Titel: Mickey and the Bear
Genre: Drama
Land: USA
År: 2019
Regi: Annabelle Attanasio
I rollerna: Camila Morrone, James Badge Dale, Calvin Demba, Ben Rosenfield
Handling: Den egensinniga tonårstjejen Mickey bor med sin missbrukande och labila far Hank i den amerikanska småstaden Anaconda, Montana. Hank lider av PTSD efter sin tid i Irakkriget och är beroende av Mickeys hjälp. När Mickey börjar fundera på möjligheten att finna en egen väg i livet ställs hon inför ett svårt val.
Omdöme: Mickey (en duktig Camila Morrone) tar hand om sin far Hank (James Badge Dale) som lider av post-traumatic stress disorder (PTSD) efter sin tid i Irakkriget. Det är en börda hon måste axla själv då hennes mamma gått bort i cancer. Samtidigt drömmer Mickey om att gå på college, har ihop det med Aron (Ben Rosenfield) som är något av en white trash-kille och får upp ögonen för den nyinflyttad killen Wyatt (Calvin Demba).
Får väl erkänna att jag kanske förväntade mig en lite lättsammare film än vad den visar sig vara. Det är ett allvarligt familjedrama där man känner för Mickey som vet att hon aldrig kan lämna sin far som är beroende av henne och medicinen han får. Men saker i hennes liv gör att hon börjar tänka om.
Det är inte det att det skulle vara en dålig film, för det är det inte. Men samtidigt har den inte något extra att bjuda på som hade behövts för att ta det till en högre nivå. Camila Morrone är dock klart bra och naturlig i huvudrollen. Likväl gillar jag till stor del filmens musik som jag hade velat ha mer av. Kan konstatera att det gjorts liknande filmer som varit vassare. Tänker t.ex. på Katie Says Goodbye (2016) och Leave No Trace (2018) som är på en annan nivå.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7
---
Om visningen: Träffar på Henke som också ska på filmen. Vi kommer in först till visningen på lilla Sture 2. Visningen verkar inte bli fullsatt, men blir det till slut. Då kommer en volontär in efter reklamen och ber alla volontärer som sitter i publiken att lämna salongen. Tre personer reser sig och lämnar. De ersätts med tre andra (betalande). Det hela håller på ett par minuter innan filmen kan dra igång.
Det mest noterbara blir att en kvinna som sitter långt fram nästan längst ut på kanten lämnar salongen efter runt tio minuter. Inget direkt konstigt i sig då folk ibland känner att det inte är en film i deras smak. Den var även otextad och det kan också spela in. Men, runt en timme senare kommer kvinnan tillbaka och tar åter sin plats sista 15-20 minuterna av filmen. Känns inte direkt meningsfullt att komma tillbaka när man missat i princip hela filmen...
Harb skrivit min text nu så då var det dags att läsa och kommentera din text. Min revy kommer imorgon.
SvaraRaderaPrecis som du har jag av någon anledning trott att filmen skulle vara mer lättsam. Nu var den inte det och efter inledningen som gick åt att re-kalibrera sinnena till tungt drama så gillade jag filmen skarpt. Men visst den har ett snäpp upp till de bästa i genren. Jag gillade Leave no trace mycket till exempel.
Visningen gick ju bra trots att den visades i Sture 3, en liten och ofta bisarrt varm salong.
Kul att du gillade filmen skarpt när du fått smälta den en del. För egen del förändrades inte min känsla som jag hade under och direkt efter filmen. Önskade mer helt enkelt, även efter att ha insett att den skulle vara mörkare än väntat. Absolut inte dålig, bara att jag hade velat känna mer.
RaderaVisningen gick på Sture 2 ;) Den är ju snarlik Sture 3, men skillnaden är att man har väggen som sticker ut på vänster sida istället för höger sida som det är på Sture 3.