Creepshow

Titel: Creepshow
Genre: Skräck/Komedi/Fantasy
Land: USA
År: 1982
Regi: George A. Romero
I rollerna: Hal Holbrook, Adrienne Barbeau, Leslie Nielsen, Ted Danson, Ed Harris, E.G. Marshall

Handling: När en ung pojkes skräckserietidning kastas iväg av hans pappa, uppenbarar sig en spöklik värd, som börjar bläddra i tidningen, och introducerar en ny dimension av rädsla på varje sida. Fem berättelser presenteras, varje episod värre än den föregående: Firandet av Fars dag från graven... Meteoren som är mer än ögat kan se... En avundsjuk makes fruktansvärda hämnd som inte blir som han tänkt sig... Lådan som är märkt 1834, och som innehåller en levande varelse... Den skoningslösa miljonären som är dömd att bli hemsökt... Och till sist, den unge pojkens hämnd på pappan som kastade iväg hans värdefulla serietidning Creepshow.

Omdöme: Denna antologi bestående av fem berättelser (sex om man räknar med den inledande och avslutande delen) synar historierna i en skräckserietidning vid namn Creepshow. Berättelserna har ingen koppling till varandra mer än att de alla är samlade i Creepshow. Det alla har gemensamt är att de presenteras i samma serietidningsform med sina övergångar.



Den första berättelsen "Father's Day" ser bl.a. Ed Harris. Han ska fira denna dag tillsammans med sin nya fru och hennes släkt. De får vackert vänta på moster Bedelia (Viveca Lindfors) som denna dag alltid besöker sin fars gravplats. Denna gång utkräver den döde fadern sin hämnd då han kommer upp ur graven för att få sin tårta.



Denna första berättelse var väl inget vidare. Då det är gjort med glimten i ögat blir det inte direkt skrämmande men inte heller särskilt kul. Det enda man egentligen tar med sig härifrån är att se en ung Ed Harris med mer hår än vad man är van vid att se honom med. Max en tvåa i betyg.



Den andra berättelsen "The Lonesome Death of Jordy Verrill" har ingen mindre än Stephen King (som skrivit filmens manus) som den korkade bonden Jordy Verrill. En meteor slår ner på hans tomt och Jordy är het på gröten när han börjar fantisera om hur han ska få pengar för sin upptäckt. Men då han kommer i kontakt med den börjar det växa något grönt som inte går att få stopp på.



Ungefär samma standard som den första berättelsen. Inget vidare med andra ord. Hjälper inte heller att Stephen King är direkt svag och dessutom agerar helt ensam. Själva idén och hur det är gjort är inte så dumt, men inte mer än en tvåa till stark två landar denna på.



Den tredje berättelsen "Something To Tide You Over" ser en skön Leslie Nielsen dyka upp som Richard, en svartsjuk och rik man som tänker hämnas på Ted Danson som "stulit" hans kvinna. Den djävulska planen sätts i verket på stranden vid Richards avskilda strandvilla.



Nu börjar det likna något. Här får man äntligen något som funkar och blir kul att se. Leslie Nielsen är helskön som ond, även om man inte kan låta bli att tänka på honom som Frank Drebin i The Naked Gun (1988) inte minst. Hans lilla hämnd är genomtänkt och rolig att följa. Lite svagare avslutning tyvärr då fantasy-bitarna drar ner. Annars landar det på en svag fyra, nästan en fyra faktiskt.



Den fjärde berättelsen "The Crate" är nog den längsta. Här är det Hal Holbrook som tillsammans med Adrienne Barbeau som hans tjatiga fru och Fritz Weaver som hans vän hamnar i trubbel. Man hittar en trälåda från en expedition från 1834. Lådan innehåller något som kan liknas vid den tasmanska djävulen.



Denna är ganska kul även om varelsen väl är så där. Men det blir roligt att se förödelsen varelsen lämnar efter sig och hur Holbrooks karaktär tar tillfället i akt att använda det till sin fördel. Kul helt enkelt och funkar överlag bra. Stark trea.



Den femte berättelsen "They're Creeping Up On You" ser veteranen E.G. Marshall som en smågalen miljonär som är på sina anställda som en hök via telefon samtidigt som han har problem med stora kackerlackor i sin sterila lägenhet högt upp i en skyskrapa. Han har svårt att få bukt med problemet som utvecklas till en levande mardröm.



Småtrevligt det här. Det som är absolut bäst, förutom en passande E.G. Marshall är att man inte använt sig av några dataeffekter utan har istället många riktiga kackerlackor som de släpper löst. Man lär ha använt upp emot 250.000 (!) kackerlackor. Effekten blir sådan att man känner hur krypen verkligen sätter skräck, otäckt. Trea till stark trea.



Sammanfattningsvis är det alltså en serie berättelser av blandad kvalité. De två första är tillräckligt svaga för att man funderar på att stänga av. Men man vill ändå ge det en chans och då blir man belönad med tre berättelser som funkar desto bättre. Lite svårt att betygsätta helheten men det är ändå lite småtrevligt och dessutom kul att det blir bättre efter inledningen. Man ska även säga att Tom Savini lyckas bra (som vanligt) med goreeffekterna. Höjdpunkten blir nog ändå Leslie Nielsen och hans historia som under långa stunder fick mig att tänka på något man skulle kunna se i ett avsnitt av gamla TV-deckaren Columbo.



3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9