Gunman's Walk

Titel: Gunman's Walk / Sista duellen
Genre: Västern
Land: USA
År: 1958
Regi: Phil Karlson
I rollerna: Van Heflin, Tab Hunter, James Darren, Kathryn Grant

Handling: Revolvermannen Lee Hackett är van vid att följa sina egna lagar och skipa rättvisa med revolverns hjälp. Han försöker uppfostra sina två söner efter samma mönster. Men resultatet blir inte som han hade tänkt sig. Sakta så börjar Lee inse att han gamla metoder inte längre funkar.

Omdöme: Ranchägaren Lee Hackett (Van Heflin) är en tuff men rättvis man som blivit respekterad vart han än kommer. Han har lärt sina två söner Ed (Tab Hunter) och Davy (James Darren) att alltid bära revolver och inte låta någon annan göra jobbet åt dig. Hans gamla metoder är kanske bra rent teoretiskt, men praktiskt har det inte blivit riktigt som han tänkt sig. Den äldre sonen Ed har gått för långt och börjar bli lite väl vild. Den yngre sonen Davy har å andra sidan gått motsatt väg och vill helst inte bära vapen och ses som lite svag av pappa Lee.



När far och söner tillsammans med ett par hjälpande händer är ute och för hundratals hästar från ett ställe till ett annat, är olyckan framme. Två av de hjälpande händerna är Sioux-indianer som säger att de sett hur Ed legat bakom en mans död. Ed påstår att det var en olyckshändelse. Davy, som blivit förtjust i den döde mannens syster Cecile (Kathryn Grant) har svårt att vinna hennes förtroende samtidigt som hans lojalitet mot brodern och pappan sätts på prov. Detta samtidigt som brodern och pappan går mot kollisionskurs då Ed försöker bevisa att han är bättre än sin far, speciellt som revolverman.



Det är intressant att se denna västern av Phil Karlson som kom efter hans flera noir-filmer och innan hans hårdkokta 70-talare med Joe Don Baker. Den tydligaste skillnaden är det eleganta CinemaScope-fotot som alltid uppskattas lite extra. Detta format gör sig extra bra på en västernfilm och även om fotot i sig inte utmärker sig med spektakulära vyer eller kameraarbete så är det bra. Noterbart och skönt att filmens utomhusscener är inspelade på plats och inte i någon studio som det ofta kunde vara på den här tiden.



Van Heflin är en skådespelare som alltid är stabil och auktoritär. Han funkar perfekt som ranchägaren som försöker uppfostra sina söner på rätt sätt som han ser det. Det är utan tvekan den gamla skolan när det kommer till honom. Vad gäller hans söner är det snarare 50-tals "snyggingar" vi har att göra med. Tab Hunter sågs som en av 50-talets snyggingar och detta var för honom en för ovanlighetens skull lite elakare roll. En roll och film han själv lär ha gillat lite extra just för att det bröt mot mönstret och att han fick jobba mycket med hästar, något han gillade och var duktig på i verkligheten.



Kärleksintresset för den yngre sonen Davy spelades för övrigt av Kathryn Grant som runt den här tidpunkten hade gift sig med en viss Bing Crosby som var 30 år äldre än vad hon var, men de var gifta i 20 år (till hans död) och fick tre barn tillsammans.



En västern som inte alls visar sig vara så tokig. Dess dynamik med fadern och de två sönerna är kanske inte revolutionerande, men det görs bra och funkar. Dessutom har filmen en del bra scener som sticker ut och gör att det blir mer än bara en medelmåttig film. Kanske inget direkt minnesvärt, men tillräckligt bra för att man ska känna sig ganska nöjd när eftertexterna börjar rulla. Detta inte minst tack vare Van Heflin som året efter den mer kända klassiska västernfilmen 3:10 to Yuma (1957) återigen visar vad han går för.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0