New Year's Evil

Titel: New Year's Evil
Genre: Skräck/Thriller
Land: USA
År: 1980
Regi: Emmett Alston
I rollerna: Kip Niven, Roz Kelly, Chris Wallace, Grant Cramer

Handling: Under ett nyårsfirande får en punkrocksångerska ett telefonsamtal från en främling, som säger att när det blir nytt år i varje tidszon kommer någon att bli mördad - och hon blir den sista... 

Omdöme: En B-slasher (vad annars?) som inte fått direkt bra kritik, men kan den ändå vara underhållande för det? Ja, det är trots allt kusinerna Golan-Globus och deras filmbolag Cannon som ligger bakom, och då vet man att det kan bli kul och underhållande.



Det är nedräkning inför nyår i Los Angeles och punkrockdrottningen tillika mamman Diane Sullivan (Roz Kelly) uppträder i ett TV-sänt liveframträdande som presentatör. Det TV-sända programmet har även en telefonlinje dit människor kan ringa in och rösta. När så en man ringer in och använder sig av en röstförvrängare, hotar han Diane med att han ska döda folk på nyårsslaget. Och han ska avsluta med någon i hennes direkta närhet...



Att Diane har sin son Derek (Grant Cramer) på besök i hennes rum på hotellet där framträdandet sker, det verkar hon inte bry sig om. Att han skulle kunna sväva i livsfara faller henne inte i tankarna. Mördaren Richard (Kip Niven) avslöjas tidigt, så det är ingen hemlighet. Mördaren klär sedan ut sig och maskerar sig för att kunna glida in på ställen och platser obehindrat och hitta sina tilltänkta offer. Han ska nämligen mörda kvinnor på nyårsmidnatt för varje tidszon i USA. Mördaren har därför ett pressat tidsschema och inget får gå snett för hans planer.



Alltså, man kan inte låta bli att charmas när man tar sig an denna slasher. Det är inga kända ansikten att tala om och visst är skådespeleriet ganska svagt, men man har definitivt sett värre. Dessutom visar sig Kip Niven i rollen som mördaren funka fint och är bäst av de inblandade. Därför känns det helt rätt när fokuset skiftar från punkrockdrottningen Diane till mördaren Richard efter inledningen. Nu blir också filmen bättre och mer underhållande.



En sak som utan tvekan kunde varit bättre är musiken som aldrig lyckas fånga spänningen eller höja stämningen. Med bättre, skön elektronisk musik hade det tveklöst höjt upplevelsen minst ett snäpp. Här fanns nämligen potential till mer. Men det blir ändå både kul och underhållande.



Långt ifrån den mest grafiska slashern man sett, men mördaren är skön och påminner en del om Patrick Bateman i American Psycho (2000), eller varför inte hans föregångare Warren Stacy i Bronson-rullen 10 to Midnight (1983). Dessutom får man en trevlig överraskning och ett skönt slut. Inte helt olik en annan skön slasher i Eyes of a Stranger (1981). Helt enkelt en underskattad liten slasher.

2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 4.8