

Titel: Le daim / Deerskin
Genre: Komedi
Land: Frankrike
År: 2019
Regi: Quentin Dupieux
I rollerna: Jean Dujardin, Adèle Haenel, Marie Bunel, Albert Delpy
Handling: En mans besatthet av sin designjacka får honom att spendera alla sina livsbesparingar och bli kriminell.
Omdöme: Georges (Jean Dujardin) har uppenbarligen fått en knäpp. Han lämnar allt bakom sig när han ser en annons för en jacka i äkta rådjursskinn. Inköpet blir dyrt, men det är det värt för Georges som även får en digitalkamera på köpet. Nu vill han vara ensam med sin nya rådjursskinnjacka, så han tar in på ett avlägset och öde hotell. Frågan är hur han ska ha råd. Och vad är det för tankar han börjar få egentligen?

Vår vän Georges träffar på servitrisen Denise (Adèle Haenel) på den lokala baren. Han blir snabbt hennes bästa gäst, ja enda gäst. När hon visar sig hålla på med filmklippning och har det som dröm, är Georges inte sen att få henne att jobba på hans filmade material. Hans besatthet av jackan får honom att göra allt värre saker som han själv dokumenterar med sin kamera och som Denise ska klippa ihop.

Efter att ha sett Reality (2014) av Quentin Dupieux var det ganska givet att denna lockade. Upplägget är lika bissart här som i den, men skönt nog är det mörk humor som är seriöst gjord. Även om jag vill minnas att jag fann nämnda film som roligare överlag så har denna flera sköna scener.

Jean Dujardin är precis lagom i rollen som Georges. Att han påminner om Eric Cantona med helskägg är en annan sak. När allt är sagt och gjort blir hans Georges en slags American Psycho i Zeb Macahan utstyrsel. Sen är musiken intressant då den redan tidigt förtäljer att något mörkt väntar, och det gör det. Överlag hade jag velat ha ut lite mer, men gillar det ändå. Trea till stark trea.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.0
---
Om visningen: Anländer till biografen Skandia och det är ganska lång kö för att vara en tidig visning. Insläppet påbörjas i princip med en gång efter min ankomst. Precis som dagen innan börjar reklamen på utsatt tid (då filmen vanligtvis börjat tidigare år).
Visningen går smärtfritt och trots fler besökare än väntat är det gott om plats där man vill sitta. Det enda noterbara med denna visning blir iakttagelsen av ett gäng på runt sex förortsungdomar som är på plats som volontärer. Ger inget bra intryck då de mest tramsar runt oseriöst. Undrar om de inte borde vara i skolan istället...
Som vanligt med Dupieux är det en absurd verklighet vi får besöka. Jag gillade filmen en hel del, men det det är också något av en "one trick pony".
SvaraRaderaDu har rätt - det är absurt och skönt på något sätt. Dessutom tycker jag Jean Dujardin prickar rollen klart bra.
Radera