Real Life

Titel: Real Life
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 1979
Regi: Albert Brooks
I rollerna: Albert Brooks, Charles Grodin, Frances Lee McCain, J.A. Preston

Handling: Albert Brooks debutfilm som på den tiden uppfattades som en komedi, inspirerad av en enda mediahändelse: den amerikanska serien "An American Family". Det har dock på senare tid visat sig att den är en satir över det hela internationella fenomenet, nuförtiden kallat "reality TV".

Omdöme: Regissören Albert Brooks spelar sig själv när han i denna mockumentär ska spela in en film i Phoenix, Arizona. Upplägget är som sådant att en familj har valts ut bland tusentals sökande för att vara med i hans film. Tanken är att han och hans filmteam under ett års tid ska följa med och filma familjen Yeager i deras vardag, dag in och dag ut.



Veterinären Warren Yeager (Charles Grodin) har fru och två barn, en äldre dotter och en yngre son. Att deras liv ska bli dokumenterat på det här viset har de inga problem med - tror de. De har blivit utvalda efter att ha genomgått flera tester och nu ska de bara leva sina liv som vanligt är det tänkt. Men när Albert Brooks och kamerorna ständigt är på plats blir det för mycket för familjen och filmen verkar inte riktigt bli som Brooks tänkt sig. Inte blir det enklare av att hans chef och de psykologiska experterna inte håller med hans syn och vision.



Det är en idé som är god och före sin tid. Reality TV skulle bli en stor grej. Det är upplagt för både humor och ett familjedrama om Brooks bara hade spelat sina kort rätt. Av någon anledning ser jag framför mig familjen Griswold från Ett päron till farsa-filmerna och hur ett kamerateam följer deras vardag. Det hade kunnat vara riktigt roligt. Även om filmen har sina ögonblick så blir det inte särskilt roligt.



En del av problemet är att familjen vi följer och deras vardag varken är särskilt rolig eller intressant. Visst kan en familjs vardag vara trist och händelsefattig, men det här är trots allt en film så man borde ha kunnat göra det roligare och/eller mer dramatiskt. Charles Grodin är vanligtvis duktig och ganska rolig, men precis som övriga familjen är hans karaktär blek. Albert Brooks gillar jag oftast och han har sina stunder här, men spelar även över när det väl gäller.



Genomförandet finns inte riktigt där. Med det menar jag att själva känslan av att vi följer en familj i deras vardag och det dokumenteras av ett filmteam saknas. Något saknas för att det ska kännas äkta. Det blir helt enkelt en film i en film. Och inte bara en film. Detta är något som The Truman Show (1998) lyckas väldigt bra med. Ett lite annat upplägg förvisso, men med ett genomförande som saknas här. Det fanns helt enkelt mycket mer att få ut av den här filmen.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.0