Framed

Titel: Framed
Genre: Kriminalare/Drama
Land: USA
År: 1975
Regi: Phil Karlson
I rollerna: Joe Don Baker, Conny Van Dyke, Gabriel Dell, Brock Peters

Handling: Barägaren och gamblern Ron Lewis tar hem en jackpot, men hamnar snart i trubbel. I självförsvar dödar han en polis och får fängelse. Han svär fast att han ska hämnas de som satte dit honom och tog hans pengar.

Omdöme: Två år efter det framgångsrika samarbetet på Walking Tall (1973) jobbade Joe Don Baker och Phil Karlson ihop igen. Det skulle inte bli en lika stor succé och det kom att bli Karlsons sista film. Men även om det inte är en lika känd eller hyllad film så är det ofrånkomligt att inte se likheterna. Nästan så det skulle kunna vara en fristående uppföljare, fast med andra karaktärer.



Ron Lewis (Joe Don Baker) äger en lokal bar där hans flickvän Susan Barrett (Conny Van Dyke) agerar barsångerska. Lewis är också en gambler, en duktig pokerspelare som spelar med höga insatser. Han behöver inte, men han kan inte hålla sig undan. Efter att ha vunnit mycket pengar en kväll hamnar han i trubbel med rättvisan när en av stadens poliser med draget vapen överraskar honom i hans hem. Detta efter att Lewis blivit beskjuten på väg hem när han hittat två övergivna bilar mitt på vägen. I självförsvar (nåja) dödar han polisen samtidigt som han själv hittas svårt skadad och sätts i fängelse.



På insidan tas han under vingarna av gangsterbossen Sam (John Marley) och hans högra hand Vince (Gabriel Dell), en skön och iskall karaktär och mördare. Lewis kommer till nytta för Sam och tjänar stora pengar åt de båda då de har pokerverksamhet på insidan som till stor del styrs av Sam. När så Lewis blir villkorligt frigiven i förtid tack vare Sam, är han redo att ta reda på vem som satte dit honom och vem det var som sköt på honom den där kvällen på vägen. Till sin hjälp får han Vince samtidigt som han kan ringa Sam när han behöver det som mest för att ta sig ur trubbel. Det är upplagd för blodig hämnd.



Blodig hämnd blir det när Ron Lewis blir varm i kläderna. Och visst blir det lite som nämnda Walking Tall (1973). Joe Don Baker är skönt "bad ass" och burdus som en bulldozer när han väl kommer igång. Lewis har rykte om sig att inte vara någon att jävlas med, men då han inte är dum sänker de oftast garden för en stund och då slår han till. Och när han slår till håller han inte igen. Det leder till ett par hårdkokta och sköna sekvenser som höjer pulsen.



Om man ska peka på det som är lite negativt med filmen så är den något sunkig med ett foto som inte tar hem några priser. Ibland är det ur fokus, ljussättningen är undermålig och ja, allmänt sunkig känsla. Inte så det är uselt, men kunde definitivt haft lite mer klass. Å andra sidan är det en typ av film som inte behöver så mycket charmpoäng vad gäller utseendet då det ska vara lite skitigt med tanke på filmens tema. Lite mer finess hade dock hjälpt att höja helheten en del då det inte är något fel på filmen. God underhållning och gillar man filmer som nämnda Walking Tall (1973) så är den värd en titt.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
2 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.4