Och de två prestationerna är alltså riktigt bra. Synd bara att filmen inte höjde sig tidigare, då hade den kunnat bli i klass med Straight Time (1978).



5 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8