The Great Race

Titel: The Great Race / Den stora kapplöpningen
Genre: Komedi/Äventyr
Land: USA
År: 1965
Regi: Blake Edwards
I rollerna: Jack Lemmon, Tony Curtis, Natalie Wood, Peter Falk

Handling: Tidigt 1900-tal. De två professionella våghalsarna Professor Fate (genomond) och The Great Leslie (genomgod) råkar ut för både isbjörnar och omfattande pajkastning under bilracet från New York till Paris.

Omdöme: De långvariga rivalerna The Great Leslie (Tony Curtis) och Professor Fate (Jack Lemmon) försöker alltid bräcka varandra. I Professor Fates fall försöker han sabotera, ja döda sin rival med hjälp av sin medhjälpare Max (Peter Falk). De bestämmer sig för att en gång för alla avgöra vem som är bäst genom att ställa upp i ett bilrace som går av stapeln i New York och tar dem över hela USA, genom Alaska, Sibirien och till slutdestinationen Paris.



Tävlingen äger rum i början av 1900-talet (en sådan tävling tog faktiskt plats år 1908) och har sex bilar som ställer upp. Förutom The Great Leslie och Professor Fate har den kvinnliga reportern och aktivisten Maggie Dubois (Natalie Wood) lyckats ställa upp på sin tidnings bekostnad. Detta för att rapportera allt om tävlingen, i synnerhet kampen mellan de två ärkerivalerna.



Man måste säga att det är en film som växer på en. Till en början (och även längre fram) känns det lite som något man skulle kunna se i tecknade Tom & Jerry där Tom är Professor Fate och Jerry är The Great Leslie. Bomber och annat används för att göra sig av med rivalen. Men så enkelt ska det inte bli där explosionerna, som oftast drabbar Professor Fate och Max själva, endast lämnar dem med sot och rök från de trasiga kläderna.



När man kommer in i stilen blir det genast desto mer underhållande och roligt. Scenerna med Jack Lemmon och Peter Falk är i många fall inspirerade av Helan & Halvan (och alltså i stil med Tom & Jerry), men även en hel del från Rosa Pantern-filmerna ses här. Filmer som ju Blake Edwards själv regisserade, så man vet lite vilken slags humor man bjuds på här.



Filmen är en klassisk matiné som inleds med overture och bjuder på intermission runt halvvägs in. Sällan man ser idag, men Tarantino använde det på The Hateful Eight (2015) och det är allt något mysigt med det hela. Passar också när det är en film på 160 minuter som här.



Det parti i filmen som utan tvekan vinner över mig är efter att intermission-skylten dykt upp. Då har rivalerna tillsammans med reportern Maggie tagit sig till Potzdorf i det fiktiva Carpania (känns som Österrike). Här händer det en hel del smaskigheter när de tävlandena upptäcker att kronprins Hapnick (Jack Lemmon i dubbelroll) är en exakt kopia av Professor Fate. Skillnaden är att kronprins Hapnick är den totala motsatsen, som ett litet barn som skrattar glatt åt det mesta, dricker sig full och är bortskämd. Han påminner starkt om kungen i tecknade Robin Hood. Helfestlig och stjäl utan tvekan showen.



Nej, det måste sägas att filmen efter mycket om och men lyckas charma och vinna över mig. Kul med matiné-filmer som dessa och ett riktigt äventyr bjuds man på med i det här fallet en stor portion slapstick-humor. Inte alltid det går hem bör sägas, men det är barnsligt kul när man får till det. Filmen har även mycket annat som svärdfajt, en komplott och förmodligen filmhistoriens längsta pajkastning. Kul och festligt helt enkelt.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.2