fredag 28 februari 2020

Lady Vengeance



Titel: Chinjeolhan geumjassi / Lady Vengeance / Sympathy for Lady Vengeance
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Sydkorea
År: 2005
Regi: Park Chan-wook
I rollerna: Lee Yeong-ae, Choi Min-sik, Sang Kang-ho, Kim Shi-hoo

Handling: Geum-ja är en vacker och mycket farlig ung kvinna, en ängel och en djävul på samma gång. För tretton år sedan gjorde hon sitt livs misstag då hon ungdomligt naivt litade blint på fel man och lät sig bli utnyttjad och satt till syndabock för ett hemskt brott. Nu, tretton år senare, har hon avtjänat sitt långa fängelsestraff och är redo att sätta sin mycket exakta och utstuderade hämndplan i verket. Men det är en sak att inlåst planera allt in i minsta detalj och en helt annan att behålla sin beslutsamhet utanför murarna. Kommer Geum-jas hämnd verkligen att lyfta det ok som plågat henne, eller kommer den att föra henne ännu längre in i mörkret?

Omdöme: Den tredje delen i Park Chan-wooks hämndtrilogi följer Sympathy for Mr. Vengeance (2002) och Oldboy (2003). Denna gång följer vi kvinnan Geum-ja (Lee Yeong-ae) som vid 20-års ålder dömdes till fängelse för att ha kidnappat och dödat ett barn. Nu 13 år senare släpps hon ut och får en hel del att stå i. Vad som driver henne är att få hämnas på den person som förstörde hennes liv.



Vår hjältinna är förvisso ett offer, men är långt ifrån en oskyldig liten tös. Hon har växt upp och folk som kände henne innan hon åkte in säger att hon förändrats. Hon har blivit iskall och planerande när hon är på det humöret.



Som sig bör i koreansk film är det snyggt. Fotot får extra hjälp av de eleganta övergångarna och klippningen som höjer filmupplevelsen en del på egen hand. En film som har ett manus med gott om godsaker att ta med sig, och även lite mer magstarka och grafiska. Sådant som inte ses varje dag i Hollywood, men som man känner igen från koreansk film och inte minst Park Chan-wooks övriga filmer i trilogin. En del Quentin Tarantino finns också här, även om det oftast är en lite mer poetisk stil här. Sen kan man inte komma ifrån den svarta humorn som är något skruvad och välkommen.



Filmen sågs när den kom men det var inte mycket som kändes igen. Förutom en sekvens som kändes igen var det som att se filmen för första gången. En skön känsla då man på så vis inte vet vad som kommer ske. Uppskattade nog filmen lite mer den här gången än vad jag ville minnas från första titten. Inte i klass med Oldboy (2003), men möjligtvis snäppet vassare än Sympathy for Mr. Vengeance (2002).

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
5 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.6

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar