The Drowning Pool

Titel: The Drowning Pool / Ett fall för Harper
Genre: Mysterium/Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1975
Regi: Stuart Rosenberg
I rollerna: Paul Newman, Joanne Woodward, Melanie Griffith, Anthony Franciosa

Handling: Harper, en privatdetektiv, får ett uppdrag som rör utpressning. Det visar sig röra en gammal flickvän till honom.

Omdöme: Nästan tio år tidigare kom Harper (1966) som var den första filmen om privatdetektiven Lew Harper med Paul Newman i huvudrollen. Den var väl ingen höjdare så det var kanske inte så konstigt att det tog så lång tid att komma med denna andra film (och fler blev det inte). Å andra sidan var Newman ett dragplåster och samarbetade här med Stuart Rosenberg som hade regisserat honom i klassikern Cool Hand Luke (1967).



Harper har blivit ombedd att komma ner till New Orleans för att hjälpa till med ett utpresssningsfall. Klienten visar sig vara en gammal flamma till honom i Iris Devereaux (Joanne Woodward). Hon är gift rikt och vill inte att hennes man, svärmor eller dottern Schuyler (en ung Melanie Griffith i en av sina första roller) ska få reda på hennes otrohet. Hon misstänker att det är den nyligen avskedade chauffören Pat Reavis (Andrew Robinson) som vill utkräva hämnd.



Newman var ju ingen tokig skådespelare och Harper är en småskön karaktär för honom att spela. Det krävdes nog inte så mycket av honom för att behöva spela rollen. Kul att se honom spela mot sin riktiga fru Joanne Woodward som han var gift med från 1958 till hans död 2008. Melanie Griffith sticker ut då hennes lolitakaraktär är lite av en femme fatale. En liknande roll hon för övrigt spelade samma år mot Gene Hackman som privatdetektiv i den bättre Night Moves (1975).



Filmen har en del på gång och det är lite av ett klassiskt noir-upplägg med en privatdetektiv som blir personligt indragen i en större härva än vad han kunnat ana. Lite kul fakta är att tre namn varit med i produktionen av denna film som året innan även jobbade ihop på konspirationsklassikern The Parallax View (1974). Det är manus av Lorenzo Temple Jr., foto av Gordon Willis samt musik av Michael Small. Vad herr Small sysslade med här är dock ett stort frågetecken. Lika stämningsfull och bra som hans musik var i nämnda film, lika svag och opassande är den här. Man skakar på huvudet under flera scener där man undrar vad tanken var. Utan tvekan den största boven, även om filmen överlag saknar lite tempo och udd. Trots allt något bättre än förra filmen Harper (1966) om man minns rätt.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
1 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.5