The Audition

Titel: Das Vorspiel / The Audition
Genre: Drama
Land: Tyskland/Frankrike
År: 2019
Regi: Ina Weisse
I rollerna: Nina Hoss, Simon Abkarian, Jens Albinus, Sophie Rois

Handling: När violinläraren Anna upptäcker att en av hennes elever, Alexander, besitter en stor talang blir hon besatt av att få honom att bli en stjärna. Men ju mer energi hon lägger på Alexander, desto mer fallerar hennes eget liv samman.

Omdöme: Vad lockade med den här filmen? Nina Hoss är duktig, det visade hon inte minst i Barbara (2012). Sen gillar jag oftast tyska festivalfilmer. Visste annars inte så mycket, men det kändes som det kunde bli något som var värt en titt.



Anna (Nina Hoss) är gift med fransktalande Philippe (Simon Abkarian) och har sonen Jonas ihop. Sonen spelar ishockey och fiol, men brinner uppenbarligen inte för det senare. Philippe skapar och lagar instrument i sin affär på bottenvåningen i fastighetshuset de bor i. Anna är violinlärare och har börjat lära upp en ny elev i den talangfulle Alexander.



Anna har ett ganska bra liv, men allt är inte som det ska. Hon har en affär med en kollega, hon ger sin nya elev mer uppmärksamhet än sin son och dessutom har hon diverse saker för sig. Det är saker som gör Anna till en mer komplex person än vad man först kan tro då fasaden inte visar prov på några fel.



Man känner att det är en film som inte riktigt vågar och genom hela filmen istället fegar ut. Man skulle helt enkelt velat gå mer på djupet på Anna som är en intressant person. Men man visar mest bara fragment av saker som kunde blivit klart intressantare än vad de blir nu. Bara en sådan sak som ett restaurangbesök där Anna visar sig ha svårt att bestämma sig var hon vill sitta och vilken mat hon vill beställa. Efter denna scen upprepas inte detta beteende eller några direkta tendenser till det. Det skulle isf vara att hon både vill vara med sin älskare och make. Men den biten känns annorlunda.



Skulle helt enkelt vilja gå på djupet mer med Anna som person. Istället blir det mycket tid som spenderas med att se Anna med studenten Alexander som övar. Blir tyvärr mest upprepande. Det är annars svårt att missa vissa likheter med Michael Hanekes La pianiste (2001). Den stora skillnaden är att den går djupare in i huvudpersonens psyke och vågar mer än vad denna film gör. Då blir det också lite mer ljummet.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.2

---

Om visningen: Insläpp till två filmer samtidigt med mycket folk utanför Sture 2 och 3. När insläppet ska påbörjas dyker endast en volontär upp och säger att hon ska släppa in till salong 2 och att hon väntar på sin kollega. Jag står först och säger att jag ska se filmen på salong 3. Då ber hon de som ska på filmen på salong 2 att komma fram. Ingen går fram. Då kommer hennes volontärkollega för att släppa in till salong 3. Samtidigt kommer en äldre kvinna efter henne och ställer sig framför mig. Visar sig att kvinnan ska in på samma film som jag ska, men strular med sin mobil. Jag kliver förbi henne då jag ändå var först.

En bra bit in i filmen börjar plötsligt en man på min rad att prassla med en påse. Han håller på lite grann i flera minuter. Till slut vänder sig kvinnan framför honom om och ryter till med att han får sluta. Öppna påsen ordentligt och sluta, säger hon bestämt. Mannen fnyser till lite lätt och är sedan knäpptyst resten av visningen.

Efter visningen är det skönt nog utsläpp via nödutgången då det uppenbarligen är mycket folk som väntar på att bli insläppta. De borde alltid använda sig av den. Smidigt och man slipper trängseln med de väntande i foajén.