Mary, Queen of Scots

Titel: Mary, Queen of Scots / Maria Stuart - Drottning av Skottland
Genre: Drama
Land: Storbritannien/USA
År: 1971
Regi: Charles Jarrott
I rollerna: Vanessa Redgrave, Glenda Jackson, Patrick McGoohan, Timothy Dalton, Nigel Davenport, Trevor Howard, Daniel Massey, Ian Holm

Handling: Mary Stuart tvingas slåss mot drottning Elizabeth den I:a, de skotska lorderna, sin make och sig själv för att kunna säkra tronen till sin son och arvinge, James.

Omdöme: Den fascinerande historien om skotska drottning Mary Stuart (Vanessa Redgrave) och brittiska drottning Elizabeth (Glenda Jackson) som i mitten av 1500-talet regerar i grannländerna. Mary Stuart har gift sig med den franske kungen och är därför drottning av Frankrike. Men när han dör samtidigt som Mary Stuarts mor tillika drottning av Skottland dör hemma i Skottland, kallas hon hem för att regera.



Det blir en historia fylld av smaskiga intriger, precis som man önskar sig och gillar i ett klassiskt kostymdrama av den här sorten. Måste erkänna att jag är lite svag för det här. När det är gjort på rätt sätt som det är här, blir det extra njutbart. Om det inte är det kan det lätt bli trist och segt. Så blir alltså inte fallet här då man inte får några svackor att tala om.



Mary Stuart och Elizabeth blir riktiga rivaler som i stort sett avskyr varandra, men ändå finns där en viss respekt och i viss mån gamesmanship. De båda drottningarna har det allt annat än enkelt att regera då de får tips och råd från alla håll och kanter. I de flesta fallen vill de runt dem få igenom saker för egen vinnings skull, så det gäller att vara på sin vakt. Ibland manipuleras de och låter sina känslor styra och avgöra. Det är något inte minst Elizabeth är bra på med den något yngre Mary Stuart.



Mary Stuart vill gifta sig och råds att välja en lokal förmåga. Elizabeth känner till detta och väljer ut två unga herrar som hon skickar till Mary Stuart. Planen och förhoppningen är att hon ska välja en utav dem och på så vis får Elizabeth en allierad inne hos henne. Den ene är Robert Dudley (Daniel Massey) som är Elizabeths älskare, den andre är den yngre Lord Henry Darnley (Timothy Dalton). Mary Stuart faller för en av dessa, och det är bara starten på en rad intriger på liv och död.



Filmen är fylld av härliga karaktärer, goda som onda och de mittemellan som man inte kan vara säker på. Rollerna görs alla övertygande och det blir inte minst kul att se de två drottningarna som spelas klart bra av Vanessa Redgrave och Glenda Jackson. Om jag skulle tvingas välja skulle jag säga att Glenda Jackson är strået vassare som Elizabeth, men båda är mycket bra. Detsamma kan egentligen sägas om alla där Patrick McGoohan som Marys bror James Stuart, Nigel Davenport som Marys bundsförvant Lord Bothwell samt Ian Holm som Marys hängivne italienare David Riccio alla är minnesvärda, tillsammans med en blonderad Timothy Dalton som hamnar mitt i intrigerna mest hela tiden.



Man fångar en stämning som man önskar sig av en sån här film och det är mycket tack vare att allt håller en hög nivå. Skådespelarna och karaktärerna har nämnts. Manuset är mycket gediget, precis som regin av den annars relativt okände britten Charles Jarrott som både lyckas med personregin och att fånga helheten. Avslutningsvis kan man inte prata om filmen utan att nämna John Barry och hans musik. Hans musik tillför så otroligt mycket och bör inte underskattas för vad den gör för att lyfta filmen lite till. En film som fick fem Oscarsnomineringar när det begav sig (bl.a. musiken). Även om den inte vann någon skulle jag vilja säga att den är i nivå med den erkända klassikern The Lion in Winter (1968) som fick sju Oscarsnomineringar varav den vann tre.

5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.4