Titel: Doctor Sleep / Doktor Sömn
Genre: Drama/Skräck/Fantasy/Thriller
Land: USA/Storbritannien/Kanada
År: 2019
Regi: Mike Flanagan
I rollerna: Ewan McGregor, Rebecca Ferguson, Kyliegh Curran, Cliff Curtis, Bruce Greenwood
Handling: Efter händelserna i "The Shining" får vi följa Danny Torrance som blivit en medelålders man. Efter att ha levt ett liv som gränsat till döden genom ett självförbrännande alkoholmissbruk (precis som sin far) så har han blivit nykter och bosatt sig i en liten stad i New Hampshire. Där har han fått jobb som vårdare på ett sjukhem och kan med sin förmåga ge tröst och lugna de som ska dö. Patienterna kallar honom Doktor Sömn.
Omdöme: Efter att ha imponerat på Stephen King med Hush (2016) och tagit sig an en mindre King-filmatisering med Gerald's Game (2017) fick Mike Flanagan ta sig an detta större King-projekt - uppföljaren till The Shining (1980). Det har snart gått 40 år sedan pojken Danny Torrance cyklade runt och upptäckte att han hade förmågan till "shining" i det stora hotellet i Colorado. Nu har Danny (Ewan McGregor) växt upp och får kontakt med shining-världen på mer än ett sätt.
Samtidigt som Danny försöker starta om och leva ett lugnt och nyktert liv, får han kontakt med en ung tjej som visar sig ha en väldigt stark shining-förmåga. Abra (Kyliegh Curran) som hon heter har fått nys om en sekt som kallas för "The True Knot". De ger sig på barn med shining-förmågan för att ta deras livskraft och förlänga sina liv. Danny och Abra, tillsammans med Dannys vän Billy (Cliff Curtis) måste försöka ta i tur med sekten som leds av den starkaste av dem alla, Rose (Rebecca Ferguson).
Likheterna med The Shining (1980) är inte så värst många bortsett från en del referenser och avslutningen. Det hela går omgående ganska rakt på sak där vi följer Danny som ung och sekten. Varken den självdestruktive Danny eller sekten är särskilt rolig att följa. Det blir bättre när Danny kommer till en ny stad och nyktrar till. Själva sekten känns som ett gäng zigenare som driver runt och i själva verket är slags vampyrer som kan leva i hundratals år om de får, inte blod, men rädslan som utsöndras vid smärta.
En sak man lyckats bra med är att ge filmen en skön svepande känsla med sitt foto som man känner igen från The Shining (1980). Dessutom med liknande musik som ger en känsla av att det är samma värld vi är inne i. Helt enkelt rätt ljud- och bildupplevelse. En del scener sticker också ut där man får till det lite extra. Det som drar ner en del är vissa saker med zigenarvampyrerna som blir lite för mycket. Men det mesta med Danny och Abra funkar bra. Tankarna går under filmens gång ibland till den klart trevliga Thelma (2017), som är en bättre film på flera plan.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.4
Vad är det för "original" du pratar om?
SvaraRaderaDet är The Shining (1980) som är originalet, detta är fortsättningen.
RaderaUppdaterar texten så att det blir tydligare :)
Aha. Det lät som om du talade om en "remake". Att Doctor Sleep är en uppföljare gör den ju inte till mindre original, det handlar ändå om två skilda verk. Men tack för förtydligandet!
SvaraRaderaJa, det kan vara lätt att missuppfatta. När det är en fortsättning/uppföljare ser jag den första filmen som originalet. Allt annat är inte längre "original" utan en fortsättning i mina ögon :)
RaderaPS filmen var verkligen mycket sämre än boken tycker jag. Eller tror ... jag slutade titta efter drygt halva; och det är sällan jag inte ser en film till slutet.
SvaraRaderaFår erkänna att jag också stängde av första gången jag började titta. Efter inledande tio eller så kändes det inte rätt. Men valde att ge den en till chans och tyckte det funkade bättre längre in.
RaderaKan inte jämföra med boken, men någon ny The Shining är det inte. Och det kunde man inte heller förvänta sig att det skulle vara.