From Beyond

Titel: From Beyond
Genre: Skräck/Sci-Fi
Land: USA
År: 1986
Regi: Stuart Gordon
I rollerna: Jeffrey Combs, Barbara Crampton, Ken Foree, Ted Sorel

Handling: Den smått galne och genialiske Dr. Pretorius och hans kollega Dr. Tillinghast arbetar med ett udda experiment. Genom att stimulera en viss del av hjärnan med hjälp av resonans från en maskin, så öppnar de sinnet så att de kan se och uppleva en annan dimension. Men det är ingen vänligt sinnad dimension, utan en som är befolkad av hemska odjur och bestar. När Pretorius under ett experiment får sitt huvud avbitet av ett monster blir kollegan Tillinghast misstänkt och dessutom anklagad för att vara sinnessjuk. Men den ambitiösa psykologen McMichaels räddar honom från den madrasserade cellen eftersom hon tror på hans osannolika berättelse. Nu vill hon utföra experimentet igen för att bevisa att Tillinghast inte är galen.

Omdöme: Året innan samarbetade Stuart Gordon och Brian Yuzna på lyckade Re-Animator (1985). Här har de fortsatt sitt samarbete och även tagit hjälp av Charles Band som producent, som själv hade gjort sköna Trancers (1984). De valde att spela in filmen i Rom, Italien för att hålla nere kostnaderna och lyckades ha en budget som var runt en tiondel av vad filmen hade kostat att göra hemma i USA. På sätt och vis märks det att den där sköna 80-tals looken och känslan man är van vid från amerikanska 80-tals filmer inte alltid finns där, i synnerhet under scenerna som utspelar sig på den psykiatriska avdelningen.



Det må inte vara en lika underhållande, bra eller rolig film som Re-Animator (1985), men det där med experimenterande vetenskapsmän är sig likt. Vad jag inte hade koll på förrän det dyker upp under förtexterna var att det bygger på en korthistoria av H.P. Lovecraft, något som brukar innebära lite för mycket övernaturligheter och gotisk skräck som jag kan ha svårt för. Det visar sig också stämma, även om det för det mesta inte blir för överdrivet. Dessutom påminner effekterna ofta om The Thing (1982), med andra ord gjort på gammalt hederligt sätt och inte med en massa dataeffekter. Fast dessa förekommer också och de är desto taffligare gjorda. Även lite David Cronenberg tycker jag mig se i filmen vad gäller "body horror"-bitarna.



Efter lite experimenterande som går snett återvänder tre personer till huset där maskinen, den s.k. resonatorn som behövs för experimentet befinner sig. De tre består av forskaren Tillinghast (Jeffrey Combs), psykologen McMichaels (Barbara Crampton) och polisdetektiven Bubba Brownlee (Ken Foree). Det visar sig vara en skön trio som bjuder på en del roligheter när de tillsammans ska försöka återskapa experimentet och hamnar i stora problem när de väcker den otäcka andra sidan till liv. Ken Foree som Bubba känns kul nog som en blandning mellan Samuel L. Jackson och Will Smith till utseendet och beteendet.



Även om filmen till stor del funkar någorlunda väl och de slemmiga effekterna inte gör bort sig så tappar filmen mot slutet. Det blir helt enkelt lite för mycket. Det enda positiva med det är att det inte var för mycket för tidigt, då hade det kunnat bli en pina att ta sig igenom. Istället uppvisar filmen gott om humor av trion som liksom tonar ner saker lite grann mellan experimenterandet. McMichaels går t.ex. från att vara en proper professionell psykolog till sexgalen läderoutfitbärande sukterska när hon påverkas av experimentet.



2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.7