
Titel: The Young Lions / De unga lejonen
Genre: Drama/Krig/Romantik
Land: USA
År: 1958
Regi: Edward Dmytryk
I rollerna: Marlon Brando, Montgomery Clift, Dean Martin, Maximilian Schell, Barbara Rush, Hope Lange, Lee Van Cleef
Handling: Tre soldaters öden under andra världskriget. Tyske officeren Christian Diestl motsätter sig kriget mer och mer. Judisk-amerikanske Noah Ackerman hanterar antisemitism hemma och i armén medan underhållaren Michael Whiteacre förvandlas från playboy till soldat.
Omdöme: Denna film följer i kölvattnet av den desto mer kända åttafaldigt Oscarsvinnande klassikern From Here to Eternity (1953). Filmen bygger dock på en bok från 1949 av Irwin Shaw som berättar om sina upplevelser från andra världskriget. I filmen, som blev trefaldigt Oscarsnominerad följer vi en tysk och två amerikaner där de finner både hopp och kärlek, men även förödelse och människans sämsta sidor.

Christian Diestl (en blonderad Marlon Brando) kommer från de tyska alperna där han är skidinstruktör och skomakare. Han är inte nazist, men slåss för sitt land när Tyskland är i krig. Han gillar inte att döda i onödan, detta är något hans överordnade kapten Hardenberg (Maximilian Schell i sin första engelskspråkiga roll) inte kan acceptera men ändå respekterar han Christian som har alla egenskaper att bli en duktig soldat. Christian slåss både i Nordafrika, Frankrike och Tyskland och likt en sjöman verkar han ha en kvinna på varje ställe.

Noah Ackerman (Montgomery Clift i sin första roll efter sin bilolycka och ansiktsoperation) är en judisk amerikan som tar värvningen kort efter att ha träffat sitt livs kärlek Hope (Hope Lange). Han får gå igenom livets hårda skola båda där hemma och i armén p.g.a. att han är jude. Han får dock stöd av Michael Whiteacre (Dean Martin) som är en underhållare som inte vill ut i krig, men tvingas ta värvningen. Hans flickvän Margaret (Barbara Rush) förstår hans motstånd till det hela och försöker vara ett stöd vad han än bestämmer sig för att göra.

Det är en film som i sina bästa stunder får till det och låter oss känna, både under de dramatiska och romantiska partierna, men även under krigsscenerna. Ibland gillar jag den en hel del, men överlag är den lite utdragen med sina nästan tre timmar. Det är fortfarande en klart sevärd film och det är inte minst kul att se Marlon Brando och Maximilian Schell som är de två som övertygar som de två tyska soldaterna som både drabbar samman som respekterar varandra under tuffa förhållanden.

Att tyskarna talar engelska med brytning får man acceptera, annars hade Brando och vissa andra inte kunnat spela rollerna. Och efter ett tag tänker man inte heller på det så värst mycket. Brando skulle för övrigt åter spela tysk under andra världskriget i trevliga Morituri (1965). Vill gilla det hela mer och som sagt gillar jag filmen till stora delar. Det lär ha varit en av regissören Edward Dmytryks favoritfilmer som han gjorde. Kanske är det dock lite för mycket melodrama för att funka fullt ut. Stark trea till svag fyra.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar