Take the Money and Run

Titel: Take the Money and Run / Ta pengarna och stick!
Genre: Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 1969
Regi: Woody Allen
I rollerna: Woody Allen, Janet Margolin, Lonny Chapman, Jan Merlin

Handling: Filmen är gjord som en dokumentär om livet för en inkompetent småskurk - Virgil Starkwell. Filmen beskriver Virgil i hans tidiga år, hans misslyckade musikaliska karriär, och hans besatthet av bankrån. Vi får ta del av en berättarröst och intervjuer med hans familj, vänner och bekanta.

Omdöme: Även om Woody Allen officiellt sett gjorde regidebut med What's Up, Tiger Lily? (1966) så gjorde han om en befintlig film. Här har han istället gjort regidebut "på riktigt" med allt vad det innebär, inklusive eget manus och huvudroll.



Filmen, som är något av en mockumentär, följer Virgil (Woody Allen) från tidig ålder och synar hur han blev en notorisk om än inte särskilt framgångsrik tjuv och bankrånare. På vägen träffar han vackra Louise (Janet Margolin) som han snabbt förälskar sig i. Han berättar inte sin riktiga bana här i livet utan utger sig istället för att vara cellist, något han spelade under skoltiden. Hon faller för honom och snart kan han inte hålla sin kriminella bana från henne, särskilt som han behöver pengar och genomför ett bankrån.



Filmen är väldigt fragmenterad och visar främst olika ögonblick från Virgils liv och misslyckade kriminella bana. Producenterna var inte alls nöjda med resultatet vilket gjorde att man plockade in erkänt duktige klipparen Ralph Rosenblum som rekommenderade att klippa om filmen och ta bort det tunga slutet som Woody Allen tänkt sig. Resultatet blev en uppskattad och omtyckt film, ett vidare samarbete under 70-talet och möjligtvis det som gjorde att Woody Allen fick en lång och framgångsrik karriär och inte föll på första hindret.



Här finns roliga skämt och scener, sådana man känner igen och lärt sig från hans senare filmer. Idén är det inget fel på och överlag har man fått till det bra. Däremot är det ingen toppfilm och det blir mest bara bitvis roligt utan att helheten känns på topp. Gillar nog nästan mest när Janet Margolin är med då det känns som filmen tappar sista halvtimmen när Virgil hamnat i trubbel med rättvisan. En del blinkningar och försök till Charlie Chaplin finns också där. Summeringen lyder att det finns tillräckligt för en titt, men inte så mycket mer för egen del.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.3