Seconds

Titel: Seconds / Död man lever
Genre: Drama/Mysterium/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 1966
Regi: John Frankenheimer
I rollerna: Rock Hudson, John Randolph, Salome Jens, Frances Reid

Handling: En hemlighetsfull organisation erbjuder nya liv till de som tröttnat på tillvaron.

Omdöme: Denna tidiga John Frankenheimer-film hade setts en gång i tiden och även om man inte kom ihåg så mycket från den satte den sina spår. En film som för övrigt Oscarsnominerades för det oftast innovativa svartvita fotot av James Wong Howe. Fotot skapar här på egen hand en speciell look och stämning som är något experimentell utan att gå till överdrift.



Under filmens inledande halvtimme är nog filmen som bäst. Arthur Hamilton (John Randolph) är runt 50 år gammal och får mystiska samtal från en gammal vän som är död och kryptiska meddelanden om att ta sig till en adress i New York. Mystiken och spänningen ökar, faktiskt lite likt The Game (1997) där huvudpersonen får sitt livs upplevelse mot sin vilja.



Utan att man förklarar alla detaljer och situationen fullt ut slängs Arthur in i en situation som antingen kan bli en mardröm eller en dröm som går i uppfyllelse. Han har hamnat hos en mystisk organisation (vid namn Seconds, även om det aldrig nämns i filmen) efter att hans vän rekommenderat honom. Men är Arthur medveten om vad det hela innebär? Han verkar ändå veta mer än vad vi som tittar gör och har uppenbarligen gått i tankarna att kunna starta om med ny identitet.



Efter den framgångsrika plastikoperationen och andra arrangemang, kan Arthur starta sitt nya liv som målaren Antiochus "Tony" Wilson (Rock Hudson). Men trots att Tony får det liv han alltid önskat sig som konstnär med hus vid stranden i Malibu, Kalifornien har han svårt att få grepp om sitt nya liv, sin nya identitet. Kanske kan kärlek hjälpa honom när han träffar Nora Marcus (Salome Jens) under en strandpromenad.



En film som när den kom sågs som ett misslyckande, särskilt av kritiker under Cannes-festivalen där den hade premiär. Filmen har blivit en uppskattad kultklassiker och ses med helt andra ögon idag. För egen del känns det lite blandat. Här finns absolut saker som uppskattas och gillas. Men även för mycket som sänker den från att bli riktigt så bra som den hade potential till att bli.



Inledande halvtimmen är alltså bra och lyckad. Inga problem att komma in i det hela. Premissen är också klart bra och det är en intressant kombination av paranoia, lite konspiratoriskt och en del realistisk sci-fi. Det nämnda fotot är genomtänkt och skapar god stämning på egen hand med användandet av annorlunda vinklar och kameralinser.



Största svagheten blir en urflippad hippie-/sektträff som Nora tar med Tony på runt mitten av filmen. Ogillar sådant starkt. Redan innan dess har filmen stannat upp när Tony ska försöka komma in i sin nya identitet. Det hela avslutas ganska starkt, men man känner absolut att det fanns mer att få ut av filmens mittdel. Därför blir det bara en stark trea och når inte upp till att bli en klassiker för egen del. Med det sagt är det en film att se och har definitivt flera saker att ta med sig.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.7