Titel: Waves
Genre: Drama/Kriminalare/Romantik
Land: USA
År: 2019
Regi: Trey Edward Schults
I rollerna: Kelvin Harrison Jr., Taylor Russell, Lucas Hedges, Alexa Demie, Sterling K. Brown, Renée Elise Goldsberry
Handling: Historien följer en förortsfamiljs episka, känslomässiga resa - ledd av en välmenande men dominerande pappa - där de upplever kärlek, förlåtelse och att komma varandra närmare efter en förlust.
Omdöme: Regissören och manusförfattaren Trey Edward Schults hade tidigare gjort den mediokra men inte ointressanta Krisha (2015) och den stämningsfulla It Comes at Night (2017). Detta kom att visa sig vara på ytterligare nästa nivå. Det känns helt klart som han haft ett högt uppsatt mål med denna film och lyckats infria flera av dessa.
Familjen Williams är en välmående, hårt jobbande familj bestående av sonen Ty (Kelvin Harrison Jr.), dottern Emily (Taylor Russell), pappa Ronald (Sterling K. Brown) och mamma Catharine (Elise Goldsberry). Pappa Ronald är en gammal atlet som numera hjälper Catharine i deras affärsverksamhet. Ronald är en krävande och dominant far, i synnerhet mot Ty som är en duktig brottare. Han pressar honom till det yttersta för att lära sonen att hårt arbete är det enda som gäller här i livet.
Filmen inleder pulserande och denna ton hänger sedan med under stora delar av filmen. De utvalda och oftast passande låtarna i filmen anförs av musiken skapad av Oscarsvinnarna Trent Reznor och Atticus Ross. Så fort deras namn dyker upp under förtexterna tänker man "ok, denna film menar allvar". Ljud och bild håller en hög nivå filmen igenom där bilden bjuder på något extra vad gäller användandet av bildformatet.
Under filmens gång är det främst två filmer som kommer upp i tankarna. Dels är det The Place Beyond the Pines (2012) med tanke på historien som har två historier att berätta. Dels är det Moonlight (2016) med den episka berättelsen. Slår man ihop dessa två nämnda filmer och fokuserar på familjen får man vad man får se här.
På många sätt är det här en realistisk film och historia som synar en familj och hur den går igenom både bra och främst tuffa tider. Vad man först tror är en berättelse om Ty, hans brottning och relation till flickvännen Alexis (Alexa Demie) visar sig ha mer än så innanför rockärmen. Mycket mer. Det är bara halva historien. Lillasyster Emily kliver in i handlingen och frågan är om hon och hennes handlingar kan få ihop familjen och hur hennes och familjens framtid egentligen ser ut.
Det är en mänsklig film som tar upp människors styrkor och svagheter. Människors felsteg och val som kan förändra allt på några få ögonblick. Inga lätta ämnen och det är en tung film i flera avseenden, men aldrig så det blir blytungt och jobbigt. Eller rättare sagt, inte överlag. Det finns jobbigare scener att ta sig igenom, men även vackra som inger hopp. Absolut inte en film där det känns tillrättalagt och allt ordnar sig. Istället med en kombination av de två i en och samma situation. Där kärleken och familjens band ger styrka. En film som sitter kvar och även växer en del i efterhand.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.0
---
Filmen har svensk premiär den 7:e februari.
Kandidat för topplistan 2019? Tack för tipset.
SvaraRaderaDefinitivt är den det. Finns en del kvar att se, men ligger bra till nu.
RaderaGillade den och den har även legat kvar i tankarna sedan filmdagarna...
Så, nu har jag sett den och skrivit om den. Helt klart en intressant film. Andra halvan var mycket stark och jag gillade den mycket. Tyvärr fann jag första halvan allt för utdraget och i ärlighetens namn bara jobbig med snabba klick, hysterisk musik och en massa pretto-grepp som regissören höll på med. Visst, han får till en kontrast mellan delarna, men han skulle ha sansat sig och renodlat vad han ville visa, samt klippt ner första delen betänkligt.
SvaraRadera3/5 från mig.
Mina tankar:
https://fripp21.blogspot.com/2020/02/waves-2019.html
Intressant att du upplevde filmen på det sättet under den första halvan. Jag gillade båda delarna och tyckte man fick ihop det bra.
RaderaFörsta delen är mer intensiv medan den andra är vackrare. Tänkte inte på att det skulle vara jobbigt med bilden eller musiken, snarare tvärtom. Det funkade klart bra. Tänkte faktiskt inte så mycket på formatet när jag såg den på bio, förutom 4:3 bilden ett tag.
Precis som med The Place Beyond the Pines överraskade den med upplägget då jag inte visste om detta på förhand.
Ah, härligt att den gick hem hos dig. Jag såg ditt betyg innan jag sett filmen men läste inte texten. Nu har jag både sett och skrivit om den och wow! vilken film det var. Håller helt med om det du skriver. Börjar chockartat intensivt för att sen avsluta vackert när fokus skiftar till systern. Fint.
SvaraRaderaPrecis. Det är en mänsklig film.
En film som jag kom att tänka på var Gaspar Noés Irréversible. Inte alls lika galen men den roterande kameran gjorde att mina tankar gick dit.
https://jojjenito.com/2020/02/05/waves-2019/
Ja, jag såg den under filmdagarna och det var den film som jag gillade mest och som även satte sig mest. Den sög liksom in mig med sitt bild- och ljudspråk, men även storyn.
RaderaAh ok, tänkte inte på Irréversible men den gillar jag och den har ju ett mycket utmärkande kameraarbete.