Double Jeopardy

Titel: Double Jeopardy
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: USA/Tyskland/Kanada
År: 1999
Regi: Bruce Beresford
I rollerna: Ashley Judd, Tommy Lee Jones, Bruce Greenwood, Roma Maffia

Handling: En kvinna blir oskyldigt dömd för mordet på sin make. När hon blir villkorligt frigiven från sitt fängelsestraff och återfått friheten har hon bara två mål för ögonen; det ena är att finna sin son och det andra är att hämnas på den man som satte dit henne.

Omdöme: 90-talet var ett bra årtionde för solida thrillers. Upplägget skulle man kunna säga är lite som om man tog Sleeping with the Enemy (1991) och An Innocent Man (1989). Libby (Ashley Judd) är gift med en framgångsrik man i Nick (Bruce Beresford) och har 4-årige sonen Matty ihop. En dag vaknar Libby upp till en levande mardröm. Blod överallt och maken försvunnen. Hon döms för mordet på sin make, men uppgifter kommer senare fram som gör att hon misstänker att maken lever ihop med en annan kvinna och sonen Matty.



När Libby blir villkorligt frigiven efter ett par år får hon övervakaren Travis (Tommy Lee Jones) på sig. Minsta felsteg och det är tillbaka till fängelset, något Libby givetvis vill undvika till varje pris. Men hon vill även hitta sin son, vilket är det enda hon lever för och som hållit uppe hoppet under hela denna mardröm. Hon får även reda på att hon inte kan dömas för samma brott hon redan dömts för. Med andra ord kan hon döda maken Nick, om hon hittar honom vill säga.



Historien tar oss runt till olika platser när Libby gör efterforskningar och har Travis efter sig. Det blir faktiskt småtrevligt mest hela tiden i denna thriller som man inte kom ihåg så mycket från. En typ av thriller som är mysig med trevliga platser som besöks i jakten på att lösa mysteriet.



Ashley Judd var lite i ropet under den här tiden med roller i bl.a. Heat (1995) och Kiss the Girls (1997). Detsamma kan man så klart säga om Tommy Lee Jones som efter The Fugitive (1993) och U.S. Marshals (1998) blev lite typecastad när han återigen fick jaga en morddömd som kan vara oskyldig. Båda är de bra och passande, tillsammans med Bruce Greenwood.



Vissa saker är kanske något förenklade, lite väl otroliga och i vissa fall inte helt trovärdiga, men det får man liksom ta. Känns inte direkt korkat som det ibland kan bli utan Libbys driv och hunger för att vinna tillbaka sin son funkar.



Förutom de tidigare nämnda titlarna som filmen är lite av en blandning av så känns det som något av en noir-historia. Detta blir inte minst uppenbart under slutuppgörelsen, men även under några andra spänningsögonblick och sekvenser. Inte alls dumt och när det bjuds på god underhållning och stämning som det gör här så blir man nöjd.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.5