Where the Sidewalk Ends

Titel: Where the Sidewalk Ends / Nattens vargar
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1950
Regi: Otto Preminger
I rollerna: Dana Andrews, Gene Tierney, Karl Malden, Gary Merrill

Handling: Den brutale polismannen Dixon dödar genom en olyckshändelse en för mord misstänkt brottsling. Genom att göra sig av med kroppen riktas misstankarna mot en oskyldig taxichaufför.

Omdöme: Trion Otto Preminger, Dana Andrews och Gene Tierney gjorde ett par år tidigare den klassiska noiren Laura (1944). Nu var det dags att åter samarbeta och i mitt tycke är det en noir på samma nivå som nämnda klassiker.



Polisdetektiven Mark Dixon (Dana Andrews) har svårt att hålla känslorna i styr när han får tag i misstänkta brottslingar. Bara den senaste månaden har han fått tolv anmälningar mot sig om polisbrutalitet. Hans överordnade har fått nog och han måste hålla sig i skinnet. Det blir inte så enkelt när en man hittas ihjälhuggen hos en notorisk gangsterboss vid namn Scalise (Gary Merrill) som haft en spelkväll på sitt hotellrum.



Dixon, som mer än gärna vill sätta dit Scalise och är övertygad om att han är skyldig, letar upp den man som Scalise säger högg ihjäl den döde mannen. Det slutar med ett slagsmål och Dixon, som blir slagen först, slår tillbaka vilket slutar med att mannen han ska förhöra dör av en olyckshändelse.



Dixon får panik då han känner att ingen kommer tro på honom och hans dagar som polis är räknade. Han bestämmer sig för att göra sig av med kroppen och få utredningen i en annan riktning. Det går dock inte riktigt som väntat, i synnerhet då han träffar Morgan Taylor (Gene Tierney) som visar sig ha varit separerad från mannen han dödat i slagsmålet.



Det finns många sevärda och bra noir-filmer, sen finns det de som är riktigt bra. Detta är en av dessa som höjer sig över mängden. En sådan noir man gott kan se om och njuta av igen. Det är även en film som har en lite annan infallsvinkel då det trots allt är en "god" som hamnar i trubbel och måste sopa undan spåren efter sig. Som polisdetektiv vet han vad kollegorna går efter och kan till stor del leda dem bort från att misstänka honom. Men han har inte räknat med att nye stationschefen Thomas (Karl Malden) ska göra ett så bra jobb som han gör.



Eftersom Dixon är den skyldige men egentligen är en god person, blir hans samvete och psyke en stor del av handlingen. Visst är Scalise och hans män en del av historien och den biten funkar också bra, men Dixons inre kamp mellan att komma undan och göra det rätta blir mest fascinerande. När han så närmar sig timmen noll har han flera alternativ. Det är inte helt säkert hur det ska sluta och håller ens nyfikenhet och intresse uppe ända till slutet.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.6