lördag 21 september 2019

The Hidden Fortress



Titel: Kakushi-toride no san-akunin / The Hidden Fortress / Den vilda flykten
Genre: Äventyr/Drama
Land: Japan
År: 1958
Regi: Akira Kurosawa
I rollerna: Toshirô Mifune, Misa Uehara, Minoru Chiaki, Kamatari Fujiwara

Handling: Tiden är 1500-tal och platsen är Japan. Prinsessan Yuki är tillsammans med samurajgeneralen Rokurota Makabe på flykt undan fiender som vill åt det guld de har med sig. Längs med flykten träffar de två giriga bönder som de lyckas övertala att hjälpa dem i utbyte mot rikliga belöningar om de kommer fram till sin destination i säkerhet.

Omdöme: Efter några tyngre filmer precis innan, däribland Throne of Blood (1957) valde Akira Kurosawa att lätta upp det lite grann i och med denna. Skönt skulle jag vilja påstå då nämnda film inte direkt gick hem och det kan ibland vara ett problem med Kurosawas filmer när de blir för seriösa och deppiga. Bättre blir det när det blir så här.



De två vännerna Tahei (Minoru Chiaki) och Matashichi (Kamatari Fujiwara) har hamnat mitt i ett krig mellan två rivaliserande grannar och klaner. För att undvika gränskontrollerna planerar de att ta sig via fiendeland där ingen skulle kunna tänka sig korsa gränsen. På vägen träffar de på samurajgeneralen Rokurota Makabe (Toshirô Mifune) som gömmer sig på en plats han kallar för "den gömda fästningen". Vad de två vännerna inte vet är att han skyddar prinsessan Yuki (Misa Uehara) som eftersöks av den rivaliserande klanen och att de har stora mängder guld de behöver transportera tillbaka hem.



Hade många gånger läst att denna film var en stor inspirationskälla åt George Lucas när han skapade Star Wars (1977). Om man har detta i åtanke blir det lätt att man sitter och tänker på likheterna. Som film har de inte jättemycket gemensamt, men det ligger i detaljerna brukar man säga. Övergångarna mellan scenerna är det första man tänker på där bilden liksom glider åt sidan och nästa bildruta ersätter den från nästa scen. En uppenbar detalj som Lucas säkerligen tagit härifrån.



Den kanske mest uppenbara referensen är annars de två vännerna som filmen berättas genom. Detta har Lucas själv sagt var en ögonöppnare för hur man kunde berätta historien på. Han själv använda sig av droiderna C-3PO och R2-D2 som egentligen inte är huvudpersoner, men där stora delar av historien går genom dem. Precis som här med Tahei och Matashichi som även bidrar med humorn som är välkommen.



Det är överlag en ganska frisk och frejdig film där det inte alltid må vara i rörelse men där det inte står still för länge. Det blir faktiskt småtrevligt att följa med på detta äventyr. Vad som däremot tar emot lite är när man kommer till runt sista halvtimmen. Filmen är på 2.20 och den tappar nog ändå lite på vägen. Inte så det blir dåligt eller utan intresse, men man känner ändå att den inte hade behövt vara så pass lång som den ändå är. Betyget hamnar till slut på en stark trea på gränsen till lite mer.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.1

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar