The Purple Rose of Cairo

Titel: The Purple Rose of Cairo / Cairos röda ros
Genre: Komedi/Romantik/Fantasy
Land: USA
År: 1985
Regi: Woody Allen
I rollerna: Mia Farrow, Jeff Daniels, Danny Aiello, Dianne Wiest

Handling: Cecilia är gift med en arbetslös alkoholist. Filmens värld är hennes enda tröst. En dag kliver filmens drömprins, upptäcktsresande Tom Baxter, ner till henne i salongen och orsakar kaos, både i filmen och i salongen. Baxter är en perfekt man, men helt okunnig om verkligheten.

Omdöme: Måste säga att denna Woody Allen inte lockade nämnvärt med tanke på att den utspelar sig under depressionen. Men den visar sig trevligt nog vara lite lik en av hans bättre filmer, nämligen Midnight in Paris (2011). Nu skiljer sig filmerna och historierna åt en hel del, men det är trots allt grundkonceptet med att hamna i en annan värld som är likt och som uppskattas i båda fallen.



Cecilia (Mia Farrow) har tack vare sin syster (kul nog spelad av hennes riktiga syster Stephanie Farrow) fått ett jobb som servitris på ett hak. Hon är inte särskilt bra på sitt jobb och vill helst prata med sin syster om filmerna hon går och ser på den lokala biografen. Hon tvingas jobba då hennes make Monk (Danny Aiello) är arbetslös. Inte gör det saken bättre att han är en dagdrivare som dricker och spelar med sina vänner. Dessutom slår han henne när han är på det humöret.



Cecilia har blivit förtjust i filmen som just nu spelas på biografen i New Jersey där hon bor. Det är "The Purple Rose of Cairo" som hon ser ett antal gånger. Till slut händer dock något. Karaktären Tom Baxter (Jeff Daniels) som hon är förtjust i börjar plötsligt prata med henne och kliver ut från duken in i verkligheten. Cecilia och de övriga biobesökarna blir chockade och hela situationen skapar kaos runt biografen och produktionsbolaget. Tom Baxter och Cecilia försvinner ut i den verkliga världen för att bekanta sig. Men är deras nyfunna kärlek ens möjlig?



Det är förfriskande att se en sån här film som kommer med något nytt. Den gör det på ett smart sätt som även görs på ett trovärdigt sätt. Ok, trovärdigt är kanske att ta i när en karaktär kliver ut från bioduken in i verkligheten. Men man köper det och bra gjort är det också. Även kul hur de kvarvarande skådespelarna i den svartvita filmen interagerar med de i biosalongen. Kul och smart helt enkelt, inte särskilt svårt att förstå varför filmen Oscarsnominerades för sitt manus.



En ovanligt kort film på drygt 80 minuter, men får trots det med allt som behövs och blir precis lagom. Förutom en smart och rolig idé med ett bra manus så gillar jag flera av prestationerna, i synnerhet Mia Farrow som Cecilia. Hon är svår att inte tycka om och tycka lite synd om. Jeff Daniels i dubbelroll som karaktären Tom Baxter och skådespelaren Gil Shepherd funkar också bra, över förväntan. Filmen har annars ett något oväntat slut, ett ganska sorgligt slut som dock funkar. En film för och om filmälskare, där verkligheten hinner ikapp en.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.7