The Art of Self-Defense

Titel: The Art of Self-Defense
Genre: Komedi/Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2019
Regi: Riley Stearns
I rollerna: Jesse Eisenberg, Alessandro Nivola, Imogen Poots, Steve Terada

Handling: En man börjar ta lektioner i självförsvar efter att sent en kväll ha blivit attackerad på gatan.

Omdöme: När man först hörde talas om denna film var man lite nyfiken, men Jesse Eisenberg gjorde att man valde bort den. Har ofta lite svårt för honom. Vad jag missat var dock att Riley Stearns som regisserat och skrivit manuset tidigare gjorde regidebut med Faults (2014). Det var en trevlig liten film och detta är hans första film sedan dess. De två filmerna har liknande stil där de i grunden är komedier, men har tillräckligt med svärta för att inte bara bli lättglömda filmer i mängden.



Casey (Jesse Eisenberg) jobbar som löneadministratör och är omtyckt av sin chef, men det är också den enda som någorlunda verkar bry sig om honom. Ja, förutom hans lilla dachshund (tax) där hemma. När så Casey en kväll upptäcker att hundmaten är slut beger han sig ut för att handla. På vägen blir han överfallen och svårt misshandlad av ett gäng. När han återhämtat sig och är sjukskriven från jobbet börjar han träna självförsvar (karate) hos dojomästaren Sensei (Alessandro Nivola).



Karaten blir en uppenbarelse för Casey som ägnar hela sitt vakna tillstånd åt karaten. Inte minst blir hans gula bälte som han får något han inte kan eller vill vara utan, även utanför träningslokalen. Den tidigare så svage Casey får inre styrka samtidigt som Sensei ger honom lite tips på vad han ska göra för att förändra sin personlighet, något Casey tar till sig. Men vart går gränsen och vad är det för nattklasser Sensei har som är så hemlighetsfulla?



Överraskande nog funkar faktiskt Jesse Eisenberg här. Han är lite stel och passar bra som tråkmånsen som kommer ut ur sitt skal. Likväl är Alessandro Nivola skön som Sensei som snackar mycket skit, men där ingen vågar ifrågasätta honom då han ändå är högsta hönset. Även Imogen Poots funkar bra som enda kvinnliga deltagaren som även blivit instruktör åt barnen.



Vad som till en början verkar vara en simpel komedi förstår man är mer än så när Casey blir svårt misshandlad på gatan. Det är en svart komedi som även går längre och blir på blodigt allvar. Det funkar faktiskt bra och det visar sig bli en klart underhållande film man både har kul med och överraskas av längs vägen. Inte minst slängs det in en del oväntat mörka scener mitt i allt men fortfarande med rätt mängd humor. Stark trea till svag fyra.



3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.8