Knives Out

Titel: Knives Out
Genre: Mysterium/Komedi/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2019
Regi: Rian Johnson
I rollerna: Daniel Craig, Ana de Armas, Chris Evans, Christopher Plummer, Jamie Lee Curtis, Don Johnson, Michael Shannon, Toni Collette

Handling: När den förmögne deckarförfattaren Harlan Thrombey hittas död i sitt arbetsrum utreder två poliser och en privatdetektiv det påstådda självmordet. Men efter att ha bekantat sig med Harlans minst sagt dysfunktionella familj börjar detektiverna ana en hund begraven. Utredarna finner sig snart mitt i ett snårigt nät av lögner, fulspel och bevis som sopats under mattan. 

Omdöme: Det är kul med mordmysterium, inte minst när man gör det med humor. Här blir det som en klassisk Agatha Christie-deckare där vi har en förmögen man i Harlan Thrombey (Christopher Plummer) som hittas död efter en födelsedagsfest i hans ära på hans herrgård. Hans familj är alla bortskämda och har motiv, men det har givetvis även hjälpen och sjuksköterskan Marta (Ana de Armas). Polisen utreder, men det är privatdetektiven av det gamla gentlemannaslaget Benoit Blanc (Daniel Craig) som luskar mest i fallet.



Man har kul med den här filmen och de många karaktärerna, inte minst familjen och privatdetektiven. Måste säga att Daniel Craig funkar över förväntan med sin sydstatsaccent, men även humorn. Det finns ett par skämt som sticker ut, inte minst ett återkommande skämt som har med Martas hemland att göra. Det är kul när man kan få till humorn som här men samtidigt ha ett mysterium där allvaret kan bli påtagligt. Inte på ett spännande sätt kanske, men inte så att humorn får det att gå överstyr och glömma bort mysteriet.



Nu får man reda på hur en hel del ligger till långt innan slutet. Men självklart ska man ha en del vändningar längs vägen och allt behöver inte vara precis som det först verkar. Kan personligen tycka filmens speltid på 130 minuter inte är utan mindre svackor. Tycker det funkar bäst när vi är på herrgården och alla får vara med och leka. Inte lika kul när Marta är på annat håll, även om det då händer annat av intresse för storyn.



Vad som till slut gör att filmen funkar överlag är kombinationen av mysterium, deckare, humor, allvar och bra prestationer. Man har kul och mysigt med filmen vilket räcker långt. Sen är kanske inte själva storyn så smart som det kan vara i de främsta deckarmysterierna, men den välkomna humorn får en att skratta gott på sina håll och det är allt annat än lätt att få till.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.7

---

Om visningen: Efter en bit mat anländer jag och Henke till Park där man redan börjat släppa in. Ett par andra vi känner, däribland Jojje och Carl håller platser åt oss i den stora salongen med gott om lediga platser.

Jag passar på att gå på toa innan det blir för mycket folk. Typiskt nog går ett par herrar framför mig nerför trappan till herrtoaletten. Två av dem ska in på de två toaletterna och båda visar sig gå och skita, typiskt. Nu var det som tur var ingen stress då reklamen inte ens hade börjat, men frustrerande trots allt.

Väl inne i salongen sitter plötsligt Henke längst ut på kanten. Orsaken visar sig inte vara något tjafs med de övriga utan att en lång man satt sig precis framför där Henke satt. Jag sätter mig på min plats och har skönt nog fritt synfält med den långe mannen snett framför till höger. När filmen börjar sitter den långe mannen sedan och skrattar åt saker ingen annan skrattar åt under de första fem-tio minuterna. Ser hur Jojje tittar på mig och undrar vad det är för något. Jag skakar bara på huvudet, men tänker att det inte är så farligt på en lättsammare film. Visar sig att han lugnar ner sig, och när de flesta skrattar är han desto tystare.

Snett framför till vänster sitter en ensam person (osäker på vad, en hen?) med jackan på. Känner även en otäck svettlukt. Nämner det för Jojje som sitter lite längre bort och han "tackar" för infon då han nu kommer sitta och tänka på detta. Jojje säger strax efteråt att han tror det är en parfym. Svettparfym på flaska då, säger jag. Jag misstänker den oidentifierade personen med jackan snett framför mig. En jacka som aldrig åker av. Svettlukten kommer och går, men jag försöker andas med munnen och tänker sedan mindre på det hela.

Henke å sin sida, som sitter en bit ifrån mig till vänster, har egna problem med de framför honom. Till slut verkar han ha fritt synfält, men tjejen framför honom ser jag hela tiden hålla på att luta sig framåt, prasslar med en påse och till slut sätter hon på sig en mössa som gör att synfältet delvis täcks för Henke.