He Ran All the Way

Titel: He Ran All the Way
Genre: Drama/Kriminalare/Film-Noir
Land: USA
År: 1951
Regi: John Berry
I rollerna: John Garfield, Shelley Winters, Wallace Ford, Selena Royle

Handling: Nick och Al rånar en värdetransport, men Al blir nedskjuten av polisen. Nick tar då en familj som gisslan i deras lägenhet.

Omdöme: Nick (John Garfield) är en småkriminell som även hans mamma tröttnat på. En varm sommardag rånar han och kumpanen Al (Norman Lloyd) en löneleverans. Efter att Al blivit skjuten lyckas Nick fly och tar sig till ett badhus där han kan ligga lågt. Där träffar han Peg (Shelley Winters) som han lyckas haka på hem. Det visar sig att hon bor med föräldrarna och sin lillebror. Nick ser ingen annan utväg än att ta familjen som gisslan och hålla ut ett tag i deras lägenhet i väntan på ett tillfälle att fly.



Den tvåfaldigt Oscarsnominerade John Garfield kom här att göra sin sista roll innan han dog blott 39 år gammal. Han medverkade tidigare i bl.a. trevliga noir-filmer som The Postman Always Rings Twice (1946), Body and Soul (1947), Force of Evil (1948) och The Breaking Point (1950). En duktig skådespelare som var påtänkt flera roller som istället gick till Marlon Brando som ju blev desto mer känd. Garfield var bra och det visar han inte minst här. Något som inte slagit mig tidigare med honom men som jag sitter och tänker på här är att han påminner mig om någon, nämligen Charles Bronson.



Filmen utspelar sig till stor del i lägenheten, även om vissa familjemedlemmar får lämna för att gå till arbetet eller handla. Detta så länge åtminstone en alltid stannar med Nick. Han är beväpnad och hotar att skjuta den han har som gisslan om någon av de övriga försöker kontakta polisen eller liknande. Peg, som inte haft någon vidare erfarenhet eller lycka med män, är tidigt förtjust i Nick. Ja, åtminstone innan hon vet vem han faktiskt är. Men visst finns en attraktion där. Nick å sin sida ser henne mest som ett sätt att ta sig ur knipan, men inser att han faktiskt kan ha känslor för henne också.



Filmens styrkor ligger främst i inledningen och avslutningen av filmen när handlingen utspelar sig utanför lägenheten. Det är då den är som starkast och höjer sig. Resten av filmen är inte heller dålig när vi följer utvecklingen mellan Nick och de fyra familjemedlemmarna. Nick verkar inte mena illa men man känner att han är kapabel till vad som helst om han blir trängd p.g.a. att han känner att han inte har något att förlora. När så filmen slutar har den lyckats skapa känslor och förståelse för inte minst relationen mellan Nick och Peg. På klassiskt film-noir vis lämnas vi med en minnesvärd avslutning värd entrépengen.



4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0