F for Fake

Titel: F for Fake / B som i bluff
Genre: Dokumentär
Land: Frankrike/Iran/Västtyskland
År: 1973
Regi: Orson Welles

Handling: En dokumentär-/essäfilm om bluff och lurendrejeri där man inte kan lita på något.

Omdöme: Denna dokumentär av Orson Welles är snarare en mockumentär. Welles introducerar en värld av illusioner och trolleri för att sedan ta oss till inte minst Ibiza där Welles både är på plats och med berättarröst introducerar konstförfalskaren Elmyr de Hory och författaren Clifford Irving som skrivit boken "Fake" om honom.



Filmen plockar även in Welles dåvarande flickvän Oja Kodar som en slags lockfågel som alla män dreglar efter när hon spatserar på gatorna. Vad hennes roll i det hela är framgår inte förrän slutet när en viss Pablo Picasso dras in i historierna om förfalskningar. Welles pratar hela tiden med oss och om han inte är med på plats där scenerna spelas in så sitter han i klipprummet och tittar på materialet vi tar del av.



Det är en film i högt tempo och snabba klipp, men vad är egentligen poängen? Självfallet är man nyfiken på vart det ska leda, men det känns mest som en dokumentation av en samling vänner som snackar en massa bara för att visa att de snackar en massa strunt då det hela är bluff. Förstår faktiskt inte riktigt poängen med det hela.



När det visar sig att det inte leder någonvart går luften ur och man känner sig, just det - lurad. Lurad då det inte är särskilt bra eller ger så mycket. Men visst behåller den nyfikenheten tillräckligt länge för att det ändå ska funka en stund.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.8