Trapped in Paradise

Titel: Trapped in Paradise / Fångade i paradiset
Genre: Komedi/Kriminalare/Romantik
Land: USA
År: 1994
Regi: George Gallo
I rollerna: Nicolas Cage, Jon Lovitz, Dana Carvey, Mädchen Amick, Donald Moffat, John Ashton, Richard Jenkins

Handling: Bill Firpo har klarat att hålla sig på rätt sida av lagen trots att hans två tjuvaktiga bröder gör sitt bästa för att dra in honom i allehanda skumma operationer. När de tre hittar en bank i en liten stad som är skrattretande lätt att råna kan de inte motstå frestelsen.

Omdöme: Vad har denna julfilm för koppling till utmärkta Midnight Run (1988)? George Gallo som regisserat och skrivit manuset till denna film skrev manuset till nämnda klassiker. Han gjorde sedan regidebut med trevliga 29th Street (1991) innan det var dags för denna.



De tre omaka bröderna Bill (Nicolas Cage), Dave (Jon Lovitz) och Alvin Firpo (Dana Carvey) hamnar i den lilla staden Paradise, Pennsylvania. Detta efter att Dave och Alvin, som precis kommit ut från fängelset, lurar sin någorlunda hederlige bror Bill till Paradise från New York. Tanken är att de ska besöka Sarah (Mädchen Amick), dottern till en kåkfarare Dave och Alvin suttit inne med som bett om en tjänst. När det visar sig att Sarah jobbar på stadens bank och säkerhetssystemet är obefintligt, kan de tre bröderna inte hålla sig undan att råna banken.



Om man börjar med att syna skådespelarna så är de tre bröderna viktigast. Nicolas Cage funkar ganska bra som Bill, den förnuftige. Han har sina utspel och är halvrolig. Jon Lovitz som Dave är lögnaren och det passar honom bra, men han är ingen bra skådespelare och känns alltid så självgod, lite halvjobbig. Dana Carvey är kleptomanen och lite korkad. Han påminner här om en blandning mellan Sam Rockwell och Mickey Rourke. Funkar ganska bra faktiskt.



Det blir nästan som bäst när man kommer till ett par av birollerna. Här hittar man bl.a. Donald Moffat som mysfarbrorn och bankdirektören Mr. Anderson. Honom känner man inte minst igen från The Thing (1982). Sen har vi John Ashton som kanske inte är en klasskådis, men passar bra som burdus. Han var för övrigt med i tidigare nämnda Midnight Run (1988) och hans roll här påminner ibland om den. Avslutningsvis har vi Richard Jenkins som dyker upp som FBI-agenten som sköter utredningen gällande bankrånet. Även han rolig att se och duktig.



Svårt att säga vad man förväntade sig med filmen, men blev ganska nöjd faktiskt. Bjuder på en del julstämning och har en del skön humor blandat med värme. Ganska typisk 90-talare där inte minst musiken gör en påmind om detta. Musik som är något sockersöt på sina håll, men det hör liksom till. Det blir en småtrevlig stund som man vistas i insnöade Paradise med de tre bröderna och människorna de stöter på, och som påverkar dem på ett eller annat sätt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.0