
Titel: Broken Flowers
Genre: Drama/Komedi/Mysterium/Romantik
Land: USA/Frankrike
År: 2005
Regi: Jim Jarmusch
I rollerna: Bill Murray, Jeffrey Wright, Sharon Stone, Jessica Lange, Tilda Swinton, Julie Delpy, Chloë Sevigny
Handling: Samtidigt som den utpräglade ungkarlen Don dumpas av sin senaste flickvän, får han också ett rosa brev med nyheten att han har en son som letar efter honom. Han ger sig ut på en resa kors och tvärs över landet för att söka upp sina gamla flammor och bringa reda i detta.
Omdöme: Efter succén med Lost in Translation (2003) som han Oscarsnominerades för, var det inte helt oväntat att Bill Murray skulle följa upp det med ytterligare en lågmäld prestation här. Han är den evige ungkarlen Don som blivit rik på databranschen och dragit sig tillbaka. Men han lever sitt liv som i en dvala. Han glider runt i träningsoverall och verkar inte flytta sig från soffan där han ofta somnar.

Efter att hans senaste flickvän lämnat honom och han fått ett rosa brev med posten blir det lite förändring i Dons liv. Brevet förtäljer att han har en 19-årig son som gett sig ut för att leta rätt på sin far. Med hjälp av grannen och vännen Winston (Jeffrey Wright) är det dags för Don att ge sig ut på en road trip. Winston leker nämligen privatdetektiv, letar rätt på Dons gamla flammor för 20 år sedan och snickrar ihop en reseplan för Don. Allt Don behöver göra är att ta fram sitt kreditkort och följa Winstons plan.

Don och Winston är sköna ihop och det är kul hur Don inspireras av Winston, inte minst med musiksmaken då Winston bränt CD-skivor åt Don med passande musik. I det här fallet en CD-skiva för Don att lyssna på under sin road trip med etiopisk (!) musik. Musik som inte må vara strålande, men passande och lite halvflummig som Don (och vi) lyssnar på när han bilar till sina ex-flickvänner. Fyra flickvänner som tar emot honom på lite olika sätt.

Även om jag gillar det här så gillade jag den inte lika mycket som vid första titten. Den känns inte tillräckligt speciell för att ha det lilla extra. Men det är trots allt en trevlig liten road movie med en klart bra och återhållsam Bill Murray. Vid sidan av honom är Jeffrey Wright det trevligaste inslaget och det är synd att Winston inte kunde följt med Don på road tripen. Nu blir det istället lite mer melankoliskt då Don reflekterar över sitt liv och vad som kunde ha varit. Bland de gamla flammorna lämnar väl Sharon Stone som Laura och hennes dotter störst avtryck efter sig, men alla har de något.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar